Vingårdens namn är taget från den magra, steniga bergssidan den ligger vid foten av, Mont Rachet. Rakt översatt betyder det ”rakat berg”, vilket vittnar om att den magra jorden på berget har gjort det svårt för vegetationen att ta sig. Vingården ligger på cirka 250–260 meters höjd, den skyddas från västliga vindar och har ett utmärkt sydostligt exponerat läge som ger rankorna gott om solljus och även lite varmare mikroklimat än i omgivande vingårdar. Detta tillsammans med jorden, i huvudsak väldränerad kalksten med ett stort inslag av kalkstensgrus och märgel på en hård kalkstensalv av typen Bathonian (den är mindre aktiv än den man finner i Chevalier-Montrachet), ger viner med både sällsynt kraft och minerallik finess. De bästa vinerna bjuder på motsvarande kropp och kraft som fylligare röda viner, men också på en stor finess med fräschör och tydlig mineralitet.
Historiskt sett ägdes vingården i sin helhet av familjen Clermonde-Montoizons, men efter den franska revolutionen delades vingården upp och såldes ut till lokalbefolkningen. Det var nämligen inte bara kyrkan som tvingades ge upp sina egendomar, även förmögna familjer och stora markägare utdömdes samma straff.
De största ägarna idag är Marquise de Laguiche (de säljer sina druvor till Maison Drouhin), Bouchard Père et fils, Domaine de Baron Thenard (de gör inget vin själv, utan överlåter druvorna till négociants och mindre producenter) och Domaine de la Romanée-Conti. Hos de övriga producenterna är produktionen försvinnande liten, allt från ett till ett par fat för de flesta till upp mot sex till åtta fat för några av de större.
I de flesta fall är vinet från Montrachet, den del som ligger i Puligny-Montrachet, djupare och något fylligare än det från Chassagne-Montrachet, där vingården egentligen heter Le Montrachet, oftare har en lite finare och mer markerad struktur. Firman Maison Lucien le Moine har vid ett par tillfällen låtit särbuteljera ett fat vardera från de två byarnas delar av vingården.
Vinlistan
2014 Montrachet Grand Cru, Domaine de la Romanée-Conti / 99 p
2013 Montrachet Grand Cru, Etienne Sauzet / 96 p
2013 Montrachet Grand Cru, Bouchard Père et fils / 96 p
2012 Montrachet Grand Cru, Domaine de la Romanée-Conti / 99 p
2011 Montrachet Grand Cru, Etienne Sauzet / 96 p
2011 Montrachet Grand Cru, Maison Louis Jadot / 97 p
2010 Montrachet Grand Cru, Etienne Sauzet / 100 p
2010 Montrachet Grand Cru, Domaine de la Romanée-Conti / 100 p
2010 Montrachet Grand Cru, Lucien le Moine / 95 p
2009 Montrachet Grand Cru, Henri Boillot / 97 p
2008 Montrachet Grand Cru, Domaine Ramonet /96 p
2008 Montrachet Grand Cru, Lucien le Moine / 95 p
2007 Montrachet Grand Cru, Domaine de la Romanée-Conti / 97 p
2006 Montrachet Grand Cru, Domaine Bouchard Père et fils / 95 p
2006 Montrachet Grand Cru, Domaine Jacques-Prieur / 95 p
2005 Montrachet Grand Cru, Olivier Leflaive / 96 p
2003 Montrachet Grand Cru, Olivier Leflaive / 94 p
2003 Montrachet Grand Cru, Domaine Fontaine-Gagnard / 95 p
2002 Montrachet Grand Cru, Domaine Bouchard Père et fils / 95 p
2002 Montrachet Grand Cru, Olivier Leflaive / 95 p
2000 Montrachet Grand Cru, Olivier Leflaive / 94 p
1999 Montrachet Grand Cru, Domaine Ramonet / 96 p
1969 Montrachet Grand Cru, Maison Leroy / ej betyg
(scrolla ner till provningsnoteringarna)
Vinerna
Samtliga viner är provade eller druckna från bra vinkällare eller på restaurang under 2017 och 2018 om inte annat anges.
