Så här i tider av festligheter som avslutningskalas och bröllop är det läge att vända blicken mot champagne och därför har valet idag fallit på en champagne som kanske inte är allmänt känd. Den kommer från ett av regionens 125 kooperativ, Saint-Réol i byn Ambonnay, som sedan grundadet 1962 har vuxit från 58 vinodlande medlemmar till dagens 230. Trots storleken är man en liten champagneproducent med en årlig produktion som inte är särskilt mycket större än cirka 100 000 flaskor. Majoriteten av medlemmarnas basviner säljs nämligen till andra champagnehus som Pol Roger, Perrier-Jouët, Laurent-Perrier, Deutz och Mumm och till och med exklusiva Dom Pérignon. Bara fem procent av vinet buteljeras under namnet Saint-Réol och därmed har man kunnat öka fokus på detaljerna och med det säkra kvaliteten.
Den här champagnen är en årgångslös cuvée med 81 procent Pinot Noir och 19 procent Chardonnay med året 2013 som bas och cirka 40 procent äldre så kallade reserveviner. Efter cirka sex års lagring på jästfällning dégorgerades vinet och man tillsatte knappt fem gram socker som dosage per liter, således i den övre nivån för att få kallas extra brut. I sig är det klokt, alltför låg dosage kan ge vinet en lite väl stram och syradriven smakupplevelse för att gemene man ska bli hänförd.
Pinot Noir ger sig verkligen tillkänna i den här ganska djupa champagnen, som har en vackert halmgul färg och en medelstor och tydlig äppelfruktig doft med en nästan lite jordrökig nyans som nästan ger en känsla av att en liten del av basvinerna har jästs i ekfat. På sitt sätt är det rätt komplext och gör champagnen extra matvänligt. Smaken har också ett fint djup och en lika tydlig druvtypisk äppelfruktighet, fruktig men torr och med en god syra som är fint integrerad i kroppen. Det är rätt inbjudande.
Vill man servera champagnen som aperitif bör den tempereras till cirka åtta grader för att lyfta fräschören, men rent spontant är det tack vara smakrikedomen snarare en väldigt bra champagne att servera till mat, gärna skaldjur eller smörstekt fisk. Då kan temperaturen stiga till cirka tio till tolv grader och glaset får också gärna ha en viss kupa för att lyfta aromer och kropp mer.
När vi ändå njuter av god champagne kan vi suga åt oss lite allmän kunskap om just champagne. Som region är Champagne med sin 34 200 hektar stora vinodling landets fjärde största kvalitetsdistrikt (bara Bordeaux, Rhône och Loire är större). Till vingårdsareal är det faktiskt bara 0.5 procent av världens vinodling, försvinnande lite med andra ord. Ser man däremot till volym räcker det ändå till närmare nio procent av all världens mousserande vin och tittar på det ekonomiska värdet står champagne för 35 procent av allt mousserande vin.
Vinet i regionen Champagne odlas i omkring 280 000 små till medelstora vingårdslotter i 319 byar i fem departement av sammanlagt 16 200 odlare. Den uppodlade arealen fördelas över 38 procent Pinot Noir och 31 procent vardera av Chardonnay och Pinot Meunier. Sett till produktion är det 125 kooperativ och 390 små till stora champagnehus som tillverkar champagne.
Omkring 85 procent av all champagne är årgångslösa cuvéer och bara 8.5 procent av den totala produktionen är roséchampagne. Just det är en betydligt högre andel rosé jämfört med i slutet av 1990-talet. Man kan därför lugnt säga att roséchampagne står högt upp på trendbarometern. På samma sätt har de verkligt torra champagnerna blivit allt populärare. För två decennier sedan var det knappt någon som efterfrågade champagner med ingen eller bara mycket liten dosage, idag har kategorien brut zero (ingen dosage alls) eller extra brut (maximalt sex gram socker per liter) blivit allt vanligare. Dessutom har man sänkt gränsen för dosage i kategorin brut från 15 till bara tolv gram per liter, något som dels förklaras av en större efterfrågan på torrare viner, dels av att vinerna idag har lite yppigare frukt till följd av det varmare klimatet så att man rent smakmässigt inte behöver balansera vinets syra med dosage.
Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se
