Sicilien är ett av de mest anrika vinområdena i Italien, därtill med sina 112 000 hektar stora vingårdsareal landets största vinregion. Historiskt sett blev Sicilien känt och mest omtalat för det fina söta och ibland spritförstärkta vinet från Marsala och länge var just det vinet det enda kvalitetsvin man talade om. I mer modern tid blev Sicilien främst en vinregion för lokal konsumtion av ganska enkla och ofta rustika viner, men mer i hemlighet en producent av kraftfulla och ofta alkoholrika viner som såldes i bulk till både norra Italien och Frankrike för att stärka upp deras viner med. Så skulle de förbli till början av 1970-talet, då man långsamt började se en uppgradering av vinodlingen och vinproduktionen i takt med att hela Italien moderniserades som vinproducent.
Alltjämt är Sicilien en region som producerar en stor mängd vin som säljs i bulk och bara ungefär 25–30 procent av vinet buteljeras på plats av de 453 registrerade producenter som odlar och tillverkar vin här. Trots att Sicilien har ett ganska varmt medelhavsklimat är faktiskt två tredjedelar av vinet vitt, men de lokala gröna druvsorterna Cataratto, Carricante, Inzolio och Greciano (med flera) klarar av solvärmen utan att förlora syra och fräschör. Dessutom finns det många vingårdar för vitt vin som ligger högt upp på sluttningarna av Etna och där åtnjuter ett lite svalare klimat.
Årgångsvariationerna är tack vare det omgivande och temperaturreglerande Medelhavet förhållandevis små och Sicilien har haft en fantastiskt jämn kvalitet de senaste åtta tio åren. Att skördeuttagen är naturligt små, omkring sex till drygt åtta ton per hektar jämfört med åtminstone det dubbla i snitt i Italien som helhet, har också inneburit att kvaliteten har hållits jämn. Det totalt omkring 100 miljoner flaskor som tillverkas här årligen har ett saluvärde på cirka 550 miljoner euros.
Det finns idag 23 appellationer och vintyper med statusen DOC och en med statusen DOCG på Sicilien, och bara 25 procent av vinet bär ursprungsbeteckningen IGT. Etna DOC, vitt och rött, är den första och mest betydelsefulla appellationen. Odlingarna ligger framför allt på den nordliga sidan av vulkanen Etna och huvudsakligen på cirka 600 till 1 100 meters höjd. Det gör vingårdarna avgjort svalare än på andra håll på Sicilien. En annan viktig faktor för vinerna är de magra vulkaniska jordarna, som både bidrar till god dränering med låga skördeuttag som följd och en utmejslad mineralisk energi och struktur i vinerna. Ungefär 60 procent av vinet är rött och de dominerande druvsorterna är Nerello Mascalese och den något mindre planterade Nerello Cappuccino. Stilmässigt finns det likheter med både Pinot Noir avseende fruktighet och finess och Nebbiolo när det kommer till struktur.
Mandrarossa är en producent som grundades i slutet av 1950-talet som ett kooperativ av odlare kring Menfi. Man har en bred portfölj av viner med både klassiska italienska sorter och internationella. Vinet Sentiero delle Gerle är ett rött vin från appellationen Etna Rosso som görs uteslutande med sorten Nerello Mascalese som har skördats i magra vulkaniska jordar högt upp på nordsluttningen av Etna. Druvorna har skördats för hand, sorteras och avstjälkats helt innan jäsning vid omkring 27 grader med tio till tolv dagar skalkontakt har ägt rum i ståltankar. Vinet har sedan dragits över till 500 liter stora franska ekfat för malolaktisk jäsning och lagring under nästan ett år. I glaset hittar vi ett vin med vackert mörkröd färg och en utsökt fruktighet som drar åt både mörka och söta röda körsbär med en släng av solmogna jordgubbar. Stilen känns som sagt igen i både Bourgogne och Barolo – men med en lite mörkare fruktnyans och med en komplex ton av stenkross och ett uns av kryddig pinje. Smaken är medelfyllig, finstämt rödfruktig, å ena sidan lite saftig och inbjudande len, å den andra strukturerad av framför allt en tydlig och fin men också avrundad tanninstruktur. Här släpper vi greppet om Bourgogne och hittar ett större släktskap med Barolo. En fin komponent i vinet är syran, som förvisso bara är medelhög men ändå ger vinet en god fräschör.
Tack vare strukturen rekommenderas att man äter något till vinet, gärna något med en slags fet textur eller åtminstone mycket protein som binder tanninerna och en fin sälta som rundar av dem. Pasta eller kött av något slag kommer närmast till hands – men viner diskriminerar inget och även en klassisk béarnaise till vad som helst gör susen. Dricks vinet nu bör det ges en kort stunds luftning i karaff, men det är också ett vin som gärna kan få ligga till sig i ett par tre år. Servera det kring 18 grader och förslagsvis i ett glas med rundad kupa, precis som Bourgogne och Barolo.
Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se
