Efter att ha skruvat av kapsylen och skänkt upp vinet vid svalkande 16–17 grader, vilket känns som en helt perfekt temperatur, möts man av en ungdomligt djup och tät färg som rent spontant inte leder till en gissning på den lite lättare vinstil som troligtvis många vindrickare förknippar med Montepulciano d’Abruzzo. Doften är medelstor och mörkt körsbärsfruktig med en viss känsla av solmognad och sötma, men också med en stor fräschör och en absolut renhet – här är det fruktighet som gäller, inte ekfat eller annan vinmakarkosmetika. Fräschören späds på i den som mest medelfylliga smaken som bjuder på en härlig känsla av mörka sötsura körsbär. Den är ungdomligt spänstigt och möjligen en aning kärv, men tanninerna är ändå finlemmade och vinet som sådan trevligt lättdrucket. Det är gott – och det inbjuder till en god måltid där en viss syrlighet finns från vinsåser, balsamicovinäger eller annan fin syra, detta för att balansera vinets friskhet. Maten kan gärna också ha något inslag av sälta och en viss fet textur för att ytterligare bygga samman vinet med maten.
Man behöver egentligen bara gå två decennier tillbaka i tiden för att upptäcka att vinet Montepulciano d’Abruzzo i stort sett bara var ett enkelt och vardagligt vin. Någon vidare status hade det inte – ungefär som chiantivinerna om vi går tillbaka ytterligare ett par decennier i tiden. Skillnaden är dock att området Chianti och druvsorten Sangiovese har en betydligt längre och mer framstående historia – men att båda gick vilse i volymproduktion efter de två världskrigen. För Abruzzo var det annorlunda, området hade inget högre anseende internationellt sett, detta trots att vintypen Montepulciano d’Abruzzo faktiskt fick status som DOC redan 1968.
Ganska mycket har hänt i området sedan dess, inte minst nu på 2000-talet när ett par firmor har börjat arbeta mer ambitiöst i vingårdarna, med bättre plantering och högre kvalitet på kloner och framför mer detaljorienterat avseende uppbindning, beskärning, begränsning av skördeuttag och sortering av druvor. Idag täcker vinodlingen inom appellationen nästan 10 000 hektar och Montepulciano är den viktigaste druvsorten. För det vanliga vinet Montepulciano d’Abruzzo krävs minst 85 procent av druvsorten och resterande andel rör sig oftast om Sangiovese. Ett par underområden inom appellationen har striktare krav, exempelvis Montepulciano d’Abruzzo Casauria som kräver 100 procent Montepulciano och Alto Tirno och Terre dei Peligni som kräver minst 95 procent Montepulciano. Dessutom finns det stilar som har särskilda specifikation, som Riserva där lagringen måste sträcka sig över två år varav minst nio månader i ekfat (vanlig Montepulciano d’Abruzzo kräver bara fem månaders lagring totalt) och den djupt körsbärsröda ”rosévinsstilen” Cerasuolo d’Abruzzo som fick status som egen appellation (DOC) år 2010.
Druvsorten Montepulciano är högst intressant. Till att börja med har den inget alls att göra med byn Montepulciano i provinsen Siena i Toscana. Sorten odlas idag på omkring 30 000 hektar i Italien och ett par hundra hektar utanför landet och allra mest i regionerna Abruzzo och Marche (där mest känd som del i vintypen Rosso Conero). Allra bäst kvalitet ger sorten på lite höjd i Abruzzo i det underområde som heter Colline Teramane.
Montepulciano kan vara och är idag oftast en högklassig druvsort som ur odlarens perspektiv är förhållandevis lättodlad tack vare dess höga sjukdomsresistens. Att den kan ge stora skördar sågs tidigare som positivt men ledde till att många odlare tog ut just stora skördar som därmed gav lite tunnare viner som knappast förespråkade komplexitet eller lagring. Det är en sent mognande druvsort, men i det nya varmare klimatet sker skörden innan faran att eventuella höstregn ska falla.
Francesco Cirelli är mannen bakom firman som heter Cirelli La Collina Biologica, ett namn som såklart innebär att odlingen sköts helt enligt ekologiska metoder. Produktionen omfattar både vita, röda och roséviner som alla kommer från vingårdar i hans hemtrakter i Abruzzo. Just det här vinet görs uteslutande med Montepulciano från en biodynamiskt skött vingård med kalkstens- och lerjord. Skörden skedde i slutet av september och början av oktober, för hand och med efterföljande sortering. Druvorna har avstjälkats helt, det är praxis för den här druvsorten, och musten har sedan jästs med sin naturliga jäst i ståltankar med försiktig nerpressning av skalkrosset som extraktionsmetod. Eftersom det är ett vin som bygger på sin förtjusande fruktighet och charm och är tänkt att drickas ungt har lagringen skett i ståltankar (för att bevara maximal fräschör) och under bara fyra månader.
Det är som sagt inget vin att lagra, njut av det nu och under kommande ett till två år just för att det är så charmerande fruktigt.
Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se
