I sommartider (allra mest) dras svenskar till Mallorca i strid ström för sol, bad och charterdrömmar. Numera också vinet. Men vi kan lika väl skicka det mallorkinska vinet till Sverige att njuta av, och det gör vi gärna året om. Därför satsar vi återigen på Mallorca för Veckans Vin och det med ett gott och komplext vin.
Till utseendet ser det inte direkt kraftigt ut, medelhög intensitet med någon ungdomlig nyans. Doften är däremot ganska intensiv, solmoget fruktig och något jordigt rustik och komplex med en liten hint av torkad frukt och nästan läder, däremot inte särskilt mycket om ens något av ekfat. Smakmässigt är vinet medelfyllig, som mest, med en motsvarande solmogen men inte söt frukt, fin kryddighet och unga men fina och snyggt balanserade tanniner och en syra som piggar upp och känns fräsch. Rent spontant bör man servera vinet något svalt, omkring 17–18 grader för största fräschör och det är egentligen lika gott på egen hand som till mat.
Det är ändå till mat som viner kommer till sin rätt allra bäst och maten kan med fördel vara grillad för att möta de lite mer rustika och komplexa tonerna i vinet. Grillat fläskkött (gärna fet karré) eller lammkotletter känns som omedelbara lyckokast och gärna med inslag av Medelhavets ört- och kryddbod, oliver och en god olivolja – och vill man ha grillad fisk på motsvarande vis går det såklart också bra.
Hur ska man då förhålla sig till druvsorter man inte har så stor relation till, som de unika sorterna på Mallorca? Det är ju lättare att värdera ett vin gjord med de mer klassiska och välkända sorterna, som man på ett ungefär vet hur det brukar dofta och smaka. Enklast är alltid att helt enkelt provsmaka vinet och fundera över om man tycker det är gott – för gott är fortfarande en av de allra viktigaste aspekterna i ett vin. Huruvida det är typiskt eller inte får vara sekundärt.
Det här vinet bygger på cirka 60 procent Callet, en på ön traditionell sort som troligen är en naturlig korsning mellan Callet Negrella och Fougoneu och som historiskt sett har använts som blanddruva med främst Mantonegro och Fogoneu eller till rosévin. Fortfarande idag är det en viktig druvsort som har sitt starkaste fäste inom det stora appellationen Pla I Llevant som utgör öns östra del, och framför allt kring Manacour och Felanitx en bit innanför östkusten. Det är en utmärkt druvsort för Medelhavsklimatet eftersom den bevarar sin fina syra när den har nått full fenolisk mognad och den ger moderat alkohol och oftast ganska fina tanniner. Som sådan har sorten relativt stora druvor i stora täta klasar.
Fougoneu är också en lokal mallorkinsk druvsort, i alla fall såvitt vi vet idag. Att det är en naturlig korsning vet vi, men det finns tecken på att den skulle ha ett släktskap med Grekland eller åtminstone någon grekisk druvsort (vi vet att fenicier och greker färdades över Medelhavet för över 2 000 år sedan). Idag finns det två versioner av sorten, men båda har ett förhållandevis mörkt men tunt skal och de resulterar båda i fruktiga och lite ljusare viner i den lättare stilen. Av den anledningen beskrivs vinerna ofta som påminnande om de i Beaujolais.
Den tredje lokala druvsorten i det här vinet är Mantonegro som idag med omkring 320 hektar stor totalt areal är öns viktigaste druvsort. Också det här är en lokal sort som har kommit till genom en naturlig korsning mellan druvsorterna Sabaté och Calles Cas Concous. Det är en tidigt knoppade sort som behöver lång växtsäsong för att nå full fenoliskt mognad och då är druvorna tjockskaliga och mörka och växer i medelstora druvklasar. Förr i tiden såg man Mantonegro som en viktig bas i vinerna, men lät i stort sett alltid blanda den med andra druvsorter, men med modern odling kan man få fram druvor som möjliggör druvrena viner. Binissalem är det viktigaste ursprunget för Mantonegro.
Druvorna till det här vinet kommer både från vingårdar som ägs av den välkända Ànima Negra och från odlare man har kontrakterat och det görs av Miquel Angel som har grundat Ànima Negra och värnar om den lokala druvkulturen. Vinet har lagrats i en kombination av franska och amerikanska ekfat under nio månader.
Lo Lull är smeknamnet på en mycket känd lokal filosof och alkemist som föddes 1235 i Palma och verkade större delen av sitt liv på Mallorca. Under en tid arbetade han också som läkare för bland andra påvarna och som alkemisk skapade han flera elixir av örter och medicinalväxter som sades ha helande krafter. Vissa teorier gör gällande att det är ett av dessa recept som ligger bakom receptet till Chartreuse som kartusianermunkarna fick tag på år 1605.
Importör i Sverige är Vinovativa, www.vinovativa.se