2014 Montrachet Grand Cru
Domaine de la Romanée-Conti
99 p
Det här vinet är superelegant, såklart fortfarande ungt och mer drivet av sin stramhet och struktur än av sitt doftregister. Blint gissade jag på Etienne Sauzet och årgång 2012, ett vin som i mitt minne är mer finlemmat än vad de intensiva, imponerande och djupa vinerna från Domaine de la Romanée-Conti brukar vara. Att jag inte sätter 100 poäng på det här vinet, vilket jag kanske borde göra, är för att jag upplever 2010 års som ett lite steg vassare. Åtminstone idag. Det är troligen något som kommer att rättas till med det här vinet om ett par år. I nuläget är det en absolut pur renhet, en stor finess och ett försiktigt men underbart djup som bygger vinet. Den förlängda eftersmaken kommer med tiden – men som vinet är nu är det fullkomligt underbart. Det kräver dock en ordentlig luftning, börja med en halvtimma, men en timma vore ett snäpp bättre.
Druvorna kommer från två lotter om totalt 0.69 hektar med omkring 50 respektive 85 år gamla stockar i den del av vingården som ligger i Chassagne-Montrachet. Vinet jäses och lagras i helt nya ekfat, vilket till mindre del än väntat noteras i det unga vinet. I regel har firmans vin från Montrachet en större kraft och kropp, men den här årgången är det exceptionell finess som gäller. Man gjorde 3 160 flaskor de här året.
2013 Montrachet Grand Cru
Etienne Sauzet
96 p
Jag var mer imponerad av det här vinet från början, när det provades på domänen strax innan buteljering. Då var det klingande rent och friskt med en stor finess, det hade fortfarande en liten nyans av ekfaten (man gjorde tre fat, ett nytt och två äldre) och med en briljant struktur. Det där finns egentligen kvar, men trots att vinet är fem år nu har det inte utvecklat med samma stringens som jag hade hoppats på. Nu är förvisso inte 96 poäng något att klaga över, det här är ett underbart vin från en producent som jag högaktar. Dricks det idag bör det dekanteras närmare en timma i förväg och gärna serveras vid 14 grader, men det har också en potential att utvecklas i troligen omkring tio år till.
(provad hösten 2016)
2013 Montrachet Grand Cru
Bouchard Père et fils
96 p
Med totalt 1.50 hektar i Le Montrachet i den södra delen av vingården (i Chassagne-Montrachet) är Bouchard Père et fils en stor producent av Montrachet. Deras stil är alltid mer elegant än kraftig och man använder sig i regel av omkring 20 procent nya fat och är dessutom försiktig med bâtonnage – istället rullas faten försiktigt för att fördela jästfällningen i vinet. Det är ett elegant vin som nu med några års ålder har börjat vinna mer fetma, men frukten är fortfarande vital och det är gott om mineralitet och friskhet i den långa och väl sammansatta smaken. Drick vinet nu, väl luftat från karaff, eller låt det ligga till sig i omkring tio år till.
2012 Montrachet Grand Cru
Domaine de la Romanée-Conti
99 p
En normal skörd ger ungefär tio fat, motsvarande 3 000 flaskor, men 2012 gjorde man bara 1 000 flaskor av detta vin. Det är som vanligt ett vin av den imponerande kalibern, stort och koncentrerat med lite rikare och mer citrussöt och persikaliknande fruktighet i jämförelse med vad många andra viner från den här vingården ger. Dessutom har vinet en nästan tanninliknande struktur som gör att lagring är att rekommendera. Nog för att vinet är enastående läckert och gott redan ungt, då luftat i minst en men till och med gärna två timmar i karaff, men det är ändå ett vin som viner på att lagras i minst sex år från skörden. Således är det nu som det börjar att öppna sig – och jösses så det öppnar sig och bjuder på kraft, intensitet och struktur, men med en fint balanserande mineralitet och syra.
