Vinet tempereras till cirka tio grader, kallare än så upplevs det knutet och man förlorar en del karaktärer. Dess doft är medelstor och bjuder på en fin kombination av blommighet, elegant citrusfruktighet med nyanser av zest och en släng av krossad stenjord. Det känns rätt läckert, rikt och elegant på samma gång. Smaken är medelfyllig, läckert frisk och tydligt mineralisk med en viss gul fruktfetma, rik citrus, toner av gula plommon och skållad mandel och med en stramhetskänsla mot slutet av smakupplevelsen som nästan tangerar en slags tanninstruktur. På sitt sätt finns det likheter med vita viner från Rhône, men fräschören är tydligt större här.
Vinet kommer från firman Niepoort Vinhos, en firma som grundades redan 1842 som handelshus för portvin. Och det är just portvinerna man blev omtalad för. I nutid, sedan sonen Dirk Niepoort tog ett större ansvar över från 1987, har en ny tid tagit vid och firman är idag minst lika känd för sina torra bordsviner. Just den vintypen var något som Dirk såg en stor potential i och tillsammans med ett antal andra nytänkande firmor etablerade han något som kom att kallas Duoro Boys, en grupp som satte fokus på bordsviner. Det låg minst sagt i tiden och numera är de torra bordsvinerna en självklarhet här.
”Till en början trodde jag inte att det fanns någon bra terroir för vitt vin här i Duoro, men efter att jag hade hittat en vingård på omkring 400 meters höjd med över 70 år gamla stockar, samplanterade med blå och lite gröna druvor, där odlaren var villig att skörda de tre gröna sorterna separat, insåg jag att det faktiskt fanns potential för vitt vin här”, berättade Dirk när vi för många år sedan provade en tidigare årgång av vinet.
”Att druvorna skördades separat berodde inte bara på viljan att göra ett vitt vin, det var en svår årgång med mycket regn och därmed krävdes det en separat skörd druvsort för druvsort för att klara av kvaliteten”, säger han och skrattar.
Det här var 1993, två år efter att Dirk hade gjort den första årgången av den röda versionen av Redoma.
En kvalitetsfaktor för vitt vin som Dirk tydlig framhåller är den höga altituden, i det här fallet omkring 400 meter, eftersom det är mycket svalare högre upp på sluttningarna. De flesta av hans vita viner görs därför från vingårdar som ligger på 400 till 800 meters höjd.
Malvasia Fina är en av de mer planterade gröna sorterna i regionen, men eftersom Dirk inte tycker om den druvsorten använder han den inte för sina vita viner. Istället är det Rabigato som är favoriten och ger basen i de vita vinerna. Rabigato är också en av de mest planterade druvsorterna i Duoro och den är särskilt viktig i den inre och lite varmare delen av dalgången som heter Duoro Superior. Druvsorten ger livfulla och lätt blommiga viner med frisk syra och tack vare just syran har den oftast använts som blandningsdruva med sorter som har lägre syra. Numera har det blivit allt vanligare med druvrena eller nästan druvrena viner med Rabigato.
Till det här vinet har Rabigato skördats i tre vingårdar som till stor del har över 100 år gamla stockar. Jäsningen har skett helt naturligt i franska ekfat och för största fräschör undviks den malolaktiska jäsningen och lagringen sträcker sig sedan över tolv månader.
Andra sorter som ingår i blandningen är Codéga, en citrusfruktig och blommig sort med god intensitet, den lika syrarika och något blommiga Viosinho som framför allt odlas i Duoro samt Arinto. Den senare har också en god syrafräschör, men bjuder också på nyanser av bivax och nötter. Gemensamt för alla sorter är att de i kvalitetsviner har god lagringspotential.
Det är ett vin att njuta av nu som ungt, gärna luftat i karaff en stund så att alla dofter och kropp ges tid att utvecklas. Samtidigt finns det en god lagringspotential i vinet och ger man det först fem och sedan ytterligare fyra fem års flasklagring ökar komplexiteten. Men viktigast av allt – det är ett väldigt gott vin redan nu.
Importör i Sverige är Arvid Nordquist, www.arvidnordquist.se
