Den här veckan slår vi på stort och presenterar ett enastående och exklusivt vin som Veckans Vin.

För 35 år sedan var en ung Alvaro Palacios en av en handfull pionjärer som skulle revolutionera det gamla men ännu inte internationellt omtalade distriktet Priorat i Katalonien. Tillsammans med René Barbier, José Luís Pérez (far till den numera omtalade Sara Pérez), Daphne Glorian och Carles Pastrana etablerade han Grupo Gratallops med ambitionen att utforska de gamla vingårdarna i Priorat och göra moderna viner från dem. Efter några år gick de fem isär och grundade sina egna firmor, men redan 1989 gjorde Alvaro Palacios sitt första egna vin, Clos Dofí. För Alvaro blev det här vinet hans genombrott, men samma år (1993) han köpte den gamla vingården l’Ermita (över 100 år gamla stockar) ändrades namnet till Finca Dofí och l’Ermita blev firmans prestigevin. Inte nog med det, snart var l’Ermita ett av Spaniens mest omtalade viner och idag är det också ett av Spaniens allra högst prissatta viner.

Finca Dofí kommer från en 14.00 hektar enskild vingård delad i två små dalgångar på 270–350 meters höjd strax söder om hembyn Gratallops. Tack vare att en del terrasser vetter svalt åt norr får druvorna en god fräschör. Från de magra skifferjordarna och den glesa planteringen (omkring 3 000 stockar per hektar) blir skördeuttagen sällan större än cirka 500–600 gram per stock och vinet har därför alltid ett fint djup. Allt arbete i vingården sköts såklart för hand, något annat är i stort sett inte görligt i det bergiga och kuperade Priorat, och från att i mitten av 1990-talet fastnad för ekologisk odling har hela vingårdsprogrammet utvecklats till biodynamiskt jordbruk.

Man kan mycket väl – och med Alvaro Palacios medhåll – göra en liknelse med filosofin som har format Bourgogne. Det vin som Alvaro Palacios kallar Les Terrasses är något av en régionale som en Bourgogne Rouge, ett vin som ska prägla området som sådant snarare än den enskilda vingården eller dalgången. Vinet Vi de Vila Gratallops är hans village, ett vin som speglar uttrycket i sluttningarna omkring den lilla staden Gratallops. Både Finca Dofí och l’Ermitage kommer som enskilda vingårdslägen och kan snarare beskrivas som hans premier cru respektive grand cru – och de har båda (såklart) en mer distinkt karaktär och struktur.

I den här årgången gjordes vinet med 83 procent Garnacha, tolv procent Carinyena (Carignan) och fyra procent Picapoll, en druvsort med mindre sockerproduktion jämfört med Garnacha och dessutom en tydligt högre syra. Dessutom ett par droppar av syrafriska gröna druvor.
”Precis som Carinyena är Picapoll en druvsort som passar mycket bättre i det allt varmare klimatet, medan Garnacha ligger i riskzonen att ge viner med för hög alkohol och låg syra”, berättade Alvaro vid ett tillfälle.
Som alltid med biodynamiskt odlade druvor sker jäsningen med den på druvorna naturliga jästen och omkring tio procent av druvklasarna behölls intakta med sina stjälkar. Efter jäsningen drogs vinet över till små ekfat och foudres för malolaktisk jäsning och lagring under 15 månader. Det färdiga vinet håller en alkoholhalt på 14.5 procent, typiskt för viner med Garnacha och framför allt från Priorat där det både är varmt och skördeuttagen blir små. Det här året gjordes 18 778 flaskor lite magnum och dubbelmagnum.
Vinerna från Alvaro Palacios har alltid varit oerhört välgjorda och finstämda, men de senaste årgångarna har de blivit än mer förfinade och eleganta. Att vinet Finca Dofí med den här årgången har ändrat flaskform från en hög och rak flaska till en mer klassisk bourgogneflaska känns därför väldigt logiskt.
Doft såväl som smak tät och ganska intensiv, men med en större rödbärigt ton jämfört med tidigare årgångar. Man hittar också en fin blommighet och även en medelhavslik kryddighet i doften, men ingen direkt ekfatston. Smaken är medelfyllig, förföriskt men elegant fruktig, men också strukturerad och stenigt mineralisk. För att vara så ungt är det oväntat drickbart (tidigare årgångar behövde några års lagring), men liksom de andra vinerna finns en struktur av tanniner som gör att man gärna kan lagra vinet i några år till. Och totalt sett kan vinet bli minst 25 år gammalt – en nyligen provad och välhållen spänstig 1999:a vittnar definitivt om den lagringskapaciteten.

Alvaro Palacios är utöver den helt egna firman i Priorat också drivande i och vinmakare på familjens ursprungliga egendom Bodegas Palacios Remondo i Rioja Oriental, den södra delen av Rioja. Han är också djupt involverad i firman Decendientes de J Palacios i Bierzo tillsammans med sin brorson Ricardo Pérez Palacios. Vinerna från båda dessa firmor är också väl värda att köpa.

Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se

Med långsamt men ändå stadigt ökade priser på vin, inte minst de från Chablis och Bourgogne nu när vi har ett vin med Chardonnay i glaset, får 159 kronor för en flaska välgjort och snyggt balanserat vin ses som rena kapet. Större komplexitet och andra storslagna beskrivningen kan man inte förvänta sig, men sådant behövs inte alltid.
Vinet Ritual Chardonnay kommer från Viñedos Veramonte som grundades 1995 av visionären Agustin Huneeus. Han blev en av de allra vinodlarna i Valle Casablanca när han lät plantera 40 hektar med Sauvignon Blanc. Sedan 2017 ägs Viñedos Veramonte av den stora och kvalitetsdrivna sherry- och brandyfirman Gonzales Byass och man har idag en 350 hektar stor sammanhängande vingård i Valle Casablanca samt ytterligare cirka 150 hektar stora vingårdar i Valle Colchagua och Apalta. Allt detta är ekologiskt certifierat och de flesta viner är också vegancertifierade, exempelvis just detta.
Ritual Chardonnay kommer uteslutande från Valle Casablanca och druvorna skördas tidigt på morgonen för att bevara maximalt med friskhet och elegans. Klasarna pressas varsamt och musten jäses sedan i en kombination av cementägg och 400 liter stora franska ekfat som bara till 20 procent är nya, en ambitiös proportion nya ekfat till ett så billigt vin. En kort tids lagring på jästfällningen med viss bâtonnage (att röra upp den jästfällning som sjunker till fatens botten under lagringen) för att öka texturen, därmed inte sagt att vinet har fått den smöriga karaktär som så ofta förknippas med tekniken bâtonnage.

I glaset hittar vi ett vin i mer elegant stil, friskt fruktigt med bara ett litet uns av solmognad och med riktigt fin och diskret vaniljsöt och kryddig ekfatsnyans. Smaken är knappt medelfyllig och mjukt texturerad med finstämd och sval frukt och en härligt uppfriskande syra. Det är ett uppfriskande och elegant fruktigt vin i modern stil och det bör drickas nu och de kommande två åren. Servera vinet svalt, cirka tio grader, i typisk bourgognekupa och till samma typ av mat som till vinerna från Chablis eller Bourgogne.

När Chile började utvecklas till ett modernt vinland för ungefär 40 år sedan skulle Valle Casablanca komma att spela en viktig roll. Fram till dess var den chilenska vinodlingen framför allt centrerad till Valle Central söder om Santiago de Chile, och allra främst Valle Maipo, samt Valle Aconcagua i norr där Viña Errazuriz var ensamma men betydelsefulla. Med Valle Casablanca skulle chilenska vinodlare och vinmakare snabbt förstå fördelarna med närheten till det svala havet. De första vinstockarna planterades i den ungefär 30 kilometer långa öst-västligt orienterade dalgången i mitten av 1980-talet. Resultatet blev överväldigande, aldrig tidigare hade man gjort viner med Chardonnay och Sauvignon Blanc med sådan fräschör som just här. Och det blev faktiskt startskottet på den chilenska vitvinsrevolutionen.

Dalgången ligger ungefär 100 kilometer nordväst om Santiago de Chile och hör märkligt nog till vinregionen Aconcagua. I sig känns det orimligt eftersom Valle Aconcagua är mycket varmare, men sedan kustnära och svala Aconcagua Coast utvecklades för drygt 15 år sedan känns det ändå rimligt. Nederbörden ligger i snitt på cirka 550 millimeter om året och klimatet är överlag svalt. Det blir sällan varmare än 26–28 grader mitt på dagarna och på eftermiddagarna sveper det in svalkande kustvindar som är drar ut på druvmognaden och är undergörande för vinernas aromer och fräschör. De mest kustnära vingårdarna ligger omkring 30 kilometer från havet och dit når också kustdimmor som har precis samma funktion som de i Kalifornien. Av de ungefär 3 600 hektar som idag är planterat här står Chardonnay för hälften och just tack vare Valle Casablanca skulle Chardonnay bli en av landets viktigast gröna druvsorter, idag nummer fyra (efter Cabernet Sauvignon, Sauvignon Blanc och Merlot) med totalt 11 415 hektar av landets totala areal om cirka 214 000 hektar.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Hösten är en underbar årstid och ur gastronomisk synvinkel också en högtid för vinerna från Rhône – de vita till skaldjur eller rätter med skaldjurssåser och de röda till höstens svamp, rotsaker, långkok och vilt.
Crozes-Hermitage Domaine de Thalabert har i flera decennier varit ett av de bästa om inte det allra bästa vinet från den idag 1 696 hektar stora appellationen som breder ut sig på sluttningarna bakom och öster om samt på flacklandet söder om berget Hermitage. Nu är det 2020 som gäller, en solig växtsäsong som till stor del var lika torr och varm som 2003 och 2019, men tack vare svala nätter mot slutet av sommaren gav viner med större fräschör och något mer försiktiga alkoholhalter. På så sätt är 2020 en klassisk årgång.
Trots det klassiska och att vinet bara är två år gammalt är det förvånansvärt öppet och mer elegant fruktigt än kraftigt, den varma årgången till trots. Som vanligt bjuder vinet på en ren och djup mörk bärfrukt med finstilta nyanser av krossad vitpeppar, lakritsrot och en slags stenig jordighet, dessutom den blommighet som viner från steniga jordar i framför allt Crozes-Hermitage kan få. Ek känner man inget av alls, vilket inte är så märkligt eftersom man bara har använt 20 procent nya ekfat (228 liter stora) för den ungefär ett år långa lagringen.
Tanninerna är aldrig speciellt uttalade i vinerna från Crozes-Hermitage och som vanligt är de eleganta och finputsade och håller samman smaken på ett riktigt fint sätt.
Vinet serverades direkt ur flaskan och glas med stor kupa avsedd för just Syrah, den druvsort som vinet uteslutande är gjort med, men det skulle under den kommande timman växa i framför allt finess och nyansrikedom. Ett gott råd är därför att slå upp vinet i karaff om det dricks ungt. Vill man njuta av större mognad är det här ett vin som bevisat har utvecklats väldigt fint i minst 15–20 år.
Tack vare den eleganta strukturen är det här ett vin som kan serveras till väldigt mycket mat, eller bara som ett gott sällskapsvin. Rätterna kan vara medelkraftiga som mest, allra helst fågel och kött (fläsk, nöt och gärna lamm), och precis som andra viner med Syrah från framför allt norra Rhône trivs det här vinet med maträtter med nordafrikansk kryddning, såsom spiskummin och korianderfrö.