2011 Montrachet Grand Cru
Maison Louis Jadot
97 p
Precis som vinet från Etienne Sauzet levererades den stora négociantfirman Jadot ett riktigt bra vin det här mellanåret. Man har inga egna ägor utan köper musten från en odlare i Le Montrachet i Chassagne-Montrachet och det blev sju fat det här året. Doften är stor och rik, men var vid provningstillfället inte lika expressiv som sin årgångskamrat Chevalier-Montrachet Grand Cru Les Demoiselles (som alltid är ett exceptionellt vin), men det har en fint mogen citrusfruktig doft med nyanser av honung och både vanilj och en liten kryddighet från ekfaten, som alltid är helt nya till det här vinet. Smaken är dock lite rikare och känns tack vare sin struktur lite kraftigare än doften, men där finns också en elegant mineralisk spets som bidrar till finessen. Det är ett vin som dricks väldigt bra idag, det är fördelen med 2011, men som bör luftas i karaff, och det har en lång och intensiv eftersmak.
2011 Montrachet Grand Cru
Etienne Sauzet
96 p
Årgång 2011 har inte hyllats särskilt mycket av vare sig odlare, press eller sommelierer, men det är en årgång som jag tycker levererar goda viner som också tidigt har visat sig drickmogna. Så är det med det här vinet, som för ovanlighetens skull var mer skapt av mineral än av fetma och frukt. Till en början (från tank inför buteljering) var den lite knuten, när den provades ett par år senare hade den blommat ut och var mer tillgänglig och silkig med en livfull syra och stor finess. Det kommer troligen inte vara ett vin för framtiden, men det är utmärkt att drickas idag och de kommande åren. Glädjande var att man fick full produktion det här året, sju fat, inalles 2 100 flaskor.
(provad hösten 2016)
2010 Montrachet Grand Cru
Domaine de la Romanée-Conti
100 p
Här blev det full pott för Domaine de la Romanée-Conti – både fullskalig skörd och ett absolut perfekt vin. När det provades första gången för sex år sedan var det lite knutet, trots en underbart blommig, mandelaromatisk, citrusfruktig och päronfruktig doft med en typisk kalkjordsfetma. Man kunde då också notera en ganska stram och tanninlik struktur som tillsammans med den årgångstypiskt friska syran kortade av eftersmaken och gjorden den lite stum. Samtidigt var det ett imponerande vin som jag initialt gav 98 poäng. Idag har stramheten lagt sig en aning och med det släppt fram hela härligheten till en mer komplett och välbalanserad smakbild. Doftmässigt känns det inte alls äldre än då, bara en aning djupare om jag tolkar mina noteringar rätt, men smaken är absolut sensationell. Vinet hade luftats i karaff i en timma men fortsatte att blomma ut under de två timmar vi hade kvar vinet i karaffen och våra glas. Det lovar gott för framtiden, här talar vi nog om ett minst 20-årigt framtida liv.
2010 Montrachet Grand Cru
Etienne Sauzet
100 p
Jag blev helt golvad när jag första gången provade det här vinet på domänen strax innan buteljering. Det hade precis allt jag kunnat drömma om (precis som samma årgång av deras Chevalier-Montrachet Grand Cru), en absolut pur renhet, en skärpa och en mineralitet som kittlade på tungan, en syra som plöjde genom den ovanligt feta men fint balanserade fruktkroppen. Det var helt enkelt ett perfekt vin.
”Det är absolut en av våra allra bästa viner de senaste femton åren”, berättade Benoit Riffault som tillsammans med sin svärfar gör vinerna här sedan 2002.
