Treixadura, eller Trajadura som druvans ursprungliga namn faktiskt är, har tråkigt nog hamnat i skuggan av den idag mycket mer omtalade nordvästiberiska druvsorten Albariño. Under 2000-talet har vi alltmer kommit att uppskatta de friska, fruktiga och lätt blommiga vinerna av Albariño, nu är det hög tid att vi vänder blicken mot den lika fina Treixadura.
Det här är inte fullt ut en galicisk druvsort, mer troligt har den sitt riktigt ursprung i Minho i Portugal, där den heter just Trajadura. Tittar man närmare på druvsorten noterar man att den rent genetiskt ligger mycket nära gröna sorter som Loureiro och Arinto som båda ofta blandas med Trajadura i det lätta och friska Vinho Verde i norra Portugal. Druvsorten har medelstora och ganska kompakta druvklasar och tack vare druvornas tunna skal är den känslig mot frukt- och svampsjukdomar, inte minst mjöldagg och botrytis. Odlas den i de steniga och magra jordarna i högre upp i bergen och den annars skyhöga nederbörden i Galicien är lite mindre, får druvorna lite tjockare skal och står därmed bättre emot sjukdomar. En egenhet den har är att den knoppas sent på våren och mognar i början av hösten, dess växtsäsong är därför förhållandevis kort.
Dess starkaste fäste är fortfarande Portugal. I Spanien finns det idag omkring 900 hektar, en areal som långsamt med ganska stabilt har ökat under 2000-talet. Det är idag mycket mer trendriktigt att dricka vita spanska viner, dessutom har de vita vinerna blivit vansinnigt mycket bättre de senaste 15–20 åren.
Det här vinet kommer från Ribeiro, som ligger mellan det kustnära Rias Baixas och det högre belägna bergsdistriktet Ribeira Sacra. Här odlas omkring 1 700 vinodlare vin på bara 2 700 hektar vingårdar och det är bara knappt 40 producenter som gör och tillverkar vin här. Vingårdarna reser sig från cirka 75 meters höjd upp till drygt 400 meter och på sina håll är vingårdarna branta och därför terrasserade. Jordarna är precis som i andra delar av Galicien rika på granit i olika vittringsgrader. Ett normalt år faller det cirka 1 500 till 1 700 millimeter nederbörd här, något mindre är precis ute vid kusten, men avsevärt mycket mer än centrala, östra och södra Spanien.
Det är väldigt sällsynt med druvrena viner av Treixadura, men det här vinet har en total dominans av den fina druvsorten. Övriga sorter är den lite mer blommiga Torrontes och den högklassiga Godello, som ger det svagt gyllene halmgula vinet en god struktur och lite fetare kropp. Doften är medelstor, fint fruktig med sköna toner av citronskal och kvitten och med en bakomliggande viskning av skållade mandlar. Stilen känns igen i många galiciska viner, men jag upplever det här lite fetare och djupare, lite mer gastronomiskt lockande. Smaken bekräftar det som doften har lovat, här är det en fin balans mellan frukt, fetma och fräschör som gäller.
Servera inte vinet för kallt, låt det gärna komma upp till cirka tio grader snarare än kylskåpskalla fem sex. Rätterna kan vara lätta eller som mest medelkraftiga, kokta eller inte alltför hårt stekta rätter av fisk och även skaldjur och pilgrimsmusslor – vinets fina fruktighet orkar med skaldjurens milda sötma. Lättare grönrätter, pasta med räkor och musslor och ostar blir också fint sällskap. Drick vinet nu, det här är inte att lagra. Nästa år kommer en ny årgång och den får du köpa och dricka då.
Pazo do Mar är en bodega som ingår i en grupp av vinerier i Galicien, där de två andra ligger i Rias Baixas och i Monterrei. Familjen Mendez, som äger gruppen och har varit verksamma i Galicien i fyra decennier, hade under lång tid studerat området och velat investera här. År 2002 fann de vad de sökte, den 20 hektar stora Finca Torre el Olivar som var planterad med de tre druvsorter som det här vinet är gjort av. Precis som majoriteten av galiciska vita viner är det här jäst vid låg temperatur i ståltankar.
Importör i Sverige är Divine, www.divine.se