Den 45 hektar stora Domaine de Thalabert, som ligger i den södra delen av Crozes-Hermitage, är en av appellationens mest kända i trakten. Den planterades redan 1946 och är faktiskt en av de allra äldsta vingårdarna i Crozes-Hermitage. Här är marken är flack och jordarna till stor del täckta av galets, den typen av knytnävsstora rullstenar som är särskilt vanligt förekommande i Châteauneuf-du-Pape och som här liksom där vittnar om att vingården en gång i tiden var en flodbädd. Stockarna är idag mellan 40 och 65 år gamla stockar och de ger sällan ger ett större skördeuttag än 30 hektoliter per hektar, vilket förklarar vinets djup. Den här vingården är uteslutande planterad med Syrah.
Firman Paul Jaboulet Aîné äger också Domaine Mule Blanche, en 7.00 hektar stor vingård som ligger en bara en liten bit bort från Domaine de Thalabert. Den har också en motsvarande stenig jord och gamla stockar av ungefär lika andelar Marsanne och Roussanne och ger ett typiskt och stilfullt vitt vin som också klarar av lagring, men snarare tio år än längre än så. Också det vinet har av lika självklara anledningar som vinet från Domaine de Thalabert tidigare valt som veckans vin här på Vinlegender.

Paul Jaboulet Aîné hör till de mest anrika firmorna i norra Rhône. Den grundades 1834 av den unga Antoine Jaboulet, till en början enbart med viner av köpta druvor. Med tiden skulle familjen Jaboulet köpa vingårdar till en areal som idag uppgår till 113 hektar, framför allt belägen i Crozes-Hermitage, Hermitage, Cornas, Côte-Rôtie och Condrieu. Med de exceptionella vinerna från årgångarna 1961, 1978 och 1990 av vinet Hermitage La Chapelle skrev man in sig bland de mest enastående vinproducenterna i historien. Tyvärr skulle storhetstiden falna mot slutet av 1990-talet och när Gérard Jaboulet gick bort 1997 gick det utför allt fortare. Räddningen blev familjen Frey från Château Lagune i Bordeaux (och delägare i champagnefirman Billecart-Salmon) som köpte firman 2005 och tillsatte dottern Caroline som ansvarig vinmakare. Inom ett par år hade man fått ordning på firman i sedan ungefär 2009 och 2010 är vinerna åter på topp igen.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Det är nu drygt 20 år sedan som vinmakarkonsulten Xavier Vignon började tillverka vin i sitt garage, men på den tiden gjorde han det med druvor han fick som ersättning för ett par uppdrag till några av sina otaliga vingårdskunder i södra Rhône. Mot sin vetskap skickade hans vänner några av vinerna till den viktiga vinguiden Guide Hachette och vinerna överöstes med beröm. Det ledde till att han 2002 grundade firman Xavier Vins med intentionen att producera viner i större skala – och det blev minst sagt framgångsrikt.
Fortfarande idag äger Xavier Vignon inga vingårdar, men det är egentligen ointressant eftersom han har fantastiska kontakter med ett par hundra vingårdsägare som han har samarbeten med. Dessa samarbeten gör att han varje år kan köpa druvor av högsta kvalitet, inte bara i Châteauneuf-du-Pape som är hans viktigaste fäste, utan också i grannappellationerna Gigondas, Rasteau, Cairanne, Beaumes-de-Venise och även ett stort antal vingårdar i södra Rhône med statusen Côtes du Rhône och Côtes du Rhône Villages.

