Aglianico, ungefär 2 veckor före skörd.
Området Taurasi fick sin status som appellation (DOC) år 1970 och blev 1993 upphöjd till den högsta nivån DOCG. Idag odlas vin för ursprunget Taurasi på omkring 405 hektar fördelat över 17 små kommuner och med majoriteten av vingårdarna kring staden Taurasi.
Rent geografiskt är appellationen Taurasi väldigt intressant, inte minst tack vare närheten till vulkanen Vesuvius som hade sitt första utbrott för ungefär 18 000 år sedan. Ett av de mest kända utbrotten var år 79 då lavaströmmarna ödelade den romerska staden Pompeji. Sedan dess har vulkanen haft återkommande utbrott nästan varje århundrade, ibland med bara ett par decennier emellan, och det senaste utbrottet skedde 1944. Idag anses Vesuvius vara världens farligaste vulkan eftersom det bor omkring 600 000 människor i riskområdet och ytterligare nästan två och en halv miljon i närområdet.
Ser man positivt på vulkanens närvaro blickar man mot de intressanta vulkaniska jordarna som dominerar marken i och kring Taurasi. Tack vare att jordarna är näringsfattiga och magra tvingas rankornas rötter långt ner i jorden på näring och dessutom reduceras skördevolymerna helt naturligt. Och när man talar om rötter här är de flesta vinrankorna planterade på sina egna rötter eftersom den fruktade vinlusen inte kan leva i vulkaniska jordar. Än mer intressant är att det finns vingårdar med över hundra år gamla stockar, till och med ett par mindre vingårdar med omkring 200 år gamla stockar.
Den dominerande druvsorten i Taurasi är Aglianico, en druvsort som enligt vissa teorier ska ha kommit till området från Grekland redan på 700- eller 600-talet före Kristus, men det finns inga faktiska stöd för att det verkligen är så. Däremot vet man att druvsorten Aglianiche odlade här i Kampanien år 1520, så det ses idag som det äldsta tecknet på druvsorten. Dessutom har man gjort DNA-analyser av Aglianico och sett att det inte finns några likheter mellan Aglianico och några idag kända grekiska druvsorter. Däremot finns det tecken på ett släktskap med ett par druvsorter i Basilicata och Apulien i södra Italien.
Det här är en tidigt knoppande och sent mognande druvsort, vilket här i soliga och varma södra Italien aldrig är något problem. Tack vare en god växtkraft bör man antingen plantera Aglianico i magra jordar – och här är de dominerade av vulkaniska jordarter – eller beskära rankorna hårt för mer måttliga skördevolymer. Tack vare ett tanninrikt skal brukar vinerna ge en tydlig strävhet och det gör att man kan lagra vinerna i flera decennier, kanske rent av bör lagra de bästa vinerna ett par år för en mer polerad och elegant smak.
För vintypen från Taurasi måste minst 85 procent av vinet vara gjort med Aglianico, resten får vara ett par andra lokalt vanliga druvsorter som Piedirosso, Sangiovese och faktiskt också Barbera. Idag är det dock vanligt att producenterna gör vinet enbart med Aglianico. Eftersom det är en druvsort med markerad strävhet har man bestämt att vinet måste lagras i minst tre år innan det får säljas och av den tiden måste minst ett år vara i ekfat eller större botti. Gör man en Taurasi Riserva krävs fyra års lagring, varav minst 18 månader i träfaten.
Det här vinet kommer från den kvalitetsdrivna familjeegendomen Villa Matilde. Vill du läsa lite mer om dem och ett av deras trevliga vita viner hittar du annat skrivet här på Vinlegender. Skriv in ”Villa Matilde” i sökrutan så hittar du rätt.
Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se
2016 Pietrafusa Taurasi
91 p
Det här vinet görs uteslutande med druvsorten Aglianico från vingårdar på de högt belägna sluttningarna nära Pietradeifusi. Tack vare att jordarna snarare än av vara alltför magra och vulkaniska istället domineras av lera och märgel, får druvorna ett lite mer lätthanterligt skal med något mindre tanninhalt och därmed kan man göra ett vin med finare tanninstruktur än i druvtypens större vinnummer. Efter ett par dagars kallmaceration och förhållandevis sval jäsning (25–26 grader) med försiktig skalextraktion, har vinet lagrats i lika delar 225 liter stora franska ekfat och större slavonska botti under ett år, därefter flera år i buteljerat skick innan lansering.
Doften är riktigt fin, druvtypisk i sin kraft och den bjuder på en solvarm körsbärsfruktighet med en fin rödbärig nyans och en viss medelhavskryddig komplexitet. Ekfaten är ypperligt fint integrerade, men nog noterar man en svag vaniljton. Smaken är generös i sin körsbärsfrukt men medelfyllig sett till kraften. Här möts man av druvsortens klassiska och tydliga tanniner, men de känns fint mogna och mer gästvänliga jämfört med hur de kan vara i större eller mer rustika viner. Trots att man kan beskriva tanninerna som fina, är det myckna och man behöver därför lufta vinet en kort stund innan servering för att lite grand polera av dem. Dessutom är det klokt att servera vinet till en maträtt (åtminstone medelkraftig i intensitet) som har ett inslag av fet och krämig textur för att på bästa sätt fånga upp och runda av tanninerna. Undvik mat med söta eller beska smaker samt mat med kryddhetta, eftersom dessa egenskaper kan göra att tanninstrukturen lyfts fram lite väl mycket.
Det här är ett utmärkt exempel på druvsorten och vintypen och ett vin som mycket väl kan drickas redan nu – men då till mat. Vill man lagras vinet ytterligare har det minst tio års framtidspotential, och ger man vinet bara ett par års ytterligare flaskmognad kommer den lilla bitterheten i slutet av smaken av rundas av.
Finns på Systembolagets beställningssortiment, nr 56693 för 249 kr.
