På sommaren dricker man rosé, så har det varit länge och så kommer det fortsatt att vara. Men det var inte mer än ungefär 15 år sedan som rosévinet blev mäkta populärt och kläddes med trendstatus, dessförinnan var det med mer tveksamma ögon som den svenska konsumenten såg på det bleka vinet.
”Äh, det är bara ett dåligt vitt och en dåligt rött man har blandat ihop – det finns inga bra roséviner.”
”Vi har inte väder i Sverige för rosévin.”
”Man kan bara ha det till fisksoppa, som i Provence, om ens det.”
”Det enda alternativet om en vill ha vitt och en vill ha rött och man inte kan komma överens.”
Ja, så lät det. Då.
Idag är rosévinet en självklarhet från maj till slutet av september, till och med när höstens mörker har smugit sig på oss. Numera dricks det ungefär 2 350 000 000 liter rosévin årligen världen över, en ökning med 23 procent sedan 2002. Och det är fransmännen som är ledare i alla avseenden, dels producerar de mest rosévin i hela världen, dels dricker de (och alla turister i Frankrike) mest rosévin i hela världen. Att de är världens största exportör av rosévin är därmed kanske inte så konstigt, men att de samtidigt är världens största importör av rosévin är kanske mer oväntat. Det är som att rosévinet är det franskaste av allt franskt.
Och ungefär 113 miljoner liter rosévin produceras i Provence varje år, därtill produceras ytterligare 185 miljoner liter rosévin i Frankrike (framför allt i IGT Pays d’Oc, Languedoc och Rhône).
Côtes de Provence är en drygt 19 300 hektar stor appellation som ligger mellan Marseille i väst och Nice i öst, med St-Tropez som mest kända kuststad. Det är den största av de tio appellationer som finns i regionen Provence. Här har vin odlats i sedan 500-talet före Kristus, men det är inte sin historia man är mest känd för – utan rosévinet som görs i modern tid. Och turismen såklart. Idag utgör rosévinet drygt 80 procent av den totala vinproduktionen här och den blekrosa stilen är den allra mest trendiga sedan början av 2010-talet.
Det är nästan precis den stilen vi hittar i det här vinet, det dock en liten aning djupare i sin vackra klarrosa färg. Vinet kommer från producenten Les Grands Chais de France som är en grupp av 75 små och medelstora egendomar med över 3 600 hektar stora vingårdar. Dessa ligger huvudsakligen i södra Frankrike, men man har också förgreningar i både Spanien och Chile. Vinet kommer från ekologiska vingårdar och är gjort med cirka 40 procent Grenache Noir, 15 procent vardera av Carignan och Syrah samt tio procent vardera av Cinsault och Mourvèdre. Resten är små proportioner av de gröna sorterna Rolle (kallad Vermentino i Italien) och Ugni Blanc, samt Cabernet Sauvignon. Efter några timmars skalkontakt har musten sedan jästs i ståltankar och som vanligt med roséviner buteljerats ungt för lansering våren efter skörd.
I glaset hittar vi ett somrigt läckert rosévin, fint rödbärigt med nyanser av hallon och mosade smultron och späda drag av blodcitrus och rabarber. Det är som väntat ett lättdrucket och mjukt fruktigt vin med samma toner av frukter som i doften, men tack vare den fina syran (2021 var ett svalare år även här nere i Provence) drar smaken mer åt rabarber. Och det är riktigt läckert. En mjukt avrundande fruktsötma finns i den friska smaken, men tekniska protokollet avslöjar att det bara rör sig om 1.6 gram per liter – således ett helt torrt vin.
Vinet njuts allra bäst ungt, under sommaren och resten av året, vid cirka åtta till tio grader för finast doft- och smakupplevelse. Som det är eller till sommarens lite lättare mat; sallader, rätter med tomatsåser och citron, den grillade bläckfisken med vitlök och citron, den klassiska fisksoppan eller om du är mer ambitiös en riktig bouillabaisse. Eller till lättare somriga kötträtter.
Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se