För ett par år sedan lanserade Xavier en ny serie av viner som han kallar Arcane, viner som oftast bara kommer att göras en enda årgång vardera men såklart med tiden kommer i nya och andra versioner. Det är dessutom viner som görs i väldigt liten volym, ett par tusen flaskor vardera som mest.
”Jag hade länge funderat på vad jag skulle göra med viner jag tycker sticker ut och är speciella och det var först när jag hittade en gammal tarotkortlek från 1880-talet som jag fick idén att lansera dessa viner med en koppling till några av korten i kortleken”, förklarar Xavier.

Cairanne är en av 14 byar i södra Rhône som har status som cru, egen appellation med rätt att sälja vinet under byns namn. Den statusen fick man så nyligen som 2016 (för viner från årgång 2015 och framåt), efter att man 1967 hade fått rätt att sälja vinet som Côtes du Rhône Cairanne och innan det Côtes du Rhône sedan 1957. Idag har byn en 872 hektar stor vingårdsareal, av vilket cirka 95 procent ger rött vin och resten en liten mängd rosé och än mindre vitt, den senare typen med Clairette Blanche som den viktigaste druvsorten. Det röda vinet ska enligt reglerna göras med minst 50 procent Grenache, men vanligen är denna klassiska druvsort betydligt mer dominant än så. Syrah och Mourvèdre får ingå med 20 procent, därtill kan övriga 15 blå och även gröna druvsorter om så finns i vingårdarna.
Klimatet är precis som i resten av södra Rhônedalen präglat av söderns sol och den varma luft som drar in från Medelhavet, men i de lägre vingårdarna också den svalkande mistral som med hög hastighet sveper i riktningen norr till söder. Jordarna består till stor del av grus, lera och märgel i de lägre belägna vingårdarna, men på sluttningarna upp mot bergsryggen Dentelles de Montmirail kommer jordarna domineras av mager kalksten och sandsten.

Det här vinet har gjorts med cirka 90 procent Grenache från gamla stockar och tio procent Syrah som skördades i vingårdar i den södra delen av Cairanne. Xavier Vignon är en vinmakare som aldrig nöjer sig med hur viner har gjorts historiskt, och därför har han i sann experimentell anda både jäst och lagrat vinet i så kallade wine globes, glastankar med en rymd om cirka 200 liter. Det ger en neutral vinmakning utan influens av syre – därför får vinet enbart sin karaktär från druvsorten och deras terroir.
En annan intressant detalj med detta vin, som gör det unikt eftersom det är så ovanligt för viner i högre kvalitet, är att det är en cuvée av fyra årgångar, ungefär lika delar av 2018, 2017, 2016 och 2015. Detta kan man ju såklart fundera kring, någon sådan tradition finns egentligen inte i den kvalitetsmässiga vinvärlden – annat än i Champagne där den dock är vedertagen och allra mest vanlig totalt sett. Nackdelen är såklart att man förlorar lite av årgångens unika personlighet, samtidigt jämnar man ut värme och kyla, druvornas olika optimala förutsättningar, nivån av syra och fruktsötma, alkoholhalt och tanninstruktur. Syftet är såklart att göra det allra bästa vin man kan, på precis samma sätt som en vinmakare i alla givna årgångar lägger samma fokus i att blanda olika druvsorter, olika vingårdslägen och olika typer av jäsnings- och lagringskärl.

I glaset möts man av ett absolut skolboksmässigt exempel på Grenache med en underbart ren och rödaromatisk frukt som känns parfymerad och inbjudande snarare än fyllig och tung. Dessutom är den mer blommig än så typiskt kryddig som Grenache ofta (och även gärna) kan vara. Förmodligen är renheten till stor del sprungen ur eller snarare bevarad av jäsningen och lagringen i glaskärlen. Av det lilla inslaget av Syrah känner man inte särskilt mycket, men nog finns det en viss struktur med fina tanniner i mot slutet av den medellånga och rent fruktiga eftersmaken som kommer från Syrah. Kanhända är det också blandningen av fyra årgångar som har bidragit till den nästan sammetslena smaken och eftersmaken och den utsökta balansen, här finns varken den varma årgångens eller den stramare årgångens personlighet, istället en utmärkt balans av de båda. De 15.0 procent alkohol som etiketten avslöjar känns minst sagt väl integrerade. Snyggt!
Servera vinet något svalt, helst under 18 grader för att lyfta fram finessen och rödfrukten, och gärna i en bourgognekupa av precis samma anledning. Maten kan vara smakrik men inte för kraftig eller kryddig så att den döljer vinets mer eleganta sidor. Fågel och kött av något slag känns rimligt, men även rätter med rotsaker och svamp blir utmärkta följeslagare tack vare vinets mjuka fruktsötma och dess smakrikedom.