När jag provade det blint igen för ett drygt år sedan, fick jag samma känsla, men nu hade vinet vunnit i kropp och fetma och dessutom släppt den lilla nyansen från ekfaten. Det är fortfarande ett vin med absolut finess och balans, ett vin som fortfarande behöver luft innan det dricks och ett vin som fortfarande har utvecklingspotential.
2010 Montrachet Grand Cru
Lucien le Moine
95 p
Lucien le Moine är en liten högambitiös négociant som köper ett till två fat om året från en odlare med lotter i båda delarna av vingården. Han uppfostrar alltid vinet i helt nya fat, något som tydligt märks när vinet är ungt. Av ett par viner med ungefärlig motsvarande ålder var det här vinet det djupaste i färgen, dessutom det påtagligt kraftigaste och mest strukturerade, men trots sin rika frukt och lite fatkryddiga ton fanns här också en viss mineralisk finess. Dock känns det som att viner är mer utvecklat (blint trodde jag att det var minst tio men snarare bortåt 20 år gammalt) och därför vågar jag mig inte på en rekommendation om vidare lagring med en tre till kanske fem år. Drick istället vinet nu, när det har kvar sin spänst, men låt det stå i karaff i minst en halvtimma, vårt vin fortsatte att blomma upp i glaset under långt över en halvtimma, trots att det var dekanterat.
(senast provad hösten 2016)
2009 Montrachet Grand Cru
Maison Henri Boillot
97 p
Henri Boillot och hans son Guillaume äger förvisso 15.31 hektar vingård, men i tillägg till det köper de druvor till négociantdelen av firman. Ett av dessa viner är denna Montrachet, som dracks från magnum och var ett absolut magnifikt vin som fortfarande är ungt och stramt återhållet, detta trots den förhållandevis varma årgången. Doften var medelstor och med luft växande, absolut ren och mineraliskt spänstig med en fint kritig nyans som gjorde att jag först tänkte på Corton-Charlemagne eller Chevalier-Montrachet. Efter en stund i glaset öppnade vinet upp sig och visade på ett större djup och fetma, blev alltmer imponerande och tydligt sin vingård, med lager på lager av frukt och en komplex jordighet. Efter nio år är vinet fortfarande ungdomligt stramt och det behöver en god portion luft för att visa fler dimensioner än de man ser när vinet serveras direkt ur flaskan. Man kan skönja en liten fatkryddig ton, omkring 40 procent av vinet har jästs och lagrats i nya fat, men sammantaget är vinet väldigt fint balanserat, och otroligt gott!
2008 Montrachet Grand Cru
Lucien le Moine
94 p
Blint serverat tänkte jag allra först på en bättre kalifornisk chardonnay med mognad, kanske tio till tolv år eller så, just med tanke på kombinationen av djupare färg (mognad), en tydlig nötighet och kryddighet som jag tolkade som ekfat och den fylliga kroppen. Det var i och för sig gott, men jag saknade först lite fräschör. Vinet hade inte dekanterats, men borde nog har fått mer luft, för under de kommande 20–30 minuterna i glaset vann vinet alltmer elegans och då plockades också den kalkiga mineralfetman fram. Kvaliteten är absolut hög men inte alltigenom imponerande med tanke på vad det är för vin.
2007 Montrachet Grand Cru
Domaine de la Romanée-Conti
97 p
Vissa årgångar noterar man en lite yppigare och sötare och nästan tropisk frukt i vinet från Domaine de la Romanée-Conti, en ton som förklaras av den högre druvmognaden och en viss förekomst av botrytis. Så är det med den här årgången, som inte var för varm men gav upphov till ordentligt mogna druvor. Doften är hustypiskt stor och generös med just en liten nyans av botrytis (absolut inte störande) med en liten nyans av faten men än mer av den första mognaden som tar sig uttryck i rostade mandlar och en slags jordig rökighet. Smaken är rik och fet, ordentligt strukturerad och fortfarande väl bevarad med en god syra och en fantastisk längd. Den tidigare fatkryddigheten jag noterade för sju år sedan är idag integrerad i smaken. Vinet dricks perfekt idag, luftat i karaff är viktigt, men också de kommande tio åren, allt beroende på vilken nivå på mognad man söker.
