Rosso di Montalcino är det lättare och tidigare mognande versionen av vinerna från Montalcino i södra Toscana, man kan utifrån den tanken se det som ett andravin till det mer seriöst strukturerade och långlivade vinet Brunello di Montalcino. Däremot är det inte ett enkelt vin, Rosso di Montalcino från bra producenter är ofta minst lika bra som vinerna från Chianti Classico och toppfirmor där.
I glaset hittar vi en skolboksmässig doft av Sangiovese, eller Sangiovese Grosso som den lokala versionen heter här i Montalcino. Mörka körsbär som är på gränsen till att torka lätt, ljusare nyanser av sura röda körsbär som lyfter elegansen, en slags balsamisk komplexitet och en delikat cypressliknande kryddighet – men ingen ek, här är det druvsorten som talar snarare än vinmakaren. Smaken är medelfyllig och inbjudande läckert rödfruktig med en uppfriskande syra som är minst sagt aptitretande. Tanniner finns också med i bilden, tydliga och fint strukturerande, men inte alls så markerade som de kan finner i det större syskonet Brunello di Montalcino. Mot slutet av den medellånga och goda eftersmaken en liten känsla av bitterhet. Det här är gott, verkligen gott, och man njuter av vinet som ungt för fruktens skull eller om fyra till sex år då tanninerna har slipats av en liten aning.
Brunello di Montalcino är en cirka 2 100 hektar stor appellation som fick status som DOC år 1966, samtidigt med Chianti och Chianti Classico, och som uppgraderades till DOCG år 1980. Vingårdarna ligger runt omkring byn Montalcino, som reser sig på en kulle över det böljande landskapet, och de är uteslutande planterade med Sangiovese Grosso, något annat tillåts inte här. Vinet är vida känt för sitt långa liv, inte minst gäller det vinet från områdets absolut största fixstjärna, Biondi-Santi. Vid ett besök på egendomen för över 25 år sedan berättade vinmakaren här att ambitionen är att vin ska klara av källarlagring i hundra år. Nu är det inte så att vinerna behöver så lång lagring, men efter de obligatoriska fyra åren i fat och flaska (eller fem år om det är en riserva) hos producenten kan det ändå vara klokt att ge vinet ett par tre års ytterligare lagring.
Det är då vintypen Rosso di Montalcino kommer väl till pass. I grunden är det här ett vin som ofta kommer från lite yngre vingårdar, men det finns också marker (omkring 510 hektar) som är avsedda just för den här vintypen, dessutom finns det lite andra regler avseende skördeuttag (lite högre) och tekniska mätvärden som syra och torrextrakt (dessa är något lägre än för Brunello di Montalcino). I alla tider har man egentligen gjort den här typen av lite mer tidigt mognande och om man så vill vardagsvin, men 1983 skapades också en egen appellation med status DOC för Rosso di Montalcino. Också för det här vinet gäller såklart druvsorten Sangiovese Grosso.
Det här vinet har vinifierats i cementtankar vid maximalt 30 grader, därefter dragits över till stora slavonska ekfat (botti) för lagring under tre år. Vinet behöver ingen vidare lagring hos dig, om du inte vill, det dricks med fördel nu och de kommande åren vid cirka 18 grader (helst inte varmare, man vill ju åt vinets fräschör) i glas med bordeauxkupa eller liknande. Visst kan man dricka det precis som det är med lite salta och feta ostar och charkuterier, men det är tillräckligt seriöst för att ställas fram vid den finaste av middagar. Ljust kött som fågel och kalv gör sig bra, precis som nötkött. Låt gärna ett tillbehör med sälta och syra rent smakmässigt och något fet konsistens finnas med i rätter för att till fullo integrera vinets syra och tanniner.
Och Biondi-Santi, vilken är deras historia? Vinegendomen grundades 1840 av Clemente Santi som redan då hade ambitionen att göra traktens bästa och mest långlivade viner. Till skillnad från alla andra vänner som gjorde viner här i Toscana, bland dem baronen Ricasoli, hade Clemente inte en tanke på att blanda druvsorter till sitt vin – han skulle göra vin uteslutande med Sangiovese. Han faktiskt den första att göra så och därmed lade han grunden till den vintyp vi idag känner som Brunello di Montalcino. Det var dock hans son Ferruccio Biondi-Santi som upptäckte och renodlade den klon av Sangiovese som har kommit att kallas Sangiovese Grosso som idag är druvan i Montalcino. Han slutade också att använda en del torkade druvor för att ge vinet större kraft, en anrik metod som kallades governo. Och med allt det hade vintypen Brunello di Montalcino skapats.
Idag har Biondi-Santi över 100 hektar stora vingårdar i ett par egendomar, men den mest berömda är Tenuta Greppo i Montalcino där man har cirka 25 hektar stor vinodling.
Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se