Importör i Sverige är Philipson Söderberg, www.philipsonsoderberg.se

Vinerna från Chablis fortsätter trots nödvändiga prishöjningar att vara populära – och det med all rätt. Ingen typ av chardonnayvin är så distinkt som vinet från just Chablis. I det här vinet möts man av en klingande ren och fortfarande ung och aningen knuten doft som efter en stund i glaset börjar att utveckla lite större och mer intressant djup. Vinerna från Fourchaume har alltid ett visst djup och man noterar lite av den jordiga nyans som är sprungen ur marken, den fossilrika kalkstenstenslera som kallas kimmeridge. Frukten är elegant med viss solmognad, men på sedvanligt vis i premier crus mer sekundär med känsla av plats som lite mer framträdande. Smaken är knappt medelfyllig, också den ung och ganska stram men med en viss textur som skapar en utsökt balans till den friska syra och kittlande mineraliteten. Och som sig bör är vinet totalt befriat från ekfatskaraktär (jäsning och lagring har skett i ståltankar och äldre och därmed doft- och smakneutrala 228 liters ekfat).
Som årgång blev 2020 en av de mer klassiska på senare år, med viner som är lite lättare än de förhållandevis (mätt med lokala mått) fylligare vinerna från 2019 och med en större finess och känsla av terroir jämfört med de fruktigare vinerna från det solvarma året 2018. Under 2020 hade man förvisso soligt och varmt väder, men man fick inga värmeböljor som under 2018.

La Chablisienne behöver inte någon närmare presentation, det är en mycket väletablerad producent på den svenska marknaden. Att det är ett kooperativ med 255 aktiva medlemmar som äger och sköter om ungefär en femtedel av den totala vingårdsarealen om 5 595 hektar i Chablis skulle kunna ses som lite mindre intressant är egentligen helt fel. Det här är inte bara Frankrikes bästa kooperativ, det är ett av världens allra bästa i sin genre. Dessutom kan många av deras viner mäta sig med de bättre i Chablis – och priserna ligger alltid i underkant.
I Chablis finns det totalt 40 vingårdar, lokalt benämnda som climats, som är klassificerade som premier cru och de ligger i 17 olika övergripande vingårdslägen. Fourchaume är med sina 132.90 hektar den största av alla dessa lägen och det är indelat i vingårdarna l’Homme Mort högst upp i nordväst genom La Fourchaume ner mot Vaupulent och Côte de Fonteny i sydost. Intressant nog finns det ytterligare en vingård som hör till Fourchaume men som inte ligger i direkt anslutning till de andra utan jämte Bougros och Les Preuses som är grand crus och ligger på grannsluttningen. Den vingården heter Vau Laurent eller Valourent och buteljeras ibland separat – framför allt här hos La Chablisienne. Men det är en annan berättelse.

Alla tre viner som La Chablisienne särbuteljerar från de olika vingårdslotterna i Fourchaume görs på precis samma sätt. Det betyder att druvorna från de cirka 25–30 år gamla stockarna till det här vinet först har skördats med maskin (inget konstigt eller dåligt, omkring 90 procent av alla druvor i Chablis skördas faktiskt maskinellt idag), sedan har druvorna pressat försiktigt och musten har därefter fått sedimentera i ståltankar över natten så att alla orenheter och skalrester har fallit till botten i tanken. Den klara musten jäses sedan i en kombination av rostfria ståltankar och äldre och därför neutrala ekfat, en vinifieringsteknik som både är klassisk i Chablis och fortfarande vanligt på nivån premier cru och grand cru. Ekfaten i sig ska inte kännas i vinet, de bidrar främst till en textur och viss komplexitet. Precis som alla annan chablis genomgår vinet malolaktisk jäsning och i det här fallet en total lagringstid på hela 15 månader, en lite längre lagring än i snitt i distriktet. Det visar på ambitionen här hos La Chablisienne.

Den här unga årgången kan njutas av reda idag, men som vanligt finns det mycket att hämta ur ett chablisvin med mognad. Under de kommande fem sex åren kommer vinet i stort sett att upplevas som det gör idag, men därefter tar en långsam utvecklingsfas vid och vid en ålder kring cirka tio år kommer vinet att bjuda på än mer jordiga, nästan nötiga och komplexa aromer samtidigt som de upplevs vinna lite kropp och textur. Chablisviner med mognad serveras med fördel till stekt eller grillad fisk, till och med lättare kyckling- och kalvrätter, men när vinerna är unga kan maten vara av lite lättare och försiktigare slag. Det innebär färska eller hastigt pocherade ostron, vitvinskokta musslor, klassiska fiskrätter med vitvinssås eller smörsås och milda komjölkostar.
Servera vinet vid cirka tio till som mest tolv grader i glas med typisk bourgognekupa – och vill du dekantera vinet en stund innan kommer det att blomma ut fint i glaset.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

För de flesta är chablisvinet lätt, stramt och syrafriskt med en saltliknande mineralitet. Och såklart helt utan ekfat under tillverkningen. Det är en slags ”sanning med modifikation”. I själva verket är det allra mest klassiskt att använda ekfat för jäsning och lagring av vinet, i alla fall när man talar om kvalitetsnivåerna premier cru och grand cru. Faten är dock aldrig, eller snarare i stort sett aldrig, nya. Istället använder man ett par år gamla ekfat som inte längre tillför någon ekfatskaraktär till vinet, däremot en viss rondör smakmässigt och även en liten syretillförsel till vinet så att det utvecklar något mer komplexitet under lagringen.
Annars stämmer påståendet ovan ganska väl, för även i solvarma årgångar som 2018, 2019 och 2020 har vinerna från Chablis en uppfriskande syra och en mer eller mindre tydlig och strukturgivande mineralitet. Skillnaden är att det, som i varma 2020, finns en lite yppigare kropp som skapar en något större rondör och charm. Det går inte komma ifrån det faktum att det annars så strama vinet från vingården Montée de Tonnerre är lite extra förtjusande och njutbart redan som ungt i just den här årgången. Luftat en stund i glaset växer dock den platstypiska och nästan rökiga kalkmineraliteten fram och ger vinet precis den komplexitet man önskar.

