Hög tid för rosévin, men det är ju lite roligare att välja ett lite mer udda och unikt rosévin än att ställa sig i kön med alla miljoner rosévinsdrickare som väljer rosévin från i storleksordning räknat Provence (väldigt bleka roséviner, snarast vita), Loire (mer syrafriska och ofta lite djupare roséviner), Pays d’Oc (lätta och framför allt ofta billiga roséviner) eller Rhônedalen (djupare, tätare och mörkare roséviner). Och bland spanska viner är de från framför allt Navarra och Rioja, gjorda med övervägande mängd Garnacha, de allra vanligaste. Istället tar vi en helt annan väg – en spännande, intressant och minst sagt unik väg. Vi väljer en rosado från Baskien.
Baskien, med orterna San Sebastian och Bilbao som väl valda riktmärken, är en av Spaniens mest gastronomiska regioner. Här står stjärnkrogarna tätt och närheten till den svala och blåsiga Biscayabukten gör gastronomin präglad av havets delikatesser och vingårdarna fyllda med druvor som ger lättsamma och syrafriska viner. Vinkulturen är en helt annan än i andra delar av Spanien
Det finns tre appellationer för vin i den här delen av Baskien (Navarra och delar av Rioja hör också till Baskien men har en helt annan vinkultur) och den äldsta av dem är Getariako Txakolina som fick sin appellationsstatus 1990. Vingårdarna är mycket kustnära, från flera av dem ser man det kyliga havet, och ligger på tio till upp emot 100 meters höjd. Tack vare närheten till havet är nederbörden betydande, omkring 1 600 millimeter om året jämfört med allt ifrån en fjärdedel eller hälften så lite i de flesta andra spanska vinregioner. Vintypen här kallas txakoli, är i regel alltid jäst i ståltankar eller andra neutrala kärl, är alltid torra och lätta med alkoholhalter som spänner från 9.5 till omkring 11.0 procent. De görs med de unika lokala druvsorterna Hondarribi Zuri och Hondarribi Beltza. Ett normalt år gör de omkring 20 vinfirmor som buteljerar vin härifrån nästan 3.5 miljoner och det allra mesta vinet dricks lokalt.
Det verkar föreligga ganska mycket förvirring om vad den nordspanska eller kanske mer troligt sydfranska druvsorten Hondarribi Zuri egentligen är. Ett sätt att närma sig druvsorten har varit att utgå från den blåpigmenterade Hondarribi Beltza som verkar ha sitt ursprung just här i Baskien. Den har fått sitt namn efter staden Hondarribia i provinsen Guipúzcoa, nära gränsen till Frankrike, men den går ofta under namnet Txakoli eller Chacolí, som också har blivit namnet på det lätta och friska vin den ger. Det är inte ovanligt att den är samplanterad med Cabernet Franc, något som genom historien har lett till att de två sorterna ofta förväxlas. Studier av DNA har också visat att det faktiskt finns ett släktskap mellan dem. Det har också visat sig att Hondarribi Beltza och druvsorten Fer har korsat och bildat den druvan Gros Cabernet.
Det har namnet till trots visat sig att den gröna druvsorten Hondarribi Zuri inte är en färgmutation av Hondarribi Beltza utan troligen är en helt egen druvsort. En teori är att den är identisk eller besläktad med Courbu Blanc, en franskbaskisk druvsort som introducerades på 1800-talet i trakten kring staden Hondarribia där den fick namnet Hondarribi Zuri (zuri betyder ”vit” på baskiska). En annan teori är det är släkt med Noah, en amerikansk hybriddruva som framtagen på 1870-talet och som har stor resistens mot de flesta typer av fuktrelaterade sjukdomar. Därmed klarar den sig perfekt i det nederbördsrika landskapet i Baskien.
Det här underbara och lättgillade rosévinet är gjort till lika delar med de två sorterna och innan jäsningen har druvorna krossats lätt och musten getts tolv timmar skalkontakt vid låg temperatur för att extrahera rätt mängd färg och aromer. Musten har sedan jästs vid låg temperatur i ståltankar och vinet har buteljerats ungt med maximal fräschör. Dessutom med en liten spritsig kolsyra kvar. Doften är lättsam och elegant så som förväntat av roséviner, något mer intensiv än typiska provencalsk rosé men inte så fruktintensiv som de från Rhône eller Rioja. Frukten drar åt röda bär och blodgrapefrukt och spontant känns den sval. Smaken är lika lätt men ändå fint fruktig med en mjuk bärsötma som lättas upp av en utmärkt fräschör (syran är helt klart högre än i sydfranska roséviner) och med en kittlande livfullhet från den lilla kolsyrespritsen och det finns också en försiktig men klädsam liten bitterhet i slutet av smaken.
Njut av vinet kylt, omkring tio grader för bästa balans mellan fruktighet, syra och smakrikedom, som det är eller till lättare och fisk- och skaldjursrätter. Det är inget vin att spara, men köp gärna på dig några flaskor – det här är både gott och fyndmässigt.
I Sverige finns det också en helt vit version gjord med 85 procent Hondarribi Zuri och resten Hondarribi Zuri, men den säljs bara till restaurang.
Importör i Sverige är Viña Española, www.vinaespanola.se