2006 Montrachet Grand Cru
Domaine Bouchard Père et fils
95 p
Direkt vid upphällning var vinet en aning stumt, högre parfymer saknades och det som senare skulle imponera var inte synligt, ändå fanns det ett visst djup som vittnade om koncentration. Tio minuter senare började vinet öppna upp sig och bjöd då på en större doft, nyanser av gul stenfrukt och citronskal samt lite vanilj från ekfaten blottade sig, smaken blev rikare och vann fetma och jag upplevde då en bättre balans mellan kropp, syra och mineralitet med en tydlig kalkfetma. Bouchard Père et fils gör alltid eleganta och rent fruktiga viner som mer bygger på finess än kraft, det stämmer verkligen här, och med tanke på den ofta lite stökiga och ibland tveksamma årgången är vinet riktigt välgjort och riktigt gott. Den ljusa färgen och den något återhållna doften och smaken ger löften om att vinet kommer att hålla och utvecklas minst fem och troligen upp mot tio år till. Det kräver dock en god stunds luftning om det ska drickas nu.
2006 Montrachet Grand Cru
Domaine Jacques-Prieur
95 p
Det här vinet provades blint för ett år sedan, det var då djupt och ganska fetaktigt kritigt i doften och hade en gul fruktig ton med nyanser av persika och citronskal, därtill en liten fatnyans som vittnade om jäsning i helt eller delvis nya ekfat. Kroppen var så pass fyllig och fet att jag inte kunde tänka mig annat än grand cru, jag noterade att jag först tänkte på Bâtard-Montrachet för elegansens skull men snabbt gick över till Montrachet eftersom strukturen var så pass bastant. Känslan sade mig drygt tio års ålder, vilket var ganska rätt, men med tanke på att årgång 2006 är lite mer otydlig än den fylligare 2005 (som jag trodde på) eller den stramare och av hög fruktsyra mer drivna 2004 blev jag positivt överraskad. Jag noterade inte en tillstymmelse till oxidation eller ens påtagligt mognad, vilket var glädjande. Vinet har troligen en vidare utvecklingskurva uppåt på cirka sex år.
Druvorna kommer från en 0.59 hektar stor äga i byn Chassagne-Montrachet och med det är man en av de större ägarna i Montrachet. Vinet är jäst och uppfostrat i två tredjedelar nya 228 liter stora ekfat, vilket noteras även om eken är väl integrerad.
2005 Montrachet Grand Cru
Domaine Ramonet
96 p
Jag har blivit både salig av glädje och gruvligt besviken på vinerna från Domaine Ramonet. Från att de på rekordtid drabbades av förtida oxidation under 1990-talets andra hälft har de gått igenom ett stålbad och gör idag bättre viner än på väldigt länge. Ändå är det med viss bävan jag närmar mig flaskor från den här tiden, även om (eller snarare just om) det är dyrbara flaskor. Det här vinet provades för två år sedan, då var det fortfarande vid vigör med en fin färg och en citrusfrisk fruktighet, med väl integrerade fat och en återhållsam fetma. Det växte fortfarande i glaset och var av allt att döma inte på väg utför. Logiskt är att vinet bör vara vitalt idag också, men det är troligen inte ett vin för de kommande sju åtta åren.