Montée de Tonnerre är en av de 17 olika vingårdslägena i Chablis som har status som premier cru. Vingården, eller rättare sagt de fyra mindre vingårdarna Côte de Bréchain, Pied d’Aloupe (de två högst belägna, svala och mineralstinna vingårdarna), Montée de Tonnerre och Chapelot (den lägst belägna och den med djupast och tyngst jord) täcker totalt 41.90 hektar. Vingården ligger på den norra sidan om floden Le Serein, den del av Chablis som tack vare sluttningarnas lite mer solexponerade sydliga lägen anses vara de bästa i området. Just den här vingården har tillsammans med den mycket större vingården Fourchaume det allra bästa ryktet och priset på vinerna från de två vingårdarna brukar därför vara högre än från andra premiers crus. Det kan delvis förklaras av att de två vingårdslägena ligger på varsin sida om den ungefär 102 hektar stora sluttningen med grand crus. Läget kan således inte bli bättre.

Maison Louis Jadot har gjort vin i Chablis i många år, men det är först på senare tid som man har gjort en lite mer tydlig satsning här. Fortfarande äger man inga vingårdar i Chablis (det är nog bara en tidsfråga innan den ständigt framåtsträvande och kvalitetssatsande firman köper en domän här), istället köper man druvor från odlare man har goda relationer med. Själva vinifieringen sköter man dock om själv, en kombination av framför allt ståltankar och äldre drygt 400 liter stora ekfat har använts för jäsning och den tio månader långa lagringen. Men som sagt, faten i sig känner man inte, bara den finare texturen i vinet tack vare dem.

Maison Louis Jadot grundades 1859 av Louis Henri Jadot, då som négociant trots att familjen redan i slutet av 1700-talet hade köpt en liten lott i vingården Chevalier-Montrachet och 1826 även ett par lotter i Beaune till det vin som idag är Beaune Premier Cru Clos des Ursules. Från 1962 har familjen Gagey varit djup involverade och drivande i firman, även sedan familjen Kopf (ägare av storfirman Kobrand i USA) köpte Maison Louis Jadot år 1985. Den förändringen, och framför allt att man redan 1970 hade anställt den då unga men strikt kvalitetsmedvetna Jacques Lardière som vinmakare ledde till att Maison Louis Jadot blev den ledande och allra bästa av négociants (handelshus som till viss eller stor del köper druvor och viner och slutför) i Bourgogne. Tack vare ett nära samarbete med otaliga vinodlare, därtill egna vingårdar och under åren ett par uppköpta små domäner till en total egen vingårdsareal om ungefär 165 hektar, har man idag en produktion på omkring 170 olika viner. För den breda massan är de volymmässigt stora vita och röda instegsvinerna Couvent de Jacobins både utmärkta startviner och till kvalitet och pris närmast fyndmässiga viner. En utöver det gör man massor av enastående viner på nivåerna village, premier cru och grand cru som i vissa fall bara görs i volymer om ett eller ett par fat vardera.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Det mest typiska amerikanska vinet under de senaste decennierna torde komma från Kalifornien och vara gjort med druvsorten Chardonnay. Kalifornien är nämligen överlägset den största vinstaten i USA, här odlas vin på knappt 257 000 hektar av landets totala vingårdsareal om ungefär 441 000 hektar. Och i Kalifornien var Chardonnay sedan två decennier tillbaka och fram till 2020 den mest planterade druvsorten. Då passerades den nobla gröna sortens areal om 37 373 hektar av Cabernet Sauvignon som med sina 38 402 hektar knep åt sig platsen som delstatens viktigaste druvsort.
Tittar man vidare på statistiken kan man se att Chardonnay inte alls sågs som en lämplig druvsort för det kaliforniska klimatet i början av 1960-talet. I den efter förbudstiden (1920–1933) nyligen uppvaknade vinkulturen i början av 1960-talet odlades den bara på drygt 160 hektar. Det var först efter att vinodlingen ökade på 1970-talet och Chateau Montelena med sitt chardonnayvin vann den omtalade The Paris Tasting 1976 som intresset för Chardonnay ökade. Till år 2000 hade arealen ökat till imponerande 41 900 hektar och var då den överlägset mest planterade sorten i Kalifornien (av Cabernet Sauvignon fanns det då omkring 25 000 hektar). Sedan dess har Chardonnay minskat något, mycket tack vare att folk började tröttna på för stora och ekfatskryddiga viner och även ett ökat intresse för andra druvsorter.
Samtidigt har alltfler vingårdar planterades med bättre kloner och i svalare lägen och odlingen har också förfinats så att vinerna blivit mer eleganta. I den förändringen har man också börjat skörda druvorna vid lite lägre mognad med större bevarad fräschör och dragit ner på andelen nya ekfat (och i många fall delvis jäst i ståltankar eller cement) och också minskat inflytandet av tekniker som bâtonnage. Det har lett till att de kaliforniska chardonnayvinerna aldrig har varit bättre än idag.

