Pinot Noir är med sina idag 5 560 hektar den viktigaste blå druvsorten på Nya Zeeland. Nästan hälften av den arealen, knappt 2 500 hektar, är planterad i distriktet Marlborough där det här vinet kommer ifrån. Historiskt sett var det snarare Martinborough på nordön som var ursprunget för Pinot Noir och på 2000-talet har Central Otago längst ner på sydön vunnit stor berömmelse just för sina pinotviner. Men inget distrikt på Nya Zeeland gör så utmärkta viner av Pinot Noir per satsad krona som just Marlborough.
Marlborough ligger längst upp i det nordöstra hörnet av sydön och är med sina 22 907 hektar vingård landets största och mest betydelsefulla distrikt. Även om det faktiskt fanns små vingårdar här redan i slutet av 1800-talet var det på 1960-talet och än mer under 1970-talet som vinodlingen verkligen fick fäste. Klimatet är utmärkt för odling, soligt och torrt väder präglar hela växtsäsongen, svalkande vindar sveper in från det kalla havet i distriktets direkta östra närhet och nederbörden ligger på ungefär 650 millimeter per år. Tittar man noggrannare på Marlborough ser man att det är tre underdistrikt med den vidsträckta Wairau Valley längst upp i norr som det största området. Här domineras odlingen av Sauvignon Blanc. Detsamma gäller det svalaste området Awatere Valley i söder, som åtskiljs av en bergskedja.
Ett mindre känt område är Southern Valleys som utgörs av flera dalgångar som löper in i bergskedjan i den södra delen av Wairau Valley. Här är klimatet något mer skyddat och därmed lite varmare, dessutom är jordarna tyngre och bidrar till viner med lite större struktur. Här är det istället Pinot Noir som dominerar vinodlingen – och det är just härifrån som det här vinet kommer.
När Nautilus Estate grundades 1985 var både distriktet Marlborough och den nyzeeländska vinindustrin i sina tidiga dagar. Idag har man ganska stora vingårdsägor i alla delar av Marlborough och odlingen sköts sedan mitten av 1990-talet enligt det återhållsamma sätt som kallas sustainable. Pinot Noir är en betydelsefull druvsort och man har framför allt klassiska franska kloner som Dijon 114, 115, 667 och 777 som har planterats de senaste 20 åren. Det här vinet kommer från ett par vingårdar i Southern Valleys och görs av nämnda kloner samt Pommard och den lokala klonen Abel, som sägs ha sitt ursprung i vingårdarna från Domaine de la Romanée-Conti. Druvklasarna har avstjälkats till 82 procent och druvorna har behållits så intakta som möjligt för ökad fruktarom. Efter en veckas kallmaceration och jäsning med den naturliga jästen med manuell nerpressning av skalet har vinet mognat i främst äldre franska ekfat i ungefär tio månader.
Pinot Noir och Nya Zeeland är verkligen en bra matchning där druvans charmerande röda fruktighet lyfts av solen, där druvans elegans och fräschör hittar utsökt balans tack vare det närliggande svala havet och där vinmakning är tekniskt fulländad men aldrig tar över druvans personlighet. Här finns det således massor av skön körsbärs- och hallonfrukt, en försiktig jordighet och kryddighet av både jordarna och stjälkarna, och en bara förnimbar känsla av ekfaten. Tanninerna är silkeslena och syran uppfriskande fräsch. Vad mer kan önskas av Pinot Noir?
Servera vinet som vilket gott pinotvin som helst, således gärna lite svalare kring 16 grader och allra helst i ett klassiskt bourgogneglas med stor kupa. Maten bör helst vara av elegantare snitt. Väljer man fågel eller kött är det lättare rätter som drar åt det ljusa hållet, gärna milda veloutésåser, dijonsenapssås, lättare rödvinssås, smörstekt svamp och tillbehör av rotgrönsaker. Vill man hellre har fisk är det stekt före kokt fisk som gäller, och ungefär samma tillbehör. Grönsaksrätter kan gärna ha stort inslag av rotgrönsaker, svamp och kål och har man tillgång till tryffel är det bra att veta att Pinot Noir älskar tryffel.
Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se