2005 Montrachet Grand Cru
Olivier Leflaive
96 p
Olivier Leflaive har tagit stora kliv framåt på 2000-talet, mycket tack vare att vinmakaren Franck Grux har fått ta ett allt större ansvar med sista ordet i de åtgärder han anser vara nödvändiga. Man har inga egna ägor i Montrachet utan köper ett normalt år motsvarande tre fat, inalles cirka 900 flaskor, från en odlare. Ett av faten är nytt, de andra två är några år gamla, därför noterar man bara en liten ekfatskaraktär i det här vinet. Istället är det precis samma utsökta renhet och fräschör som präglar vinet, men det krävdes en god portion av luft i karaff och glas innan det först något knutna och kritiga vinet gav sig tillkänna och började visa sin storhet och komplexitet. Det var också då som kroppen breddade sig och bjöd ut sin ljuvliga fetma och längd. Med renheten, intensiteten, fräschören och det sätt vinet utvecklades på i glaset känns det inte alls bråttom att korka ur återstående flaskor. Jag skulle gissa att det fortsätter att utvecklas positivt i någonstans mellan fem och åtta år till.
2003 Montrachet Grand Cru
Olivier Leflaive
94 p
Att 2005 års version övertygade känns mer självklart än att det här vinet skulle vara så bra och fräsch som den var. Visst noterar man årgångens värme i en lite stummare frukt och något mindre uttalad fräschör, men det var ändå en viss överraskning i att vinet kom från 2003, en årgång som totalt har skrivits ner och negligerats för vita viner i Bourgogne. Med det sagt har vinet inte alls samma syra, precision och mineraliska tydlighet som i mer klassiska årgångar, men det är ett gott vin som i allra högsta grad är njutbar nu och kanske ett par år till.
2003 Montrachet Grand Cru
Domaine Fontaine-Gagnard
95 p
Återigen ett vin från heta 2003 som har visat sig överlevt väl till våra dagar. Kanske beror det på att man redan i sin husstil gör smakrikare viner med en kännbar nyans av ekfaten, i regel ett nytt fat och ett liten äldre (man har bara en 0.08 hektar liten lott i Le Montrachet). Vinet var till en början lite blygt, det kom dock under de första 15 minuterna i glaset att blomma upp och bli allt mer elegant, nästan förlora den primära ekfatsnyansen och bli lite renare fruktig och mer kritig i doften och smaken. Det sägs alltid att 2003 har gett viner med tung och övermogen frukt och med totalt avsaknad av friskhet och mineralitet, det stämmer inte riktigt på det här vinet som är en av de finaste vita nolltreor jag har druckit. Det är dock inte ett vin att spara, en senare provad flaska var något mer utvecklad än ovanstående notering och uppförde sig mer ett en storslagen amerikansk chardonnay eller ett vin från Hermitage, drick därför vinet inom något år för maximal balans och fräschör.
2002 Montrachet Grand Cru
Domaine Bouchard Père et fils
95 p
Med 1.50 hektar är man en tung aktör i Montrachet, men vinet hör till de lättare och mer finstämda av de som produceras här. Efter att Joseph Henriot tog över den här anrika firman 1996, har han gjort omfattande kvalitetsinvesteringar och en av dem var att plantera om en del av ägan i Montrachet, ett lika dyrbart (ett stort intäktsbortfall) som nödvändigt drag. Man ska dock veta att en omplantering mer påverkar den producerade volymen än det buteljerade vinets kvalitet och här kan man inte klaga över doften eller smaken. Som vanligt från den här firman är det här ett elegant vin med ett medelstort djup, en viss fetma, en fruktighet som känns utvecklad men fortfarande spänstig och med en markerad struktur med tydlig kalkmineralitet. Det är ett vin som har börjat utvecklas, men som fortfarande har ett par år kvar innan det kommer att kännas full moget.
Det här vinet provades återigen (blint) i augusti 2019 och noteringen stämde nästan på pricken in på det jag skrivit enligt ovan. Det som slog mig den här gången var vinets fräschör och att det egentligen inte hade mognat alls på det drygt ett år som gått sedan förra noteringen. En annan sak som imponerade var också att vinet nu fortsatte att vara stabilt och fräscht i glaset i över två timmar, ett gott tecken som visar att vinet fortsatt har en god potential att sparas.
