Vid mina första resor till Toscana i mitten av 1990-talet var, helt ärligt, mycket av de viner med Sangiovese man provade av något rustika. Det hade i och för sig en del med årgångar att göra, början av 1990-talet bjöd inte på mycket vinodlarglädje. Först 1995 fick man en fin årgång och även om 1997 blev solvarm och storslagen skulle vinerna med tiden visa sig torka in av överextrakt i frukten. Samtidigt gick hela Italien igenom en renässans med väldigt många unga vinmakarkonsulter som snabbt blev heta namn och som kom att modernisera den italienska vinmakarkulturen. Med det blev det mesta bättre.
Mina tidiga minnen och provningsnoteringar talar dock sitt tydliga språk, vinerna från byn Montepulciano var de jag tyckte bjöd på största finess och finast textur och de som överlag imponerade mest.
Då liksom idag är det många personer som går vilse i vintyperna Vino Nobile di Montepulciano, som kommer från Toscana och görs med druvsorten Montepulciano, och Montepulciano d’Abruzzo som görs med druvsorten Montepulciano. Och de har inget med varandra att göra.
Vinet från området Montepulciano såldes länge som Vino Rosso di Montepulciano, men i konkurrensen mot det mycket mer anrika och berömda Chianti Classico var det en vinmakare som 1930 ändrade namnet på sitt vin till just Vino Nobile di Montepulciano. Det gjorde vinet mer intressant och framgångsrikt och därför tog andra vinproducenter efter. När den italienska vinlagen utvecklades i mitten av förra seklet fick Vino Nobile di Montepulciano år 1966 status som DOC och skulle sedan 1980 uppgraderas till högsta nivån DOCG, detta tillsammans med Chianti Classico och det kraftigare vinet Brunello di Montalcino.
Det fanns en tid under 1980- och början av 1990-talet då ett antal producenter försökte göra sina Vino Nobile di Montepulciano lika kraftiga som vinerna från Montalcino genom det lagliga tillskottet av upp till 30 procent Merlot, Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc, men det uttrycket vann aldrig någon större framgång. Idag har i stort sett alla producenter gått tillbaka till ursprungsidén, minst 70 procent Prugnolo Gentile (det lokala namnet på Sangiovese) med resterade andel från Canaiolo Nero och Mammolo. Många vinmakare föredrar dock 85–100 procent Prugnolo Gentile för sina bästa viner.
Det är inget stort område, appellation omfattar idag bara knappt 900 hektar vinodling, att jämföra med cirka 5 250 hektar för Chianti Classico.
Tenuta Vallocaia etablerades 1983 av schweizaren Rudi Bindella efter att han hade köpt den då bara 2.50 hektar lilla vingården. Ambitionen var hög och man ville göra viner som respekterade både regionens fina historia och naturen. Odlingen har under fyra decennier vuxit till dagens175 hektar och all odling sköts på ett naturligt sätt där man eftersträvar balans mellan vinodling och natur och där man också arbetar klokt och återhållsamt med bevattning.
Det här vinet har gjorts med cirka 85 procent Prugnolo Gentile och 15 procent Canaiolo Nero och Mammolo från firmans tre olika vingårdar. Jäsningen har skett i ståltankar och därefter har vinet lagrats i drygt 20 månader (regelverket säger minst tolv månader) i stora ekfat. Det har en läckert ren, medelstor och fin solmogen mörk körsbärsfrukt med ett uns av ekfatskaraktär (mer ceder än vanilj) i en stil som både bjuder på druvsort och modernism. I smaken röjer den syrliga körsbärsfrukten och kännbart ungdomliga men ändå fint avvägda tanninstrukturen att det är Prugnolo Gentile som har byggt vinet. Frukten är annars identisk med som doften lockat med och balansen fin med en nästan kolaliknande mjuk känsla i mellansmaken.
Servering bör ske vid 18 grader i samma typ av glas som viner med Cabernet Sauvignon och Syrah och det finns en viss nyansvinst i att låta vinet luftas en kort stund. På tallriken hittar vi gärna en uppsjö av pastarätter som klassisk Carbonara eller pasta med olika typer av raguer av kött och vildsvin, eller varför inte en krämig lasagne. Lämnar vi det italienska köket är det ett bra allroundvin till klassiskt designade (ej kryddhetta, sötma eller orientaliska kryddor) rätter av fågel och kött. Även om tanninstrukturen inte är markerad, kan det vara trevlig att ha någon typ av krämig textur i maten för att runda av tanninerna.
Känner man för att hålla igen ett par tior i pris, finns det också en utmärkt men lite lättare 2022 Fossolupaio Rosso di Montepulciano från samma producent, för bara 189 kronor. Beställ gärna ett par sådana också.
Importör i Sverige är Fine Wine Service, www.finewineservice.se
