Champagne är såklart det mest berömda mousserande vinet i Frankrike, men långt ifrån det första. De första försöken till mousserande vin i Champagne lär ha gjorts i mitten av 1600-talet, lite mer än ett sekel efter att mousserande vin hade tillverkats i Limoux i södra Frankrike år 1531. Den vintypen kom senare att kallas Blanquette de Limoux och blev så typisk för området att den erhöll status som appellation redan 1938, strax efter att det franska systemet för ursprungsskydd och vinappellationer hade etablerats 1935. Metoden som användes kallades méthode ancestrale och innebär en slutjäsning i flaskan utan dégorgering (att ta bort jästfällning och tillsätta kork och grimma), precis så som dagens pet nat tillverkas. Först 1990 etablerades en egen appellation för Crémant de Limoux, en vinstil som görs med samma klassiska metod med den andra jäsningen i flaskan som i Champagne. Också i Bourgogne hade man varit tidig med att tillverka mousserande viner och de första dokumenterade försöken gjordes 1830. Också här tillämpade man den klassiska metoden som i Champagne, men det var först 1976 som vinerna ändrade namn från Bourgogne Mousseaux till det lite finare Crémant de Bourgogne och då även fick status som appellation för det. Idag är Crémant de Bourgogne det kanske mest kända och största mousserande franska vinet utanför Champagne. Omkring 2 000 hektar av marken i Bourgogne används för odling av druvor till mousserande vin.
År 1976 fick också Crémant d’Alsace och Crémant de Loire status som appellationer, trots att man även i dessa områden hade gjort mousserande viner enligt den klassiska metoden långt tidigare. De mousserande vinerna i Bordeaux fick vänta ända till 1990 innan deras status kom och den ytterst småskaliga vintypen Crémant de Die i den södra delen av norra Rhône fick sin appellation 1993. I Savoie fick Crémant de Savoie appellationsstatus så sent som 2014.
Här i Jura har man en omkring 300 år lång tradition av mousserande vin, men det var först 1995 som appellationen Crémant de Jura skapades. Även om den blott 1 950 hektar lilla vinregionen har blivit mäkta populär på 2000-talet och mest blivit känd för sina strama och eleganta vita viner med främst Savagnin och Chardonnay och både rustika och eleganta röda viner med Trousseau, Poulsard och Pinot Noir, görs det faktiskt omkring 1.7 miljoner flaskor crémant om året här. Så mycket som 80 byar om totalt 515 hektar stor vingårdsareal får stå som avsändare för vintypen och regelverket kräver handskörd och produktion enligt den klassiska metoden med minst nio månaders lagring med jästen innan dégorgering.
För vit crémant krävs minst 70 procent av sorterna Chardonnay, Pinot Noir och Trousseau, resten kan vara andra för appellationen godkända sorter. Bara tio procent av produktionen av mousserande vin är rosé.
Veckans vin kommer från Frutière Vinicole d’Arbois som grundades i januari 1906 och blev ett av landets allra första kooperativ. I sviterna av mjöldaggsepidemin på 1850-talet och förödelsen efter vinlusen från 1870-talet och framåt, var Jura hårt ansatt. Från över 20 000 hektar minskade vinodlingen till ett par hundra hektar och det dröjde en bra bit in på 1900-talet innan man kom upp i en areal som motsvarar dagens. Det här kooperativet kom därför att spela en nyckelroll i att Jura överlevde den svåra prövningen. Idag har kooperativet omkring 100 medlemmar som från sina sammanlagt 250 hektar stora vingårdar producerar lite mer än en miljon flaskor årligen.
Vinet har gjorts med cirka 60 procent Chardonnay och 40 procent Pinot Noir, vinifierat i ståltankar och sedan blandat för buteljering och en andra jäsning i flaskan. En detalj som har gjort vinet lite mer nyanserat är att lagringen sträckte sig över 18 månader, dubbelt så lång lagring som regelverket kräver, och man har också varit försiktig med tillsatsen av dosage, bara 6.0 gram per liter.
Det är gott om aptitretande frisk fräschör i frukten i både doft och smak, förvillande lik det man finner i crémants från norra delen av Bourgogne (området kring Chablis). Man får också en viss förnimmelse av jästlagringen som ger en viss komplexitet. Smaken är någonstans mitt emellan lätt och medelfyllig, absolut torr och svalt fruktig med fin syra och kolsyremousse och dessutom en lite kritig mineralisk känsla. Det är ett härligt vin att dricka nu och de kommande två tre åren och tack vare fräschören och den helt torra smaken är det här en utmärkt aperitif. Serverar man vinet till tilltugg eller mat bör det vara lite mildare rätter som är utan sötman men gärna har en fin sälta och syra för att balansera vinets friskhet och syra.
Vill du bjuda på ett snyggt och gott vin med ett för de flesta vindrickare något udda ursprung är det här ett perfekt vin. Sval servering kring åtta grader är lämpligt och helst i ett vitvinsglas med viss kupa.
Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se
