På sommaren grillar man, det är en självklarhet. Och när man grillar kött och serverar det med smakrika tillbehör, gärna inspirerat av det amerikanska barbecueköket, kan man gärna satsa på ett smakrikt vin med Zinfandel. Det är för många personer också en självklarhet.
Den här veckan tar vi oss till distriktet Lodi som ligger i den gigantiska Central Valley inåt land, ett 720 kilometer långt och upp emot 100 kilometer brett område som inte har någon influens av det kyliga havet. Därför är det betydligt varmare här än i andra vinområden i Kalifornien, men det finns gott om vatten för bevattning och därför är det ett av landets viktigaste områden för frukt, grönsaker och druvor. Omkring 70 procent av de kaliforniska vinet kommer faktiskt härifrån, men i stort sett allt av det vinet är enkelt och billigt.
Det finns dock ett undantag, området Lodi som fick status som egen appellation redan 1982 (precis när appellationssystemet hade införts i USA) och idag omfattar 40 470 hektar vinodling, motsvarande drygt 15 procent av delstatens vingårdsareal.
Även om de flesta vinkonsumenter inte kan placera Lodi rent geografiskt, eller för den delen ens känner till området, är det ett gammalt vinområde som började utvecklas mot slutet av guldruschen, i den allra tidigaste historien för Kalifornien som amerikansk delstat. Det finns gott om till våra dagar bevarade vingårdar här som planterades från 1880-talet och framåt. Att området trots det inte är så omtalat beror till största del på att det kaliforniska vinets rykte har byggts utifrån vingårdar i Sonoma County och Napa Valley och under 2000-talet på Santa Barbara County och Paso Robles i Central Coast. Eftersom Lodi är en del av Central Valley, vars rykte snarare handlar om billiga volymviner med det generiska ursprunget California, har namnet Lodi aldrig fått fäste i vinkulturen. Först under 2010-talet började detta ändras och till största del har det kommit att handla om ett par lokala producenter med kvalitetsambitioner och ett par från framför allt Napa Valley och Sonoma som gör vin över hela Kalifornien men också här i Lodi. Och rykte byggs allra mest av Zinfandel från verkligt gamla vingårdar
Det här vinet görs uteslutande med Zinfandel från omkring 120 år gamla stockar och sett ur ett historiskt perspektiv var det ovanligt att plantera vingårdar med bara en sort på den tiden. Men Giacomo Peirano, som hade kommit från Genua år 1879 för att leta guld i Kalifornien och bosatte sig i Lodi där han ett par år senare köpte en 120 hektar stor egendom, var i många avseenden en pionjär när han planterade sina vingårdar. Och han var en av de allra första att plantera vin i Lodi – inom ett par decennier hade hundratals vingårdar planterats och många av dem finns faktiskt kvar än idag eftersom vinlusen aldrig har funnit sig till ro i de sandiga jordarna här.
Även om man hos Peirano var tidig med moderna och effektiva uppbindningsmetoder för ökade skördar och mekaniserat arbete (metoden Geneva Double Curtain), gick man för Zinfandel tillbaka till lägre friväxande bush vines eftersom kvaliteten blev bättre och sedan lång tid tillbaka skördas druvorna manuellt. Det medger möjlighet till sortering av druvorna. Efter full avstjälkning krossas druvorna lätt, därefter vinifieras de i ståltankar med drygt två veckors skalkontakt. Vinet dras sedan över till 225 liter stora amerikanska och franska ekfat, cirka 15 procent nya, för malolaktisk jäsning och lagring under tolv månader. I sitt färdiga skick har vinet en alkoholhalt på 15.5 procent (typiskt för bra zinfandelviner), en restsötma på cirka sex gram per liter (vilken bidrar till att lyfta fruktkänslan, men inte ge en söta smak) och en fint uppfriskande syra på hela 6.8 gram per liter (också det typiskt för Zinfandel från Lodi).
Doften bjuder på precis det man vill ha från Zinfandel; en generös och solmogen fruktighet som förenar druvans mest eleganta rödfruktiga nyanser med lite mörkare toner och en försiktig släng av vanilj från ekfaten och balansen känns överlag utmärkt. Serveras vinet något svalare, 17–18 grader, lyfter man fram mer av det elegant röda och det känns som en bra rekommendation. Smaken är medelfyllig med mjuk och sötfruktig textur, en god snarare än frisk syra som sätter liv i smaken, balanserade tanniner och en skönt värmande alkohol som ligger kvar och gör smaken lite kraftigare och därmed med lämpad för det grillade och smakrika. Man behöver egentligen inte lufta vinet, men visst blir det lite mer nyanserad efter en stund i glaset och därmed kan man gärna slå upp vinet i karaff en kort stund före servering.
Tänd grillen, krydda köttet och servera vinet i stora glas för allra störst behållning.
Importör i Sverige är Fine Wine Service, www.finewineservice.se
