Det finns mycket som de flesta vindrickare inte känner till om Beaujolais, som till exempel att vinerna därifrån kan dofta och smak som det här vinet gör. Fjärran från de saftliknande, lätta och något syrliga men trots sina milda tanniner ändå något kärva viner eftersom kroppen är så lätt. Här finns det istället gott om mörk frukt, körsbär och blåbär, en mild kryddighet från nya ekfat (dock försiktig, måste betonas) och en kropp som ger stadga åt både syra och de ungdomligt bestämda men ändå fina tanninerna. Druvsorten Gamay har nämligen en hel del tanniner och därför har vinmakarna de senaste 60–70 åren vinifierat vinerna i slutna tankar med lite kolsyra enligt metoden maceration carbonique som ger just saftighet och mjuka tanniner. Men så gör man inte här på Château des Jacques, här arbetar men med klassisk vinifiering med sedvanlig maceration, precis som uppe i Bourgogne. Men frukten är klart mörkare än den i röda bourgogner, helt i linje med den något mer pigmentdruvan Gamay. Och något lättviktsvin i stil med den vanligaste uppfattningen om Beaujolais är det inte, det här känns mer strukturerat och seriöst.
En liten och rätt läcker bitterhet i samspel med en fin syra mot slutet av smaken, nästan som om vinet hade jästs med stjälkar såsom vanligt i Beaujolais, men då är det inte. På Château des Jacques avstjälkar man nämligen alla druvklasar. Det man känner är istället en hel del av byns personlighet, en fin struktur av tanniner och mineralspänst som gör att vinerna från Moulin-à-Vent kan lagras länge. Väldigt länge. Vid ett besök på egendomen för sju år sedan provade vi viner ner till mitten av 1970-talet som var absolut fantastiska – och fortfarande inte fullt mogna.
Det här vinet är läckert, ett superhärligt exempel på vad Beaujolais kan vara och vad Château des Jacques alltid är. Och 199 kronor för en flaska är minst sagt en allmosa från ovan – det är ett inget mindre än ett litet grand vin som bjuder på mycket karaktär och stor seriositet till ett vardagspris.
Château des Jacques är en anrik vinegendom i byn Romanèche-Thorins i norra Beaujolais som tidigare ägdes av firman Mommessin (tidigare ägare till grand cru Clos de Tart) men 1996 köptes av den stora firman Maison Louis Jadot. Att båda producenterna har sina rötter uppe i Bourgogne har inneburit att de har gjort vinerna med samma metod och teknik för extraktion ur druvskalen som i det klassiska Bourgogne. Idag har man 79 hektar stora ägor i framför allt byarna Moulin-à-Vent, Morgon och Fleurie och är därmed en av de största egendomarna i norra Beaujolais.
I vingården Champ de Coeur i den centrala delen av byn Moulin-à-Vent har man 5.80 hektar. Vinifieringen inleds med att druvklasarna först kyls ner ordentligt över natten, därefter sorteras de för att sedan varsamt avstjälkas utan att druvorna krossas för mycket. Under fyra till sju dagar sker en långsam kallurlakning av druvskal och fruktkött i druvmusten, därefter kommer musten att med dess naturliga jäst börja jäsa i ståltankar och cementtankar och den processen sträcker sig över drygt tre veckor. Under macerationstiden sker både överpumpning av skalkrosset och nerpressning av det. Framställningen följer ett ultramodernt mönster som inte är särskilt vanligt här i Beaujolais. Därefter kommer vinet att genomgå malolaktisk jäsning och lagring under cirka ett år i 228 liters ekfat som till 35–40 procent är nya. Hela processen förklarar vinets karaktär.
Vid måltidsbordet tänker vi inte klassisk beaujolais, vi tänker snarare Syrah från norra Rhône och vi luftar gärna vinet en stund och serverar det vid cirka 17–18 grader. Maten kan gärna vara smakrik, vilträtter eller fina kötträtter som helst får innehålla någon krämig eller fet detalj som fångar upp den unga strävheten. Drick gärna vinet nu och på så sätt, men stoppa gärna undan några flaskor att bli minst tio år gamla – du kommer att bli rikt belönad då.
Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se
