I Piemonte fick vinodlarna återigen en riktigt fin årgång, nästan lika bra som den hyllade 2016 men med lite mer uttalad fräschör och struktur. Senhösten bjöd på ett utmärkt och soligt väder och Nebbiolo kunde skördas i perfekta förhållanden och trots att skördevolymerna blev något högre än i snitt fick vinerna en god kropp och intensitet.
Firman Prunotto började sitt liv som kooperativet Cantina Sociale Ai Vini delle Langhe i början av 1900-talet, men när flera odlare slutade att leverera sina druvor till dem på 1920-talet fick kooperativet stora ekonomiska problem. Räddaren blev Alfredo Prunotto som tog över rörelsen och gjorde den privat. Hans ambition och medvetenhet bar frukt och hans viner från Barbaresco och Barolo började exporteras till flera marknader. När han gick i pension 1954 sålde han den framgångsrika firman, som sedan dess har fortsatt att utvecklas i positiv riktning, bland annat genom att bygga ett nytt vineri. Piero Antinori hade redan 1989 börjat samarbete med Prunotto och 1994 kunde han också förvärva vineriet och dess vingårdar, som sedan dess har drivits och utvecklats av familjen Antinori. Idag har man 65 hektar stora vingårdsägor i både Barbaresco och Barolo, bland annat, och gör både generiska viner och exklusivare vingårsspecifika viner.
I Barbaresco finns det idag 728 hektar vingård, det är således ett ganska litet område, och vingårdarna ligger till nästan hälften på det böljande landskapet runt omkring den ungefär 660 invånare lilla byn Barbaresco. Druvorna till det här vinet kommer från vingårdar i Treiso och Neive i trakten, de har skördats för hand och gått igenom en noggrann sortering innan avstjälkning och försiktig krossning. Jäsning vid som med 30 grader med en dryg veckas skalkontakt omvandlade druvorna till vin, som sedan drogs över till stora ekfat för en långsam malolaktisk jäsning och lagring.
När man slår upp vinet i sitt glas förstår man varför viner av Nebbiolo och i synnerhet de från Barbaresco så ofta beskrivs som bourgogneliknande. Färgen är ljust körsbärsröd och helt klar, doften bjuder på en bukett av färska röda bär som hallon, slånbär och röda körsbär, men också en fin rosenblommighet. Det är verkligen förtjusande i sin elegans och lätthet, för något kraftigt vin rör det sig inte som. Tacksamt har vinet också befriats från ekfatskaraktär, här är det druvsort som gäller. Smaken är så lätt och elegant fruktig som doften har antytt, men här möts man av druvsortens typiskt markerade och lite torra strävhet, dock är den väldigt fin och sticker inte ut på något sätt. Den druvtypiska (och lika bourgogneliknande) fina syran finns också här.
Och vad äter man till vinerna från Barbaresco och Barolo? Framför allt elegantare rätter av ljust kött och fågel, vinerna är faktiskt aldrig kraftiga och därför ska maten inte heller vara kraftig. Det kan röra sig om smörstekt majskyckling eller kalvkotlett med stekt svamp eller något trevligt tillbehör av kål (vitkål, savojkål, brysselkål, blomkål), och får man tag på och har råd givetvis lite riven eller hyvlad tryffel över det, alternativt en tryffelsås av något slag. Det är något särskilt med druvsorten Nebbiolo och tryffel, ett lokalt släktskap som livsnjutare världen över har tagit till sig. En annan viktig komponent i maten till nebbiolovinerna är ett tillbehör med fet textur, som på ett utomordentligt fint sätt fångar upp och rundar av vinets karaktäristiska stramhet och torrhet. Jag kan inte nog betona betydelsen av det.
Vill man inte äta kött gör man såklart en fin risotto eller krämig polenta med vitt vin och parmesanost, en sådan rätt har precis samma fint avrundande effekt på vinet. Lätt till smörstekt svamp om du vill göra rätten lite matigare.
Servera vinet vid cirka 17–18 grader eller möjligen något svalare och helst i glas med vid kupa.
Importör i Sverige är Ward Wines, www.wardwines.se
