Varför döper man ett vin till ”Grande Cuvée” när det är ett vin av statusen premier cru? Borde vinet inte heta Chablis Premier Cru följt av vingårdens namn? I normalfallet är det så, hela idén med klassificeringen premier cru är att uppmärksamma och lyfta fram enskilda vingårdar och deras unikum och också namnge vinet efter vingården. Det finns dock undantag från den regeln. Så länge alla druvor i vinet kommer från två eller flera vingårdar med klassificeringen premier cru får man blanda dem och kalla vinet för Premier Cru, dock utan närmare angivelse av vilka vingårdar som ingår. Att en vinproducent gör så här beror på fyra faktorer. Den vanligaste är att man har för små ägor i ett par premier crus och att det därför inte är rimligt att buteljera varje vingård för sig, alternativt att det i någon årgång på grund av frost eller sjukdomar i vingården har blivit så små skördar att det har varit mer logiskt att blanda samman allt vin till en premier cru utan vingårdsnamn. Det finns också exempel på att vinproducenten väljer att degradera druvor från unga vinstockar i en grand cru till ett vin på nivån premier cru, men då faller möjligheten att använda sig av ett vingårdsnamn. Den fjärde anledningen är att man blandar ihop druvor från flera mindre kända premier crus till en enda cuvée eftersom vingårdarnas namn i alla fall inte lockar den rådville konsumenten till köp.
Den senare idén ligger bakom det här trevliga och väldigt positivt prissatta vinet. Druvorna kommer från flera mindre omtalade premier crus från det 255 medlemmar stora och utmärkta kooperativet La Chablisienne, som totalt kontrollerar 1 258 hektar av distriktets 5 375 hektar stora vingårdsareal. För de allra flesta vinkonsumenter, faktiskt också professionella inom vinbranschen, är vingårdarna Côte de Vaubarousse och Berdiot (de ligger intill varandra i en dalgång bakom Montée de Tonnerre) och Côte de Jouan och Beauregard (de ligger på en sydligt exponerad sluttning utanför byn Préhy i den södra delen av distriktet) helt okända. Bara ett fåtal viner buteljeras vingårdsspecifikt med dessa vingårdars namn. Lite mer kända är vingårdarna Les Fourneaux och Vaucopin (i närheten av Fleys i den östra delen av Chablis) och Vosgros (som ligger på en kulle mellan premier crus Montmains och Vaucoupin), men inte heller hamnar mitt i kikarsiktet på den som köper chablisvinerna.
Det här är ett absolut utmärkt och i alla avseenden ett skolboksmässigt vin, tack vare jäsning vid låg temperatur i ståltankar ett absolut rent fruktigt vin i sval stil, föredömligt friskt med en kittlande fin kalkmineralitet och god både kropp och längd. Intensiteten i doften och smaken vittnar om att vingårdarna är av god kvalitet (kanske också att stockarna är omkring 25–30 år gamla), men en förklaring är också att årgång 2017 har gett lite yppigare viner. Det är så här ett vin från Chablis ska smaka och det är lika utmärkt att dricka redan idag för sin elegans och renhets skull, eller att lagra i fem till åtta år för att lyfta fram mer komplexitet.
Chablisvinet är underbart gott och uppfriskande att njuta av som aperitif eller sällskapsvin utan något tilltugg, men det passar också fint till milda rätter där ostron och musslor har en tydlig position (färska ostron, vitvinskokta musslor), till kokta fiskrätter med vitvinssås eller musselsås eller till milda ostar som Brillat-Savarin, Chaource, Brie och Camembert. Omkring tio grader är en passande serveringstemperatur, för kallt blir vinet stramare och lite tunnare i smaken och för varmt tappar det lite fräschör. Har man lagrat vinet till mognad kan tolv grader vara en lämplig temperatur för att ytterligare lyfta fram komplexiteten.
Det här vinet gjordes först fram till 1985, sedan upphörde man med det och återinförde det igen 1991. Fram till årgång 2011 hette vinet Chablis Premier Cru La Singulière, men man valde att byta namn till Grande Cuvée för att det är lättare att förstå och uttala.
Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se