2002 Montrachet Grand Cru
Olivier Leflaive
95 p
Det var strax över ett år sedan jag drack detta utmärkta vin, blint provat stämde åldern in, mycket med tanke på att den knappast kunde ha varit den varmare 2003 eller den kritigare 2004, troligen heller inte den lite kraftigare 2005. Det är en klassisk årgång som nu börjar visa den fina komplexitet som den första mognaden alltid ger, när ungdomens knutenhet är borta men åldern ännu inte har infunnit sig. Nyanser av mandel och rostade nötter finns, liksom den lite rökiga och feta jordighet som tillför bättre vit bourgogne en hel del av dess komplexitet. Det är fortfarande ett vin med tydligt mineralitet och friskhet under den rika texturen och ekfatsnyansen ligger i gränslandet till vinets jordighet. Trots sina då 15 år behövdes en del luft, därför behöver man inte oroa sig för att vinet ska gått överstyr. Det är troligen ett vin med minst fem års fint liv framför sig. Just 2002 var nog första årgången som förändringarna hos Olivier Leflaive började synas, men det stora lyftet kom med de klassiska årgångarna 2008 och 2010.
2000 Montrachet Grand Cru
Olivier Leflaive
94 p
Det här vinet provades förra året, då var det fortfarande förvånansvärt vitalt och ungdomligt med en tydlig ton av krossad kalksten och gul stenfrukt samt en läcker nyans av färska hasselnötter, fina nyanser av mognad men faktiskt inga tydliga tecken på oxidation. Smaken var till en början lite blyg, men med luft breddade den sig och blev både fetare och längre. Det är ett väldigt gott vin, dock inte så imponerande som man vill hoppas på av etiketten. Värt att tillägga är vinets fräschör och att Olivier Leflaive vid den här tiden bara var i början av sin kvalitetsrenässans. Drick vinet de kommande åren.
1999 Montrachet Grand Cru
Domaine Ramonet
96 p
När vinet provades blint hade det dekanterats en kort stund för servering. Det visade en liten ton av mint, en vanlig nyans i viner från Chassagne-Montrachet, och en förtjusande fin vit blommighet tillsammans med en fortfarande frisk fruktighet. Visst fanns här en lätt nötig nyans som vittnade om mognad, helt purungt kändes inte vinet, men smaken var pigg och ganska frisk med en god koncentration och jordig kalkstensfetma, Det som gjorde mig innerligt glad när flaskan avtäcktes var att vinet kom från Domaine Ramonet, vars viner led svårt av förtida oxidation från 1990-talets mitt och en bra bit in på 2000-talet. Jag minns hur 1996 Montrachet Grand Cru och 1996 Chevalier-Montrachet Grand Cru mer eller mindre hade torkat in och rasat ihop bara sex sju år efter lansering, naturligtvis en katastrof för så här exklusiva viner. Denna nu 19 år gamla flaska var lång ifrån detta, här bjöds istället en fin mognad som bara vara nyanserad och komplext. Samtidigt serverades också (blint) firmans 1999 Chevalier-Montrachet Grand Cru, också den riktigt bra. Båda vinerna är utsökta nu och de kommande åren.
1969 Montrachet Grand Cru
Maison Leroy
ej betyg
Självklart bjuder det här vid provningstillfället 45 år gamla vinet på tydliga mognadstoner – bakade gula äpplen, akaciahonung, rostade mandlar och hasselnötter samt grillad brioche – men det fanns samtidigt något vitalt och friskt över vinet och det var fantastiskt gott. Min gissning (blint provat) hade landat på grand cru och en årgång i slutet av 1970-talet, man får därför säga att vinet var överraskande fräscht. Jag har valt att inte sätta betyg på det här vinet, finns det kvar flaskor av det handlar mognadsgraden och karaktären alltid om hur vinet har förvarats – den här flaskan hade legat still i en mycket bra källare allt sedan lansering. Ur det perspektivet en unik flaska, och en mycket välbevarade sådan.
(provad sommaren 2014)