Hos Robert Mondavi Winery har man aldrig strävat efter kraft och tydliga toner av ekfat, stilen har allt sedan 1966 varit inspirerad av klassisk fransk finess men med typisk kalifornisk fruktighet i doft och smak. Majoriteten av druvorna kommer från de södra delarna av Napa Valley där svala kustvindar och dimmor ger vingårdarna utmärkta förutsättningar för druvor med stor parfym och fräschör. Omkring fyra procent av druvorna kommer däremot från svala delar av Russian River Valley i Sonoma County (enligt regelverket i Kalifornien får man blanda i upp till 15 procent druvor från andra appellationer). Två detaljer i framställningen bidrar till vinets stora finess, för de första att bara 16 procent av de 228 liter stora franska ekfaten var nya, för det andra av vinet bara delvis har gått igenom malolaktisk jäsning. Under den nio månader långa lagringen gjordes bara ett antal bâtonnage för att öka vinets textur och minska effekten av reduktion.
Det här är i alla avseenden en klassisk kalifornisk chardonnay, i stil belägen någonstans mellan elegansen och fatkänslan i vit bourgogne och djupet och frukten i ett mer typiskt amerikanskt chardonnayvin. Och det är riktigt fint balanserat med en försiktigt kryddig och vaniljsöt ekfatston, en av glycerol och fatlagring något avrundad smak med krämig textur, samtidigt uppfriskande fräsch och absolut torr.
Drick vinet nu och de kommande fem sex åren för fräschör och upp till tio eller tolv år för mer komplexitet. Servera vinet som en klassisk bourgogne, cirka tolv grader i bourgognekupa. Maten till kan vara stekta fisk- och skaldjursrätter med smaksättning åt det lite med syrafriska än söta och kryddiga. Samma smakprofil kan också rätter av kyckling och kalv ha för att matcha det här vinet. Och såklart njuter man av det till ost, framför allt hårdostar i stil med Comté och liknande.

Importör i Sverige är Philipson-Söderberg, www.philipsonsoderberg.se

Med sina 7 438 hektar stora vingårdsareal är McLaren Vale ett viktigt vindistrikt i det idag totalt sett 146 000 hektar stora vinlandskapet i Australien. I jämförelse kan nämnas tre andra viktiga distrikt, det varma Barossa Valley som har 11 609 hektar, det svalare Clare Valley med 5 784 hektar och Margaret River som har 5 725 hektar.
McLaren Vale ligger söder om Adelaide, ut mot kusten och därmed utsatt för friska havsfläktar som gör området behagligt tempererat. Vingårdarna reser sig från havsnivån upp emot drygt 400 meters höjd och jordarna består framför allt av sand, brun lerskiffer och på sina håll en del terra rossa, en jordtyp med inslag av järnoxid. Med en nederbörd på bara 220–250 millimeter om året är distriktet lika torrt som de flesta andra i Australien, därför krävs bevattning i framför allt de yngre vingårdarna.
Här har familjen Osborne odlat vin i 110 år efter att de 1854 hade emigrerat från Cornwall för att hitta ett bättre liv. År 1912 planterade de sin första vingård, 3.25 hektar med Shiraz, men bara hälften av stockarna överlevde och det första skörden blev därför mycket liten. Med tiden har vingårdarna och firman växt och man har blivit omtalade för flera av sina viner, bland annat det under 1960-talet prisvinnande Burgundy och senare också fina viner med Riesling och även portvinstolkningar. Sedan 1984 drivs firman i fjärde generation av Chester Osborne, en minst sagt karismatisk och färgstark vinmakare. Idag har man ungefär 182 hektar stora vingårdar som är certifierade ekologiska och även delvis skötta enligt biodynamiska metoder. Vinlistan är ovanligt stor, beroende på år gör man upp emot 60 olika viner med 30 druvsorter.

Vinet The Dead Arm är ett riktigt bra exempel på shirazvin härifrån och det förvisso lustiga namnet syftar till något mindre lustigt, en svampsjukdom kallad Eutypa lata. När den drabbar plantan (och inte bara vinrankor) bryter den ner celler i kvistar och resulterar i att plantan inte kan mogna sin frukt. Särskilt i fuktiga miljöer kan skördevolymen reduceras med upp emot 30 procent. Här i McLaren Vale är just fuktighet inget problem.
Druvorna avstjälkas fullt och musten jäses med sin naturliga jäst i små öppna tankar om fem ton druvor vardera. Ungefär två tredjedelar in i alkoholjäsningen låter man trampa ner druvkrosset för en så skonsam tanninextraktion som möjligt. Vinet dras sedan över till framför allt franska men också lite amerikanska små ekfat för slutjäsning och malolaktisk jäsning följt av lagring. Inför buteljering låter man varken klara eller filtrera vinet.
Till utseendet är vinet mörkt och tätt med purpurtoner. Doften är inte så kraftig och tät som man många gånger upplever att ambitiösa shirazviner från Australien kan vara, för även om den mörka bärfrukten är tydligt solmogen finns det också något svalt och även lite kryddigt i den. Ekfaten är också väldigt fint integrerade, också det något som inte alltid är det vanligaste i shirazviner som har lagrats i amerikanska ekfat. Smaken är medelfyllig och bjuder på en fin balans men solmogen frukt och livfullt frisk syra, kännbara men väl integrerade tanniner och en medellång och inbjudande fruktig och god eftersmak. Mot slutet träder det fram en rätt läcker nyans av salmiak, något som oftast vittnar om att druvorna har vuxit ganska svalt.

