Mousserande vin hör egentligen alla årstider till, men nu på våren och inför alla mottagningar, fester och bröllop som duggar tätt, är säsongen för bubblor större än någonsin på året. Och vill man vara lite speciell och servera ett på sitt sätt ganska unikt mousserande vin är Danza Escumoso de Albariño särskilt intressant – ytterst lite mousserande vin av den druvsorten produceras nämligen.
Albariño är en gammal druvsort med en brokig historia. Under lång tid trodde man att det rörde sig om Riesling som hade färdats med cisterciensermunkar från Tyskland genom Bourgogne och hit ner till det nordvästra hörnet av Iberiska halvön. Studier gjorda på 2000-talet visar snarare att det rör sig om en lokal druvsort i den här delen av Spanien (och strax söderut i Vinho Verde i Portugal där sorten heter Alvarinho) som har odlats här i minst tusen år. Det kan till och med röra sig om en sort som fanns här när romarna hade hittat till området för tvåtusen år sedan. Att det är en lokal druvsort förstår man när man tittar på statistiken – drygt 90 procent av all Albariño och Alvarinho i världen odlas just här.
I det gamla Spanien var vinet härifrån uteslutande lokalt, det såldes aldrig utanför regionen. Vinet var enkelt, alltid odlat enligt det traditionella systemet pergola, högt uppbundna rankor som gav stora skördar av inte alltid ordentligt mogna druvor som resulterade i viner med ganska lätt kropp, hög syra och lågt pH. Efter att området Rias Baixas i Galicien började uppmärksammas på 1980-talet och 1988 fick status som egen appellation, Denominación Origen, utökades odlingen från några hundra till dagens cirka 4 000 hektar och från 14 vinerier till dagens 180. Samtidigt förändrades odlingen med mer genomtänkta vingårdar, oftast med tätare plantering och med lägre uppbindning i spaljé. Med det har också kvaliteten förändrats markant till det bättre.
Klimatet i Galicien är som gjort för vitt vin, den direkta närheten till Atlanten innebär att det sällan blir varmare än 25 grader på dagarna. Dessutom har man skyhög nederbörd, cirka 1 700 till 1 900 millimeter om året, vilket gör landskapet svalt och fuktigt och lummigt grönt. Det förklarar varför den här delen av landet kallas ”det gröna Spanien”. Omkring 98 procent av allt vin i Rias Baixas är vitt och totalt sett är drygt 90 procent av arealen här planterad med Albariño. Och står det Albariño på vinets etikett måste 100 procent av vinet vara gjort med Albariño. Övriga druvor i området är Treixadura, Loureiro och den minst vanliga Doña Blanca.
Det unika med det här vinet är att det är mousserande, bara en försvinnande liten del av vinet i Galicien är mousserande. Det har gjorts med 100 procent Albariño och som allra vanligast för sorten har jäsningen ägt rum i ståltankar vid låg temperatur för absolut renhet och fräschör. Därefter har vinet buteljerats och jäst en andra gång enligt den klassiska metoden, lagrats under nio månader på jästfällningen (idén är densamma som för cava) och inför slutkorkning tillsatts en dosage på tio gram per liter för att balansera den pigga syran som mättes upp till höga 6.75 gram per liter.
Det hör verkligen inte till vanligheterna att dricka mousserande vin gjort med Albariño, så referenserna är närmast obefintliga. Möjligen kan man göra jämförelser med crémant från Alsace eller Loire som också görs med aromatiska druvsorter och det är ungefär där någonstans som det här vinet landar. Rent fruktigt med fina toner av citronzest, gula äpplen och en slags blommighet. Vinet har lagrats för kort tid på jästfällningen för att ha hunnit utveckla någon autolytisk komplexitet, här är det istället fruktighet och svalka som gäller. Smaken är också fruktig och initialt med en viss antydan till sötma, men ganska snabbt tar syra och fräschör över och därmed upplevs smaken helt torr. Det är rätt trevligt, friskt och fruktigt och en utomordentligt fin aperitif till vårens och sommarens bjudningar. Servera vinet vid cirka åtta till tio grader och gärna i ett champagneglas med viss kupa.
Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se
