Rent allmänt finns det massor av gott vin i Piemonte, den av Italiens vinregioner som har störst andel viner från ursprung klassificerade som DOC och DOCG. Men allt handlar inte om den alltid så upplyfta och nobla druvan Nebbiolo, som faktiskt bara står för tre procent av allt vin i Piemonte och än mindre om appellationerna Barolo och Barbaresco. Den betydligt mer planterade druvsorten Barbera har massor av gott att erbjuda – och för de allra flesta vinälskare är den också betydligt mer uppskattad. Jag vill nog säga att den är alldeles för åsidosatt i förhållande till alla dess former av Nebbiolo.
Och just det här vinet, Barbera d’Asti Montebruna från Braida och alla andra barberaviner från samma firma, är så välgjort och gott att det närmast prenumererar på en plats om året som Veckans Vin här på Vinlegender. Därför känns också texten och berättelsen igen – varför ens försöka uppfinna något nytt?
Jämför man vinerna från Alba och Asti brukar man säga att vinerna från Alba har en lite fylligare kropp och både rikare och mjukare fruktighet medan de från Asti är lite lättare med ljusare frukt och större finess. Men stilen handlar precis lika mycket om firman som sådan som om det geografiska ursprunget.
Hos Braida är vinerna av Barbera fullkomligt lysande och av helt annan dignitet och kraft än i genomsnitt. Det får sin förklaring när man hastigt kikar i de tidiga kapitlen av historien om vinodlarfamiljen Bologna. Giacomo Bologna hade redan i början av 1980-talet velat lyfta anseendet på den ofta missgynnade druvsorten Barbera, som alltid odlades i sämre lägen än vad Nebbiolo gjorde och sällan fick samma omsorg om vinifiering och lagring som de större och mer exklusiva vinerna. Därför lät han plantera Barbera i bättre vingårdslägen, binda upp och beskära rankorna för lägre skördeuttag och högre druvmognad och dessutom skörda druvorna lite senare än vad hans grannar gjorde. Såklart ansåg de att Giacomo var smått galen, att lägga ner så mycket möda på druvor som skulle ge billiga vardagsviner förstod man sig inte på. Så brukar det alltid låta när genier sätter sina planera till verket.
Att han dessutom lagrade sina finaste viner i små fat av fransk ek medförde såklart att han än mer sågs som skvatt galen. Men så lanserades vinerna, djupa av mogen frukt och fylligare i smaken än några andra barberaviner, balanserade i syran med fina tanniner – och hyllade av vinhandlare och vinjournalister. En ny tid för Barbera hade inletts, firman Braida höjdes till skyarna, Giacomo Bologna med kultförklarad och med tiden skulle allt fler vinodlare och vinmakare följa i hans fotspår.
Det här vinet kommer från vingårdsläget Montebruna i Asti. Som vanligt hos familjen Bologna har man skördat druvorna vid hög mognad så att vinet ska vinna djup och kropp och få en något mer balanserad syra. Efter sortering och full avstjälkning av druvklasarna jäses musten i ståltankar och vinet dras sedan över slavonska botti som är 2 000 till 5 500 liter stor för malolaktisk jäsning och lagring.
Helt traditionellt är vinet inte, men det är ett typiskt och mycket lättgillat modernt exempel på hur Barbera kan te sig. Något mörkare och djupare i frukten än i klassiska versioner, med en underbart körsbärsaromatisk och läckert saftigt med också fint syrlig fruktighet och det som är särskilt lättgillat är det fina samspelet mellan frukt, kropp och den för druvan så typiskt uppfriskande syran. Att allt hålls fint samman av en kännbar men ändå mycket fint integrerad tanninstruktur skrivs också upp på pluskontot. Att alkoholen som vanligt för det här vinet ligger 15.0 procent är verkligen inget att oroa sig över, den upplevs fint balanserad i den rika men ändå friska eftersmaken, även om den tillför en viss värme mot slutet.
Vinet kan njutas till fullo direkt utan vidare lagring, men ett par år äldre flaskor har också visat sig vara riktigt goda och kanske något mer nyanserade och finstilta. Upp till fem sex års källarlagring är därför inte fel. Servera vid ungefär 16–18 grader för att lyfta fram druvans fina fräschör och allra helst i glas med stor rundad kupa (bourgogneglas) för bäst aromutveckling. Maten bör vara medelkraftig och ha en fin syra för att möta upp vinets syra. Det kan röra sig om pastarätter med raguer av med vin långsamt bräserat kött eller andra rätter med fågel eller kött med vinsyrliga såser, men också till stekt eller grillad vit fisk med tillbehör som också har en fin syrlig touch. Såklart fungerar ett vin som det här också till lagrade ostar och goda charkuterier med fin sälta.
Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se
