Vill man få en försmak på hur komplexa och nyanserade vinerna från Barbaresco och Barolo kan vara utan att lägga ut den summa som dessa berömda viner numera kostar, då kan man absolut satsa på vintypen Langhe Nebbiolo. Här ett stilfullt exempel på det.
Till minne av den karismatiska Pio Boffa, ledaren för den i år 140 år gamla firman Pio Cesare som gick bort vid bara 66 års ålder i mitten av april, lyfter jag fram just det här vinet, en finstilt och välgjord Langhe Nebbiolo som har blivit alltmer övertygande de senaste åren.
Själva appellationen Langhe etablerades 1994 med statusen DOC och omfattar omkring 1 620 hektar och ett stort antal vinstilar, plus såklart nedgraderade viner av högre status om producenten själva vill. Insteget är de tre vintyperna Langhe Bianco och Langhe Rosso, som får göras av vilka gröna respektive blå godkända druvsorter som helst, och Langhe Rosato som måste göras till minst 60 procent av Barbera, Dolcetto eller Nebbiolo, en av dem eller flera. Därtill finns det ett antal mer specifika vinstilar med namngiven godkänd druvsort som då måste ingå till minst 85 procent i vinet. Exempel på det är vintypen Langhe Nebbiolo där den nobla Nebbiolo således måste utgöra just 85 procent av vinet.
Ur det avseendet är det här vinet minst sagt ambitiöst, det görs nämligen uteslutande med Nebbiolo som man primärt skördar i Diano d’Alba och La Morra, men också i Serralunga d’Alba och San Rocco Seno d’Elvio. Men det är faktiskt än mer ambitiöst och seriöst än så.
”Jag tar också lite av vinet från barolofaten och lite från barbarescofaten, blandar dem och låter vinet gifta ihop sig, lagras och rundas av under 24 månader i franska ekfat”, berättade Pio Boffa för mig.
Pio tog till skörden 2000 över ansvaret för den idag 17 hektar stor familjeegendomen. Han började arbeta med sin far redan 1973 men skulle först nu på 2000-talet tillsammans med vinmakaren Paolo Fenocchio lyfta firman från en lite mer traditionell till modernare eller åtminstone något djupare och mer välbalanserad elegant stil. Förändringen har skett med fingertoppskänsla och utan att vinerna har förlorat i tradition eller ursprungskänsla.
”Jag vill inte se oss som vare sig traditionalister eller modernister, utan mer som en firma som håller kvar vid den stil och karaktär på vinerna som min far och hans far en gång satte upp”, berättade Pio Boffa när jag träffade honom ett år innan han gick bort.
”Min familj har gjort vinerna på ungefär samma sätt i hundra år, men såväl klimat som kloner och odling har förändrats och utvecklats sedan dess och självklart påverkar det vinernas smak”, förklarade han och lade till att man förr i tiden alltid talade om klonerna Lampia och Michet, men att även dessa kan ses som lite gammaldags idag.
”Det finns nyare och bättre kloner och såklart har vi också planterat dem”, förtydligade han och menade att en annan del i förändringsarbetet är ett lite annorlunda och mer detaljerat vingårdsarbete samt en något högre mognad i druvorna för att hitta en bättre och finare balans i vinerna.
Resultatet av utvecklingsarbetet hittar man i allra högsta grad i det här vinet. Doften bjuder på en hel del typiska druvkaraktärer med en fin blommighet och röda bär i första rummet och det känns rätt lättsamt men ändå med ett viss djup. Om man oroar sig för den för druvan så omtalade strävheten kan den funderingen läggas åt sidan – den strävhet som finns är finstämd och håller mest samman den friska röda och den nästan blodcitrusliknande frukten på ett trevlig sätt. Vinet kan gärna serveras något svalt, låt säga 18 grader, och det trivs allra bäst i en medelstor rundad bourgognekupa. Maten till ska helst inte vara mer än medelkraftig och motsvarande den som serveras till bättre viner av Barbera och klassiska viner av Nebbiolo. Drick vinet nu och de kommande två till fyra åren.
Känner du någon som tvivlar på Nebbiolo, som inte har hittat till druvan än? Då kan det här vinet vara utmärkt för att inspirera och locka.
Importör i Sverige är The Wine & Spirit Collective, www.twscollective.se