Det är ett vin att njuta av nu och de kommande fem sex åren, serverat i glas med medelstor kupa vid cirka 18 grader. Man kan servera vinet direkt ur flaskan, men vill man slå upp det i karaff kommer det att utveckla lite mer finstämda toner efter en kort stud. Tack vare att vinet har en god fruktighet vågar man ha en försiktig sötma i maten, exempelvis en god rotsakskräm, stekta eller friterades rotsaker, alternativt en sötaktig glaze på kyckling och kött. Den livliga syran gör att man gärna kan smaksätta upp en fondsås med lite balsamicovinäger eller en god och fylligt smakande hallonvinäger, eller helt enkelt bara lite citronsaft. Slutligen kan man gärna tillföra något med fet textur för att runda av tanninerna en liten aning.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Den här champagnen kom för en tid sedan, men det är läge att uppdatera den om nu någon har missat den. Louis Roederer fortsätter i sin fantastiska formkurva som har pekat stadigt uppåt i många år nu och varje ny lansering är lika god som köpvärd. Husets gedigna kvalitet är egentligen ingen nyhet, den är stadigt förankrad i historien och bygger till stor del på köpet av utmärkta vingårdar under vinlusåren i slutet av 1800-talet när odlare mer eller mindre i panik sålde sina marker. Samtidigt är den precis lika mycket byggd av noggrant arbete i vingårdar (idag till största del ekologiska), vinkällare och blandningsförfarandet. En del i utvecklingen av firmans årgångslösa champagne var att från 2012 skapa en så kallad perpetual, en slags solera med blandade årgångar som utgör en riktigt komplex reservevinskomponent. Den bidrar till stor del med djupet i de årgångslösa cuvéerna, framför allt den serie som heter Collection med efterföljande nummer syftar på nummerordningen av årgångslös cuvée sedan firmans grundande.

I Collection 243 byggdes vinet med 42 procent Chardonnay, 40 procent Pinot Noir och 18 procent Pinot Meunier som till 56 procent skördades superåret 2018 (dominans av Chardonnay), förvisso en varm årgång, men hyllad av äldre odlare som en av de allra bästa årgångar de har sett på ungefär 50 år. Om det är lovande har man adderat tio procent av reserveviner från 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017 som har lagrats i stora ekfat, samt hela 34 procent av firmans perpetual som innehåller samma årgångar. Bara 26 procent av basvinerna har genomgått malolaktisk jäsning, ett klokt drag med tanke på att det finns en del varma årgångar med i blandningen, inte minst 2018 och 2015. Efter blandning och den andra jäsningen har vinet mognat på sin jästfällning i tre år innan dégorgering och rundats av med 8.0 gram dosage per liter.

Den här typen av djup och komplex champagne kan såklart njutas som aperitif, men då gärna serveras svalt vid åtta till tio grader i glas med lite mindre kupa för att lyfta fram fräschör. För såklart visst finns det gott om fräschör för aperitif här, en underbart frisk och elegant men också mogen frukt med nyanser av både citrus, gula äpplen och nästan en liten antydan av ljusa persikor. Nästan. Och tillsammans med den pigga kolsyremoussen ger syran en frisk fläkt till frukten och den torra smaken.
Vill man hellre lyfta fram lite mer av brödigheten och den komplexitet som kommer ur de mer mogna basvinerna, rekommenderas serveringstemperaturer strax över tio grader och då i ett glas med lite större kupa – ett bättre vitvinsglas eller till och med en bourgognekupa. I det läget växer nyanserna av färska hasselnötter fram och man får också en lite större känsla av den svaga rödäppliga fruktighet som kommer från Pinot Noir. Den typen av servering ger också känsla av lite större fyllighet och struktur.
Sett till djup, karaktär och komplexitet är den här champagnen ett par nummer större och ”mer seriös” än firmans vanliga men också goda Brut Premier och det är också en champagne som känns ha större lagringspotential. Därför kan det vara intressant att köpa några flaskor och njuta av dem successivt under de kommande tio åren, drygt.

Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se

På fredag 23 september lanseras den här nya årgången av Moulin-à-Vent Champ de Cour från Château des Jacques som är en de bästa och mest moderna firmorna i Beaujolais. Och det är en alldeles utmärkt årgång som släpps, 2020 beskrivs nämligen av odlare som en närmast perfekt växtsäsong helt utan dramatik till följd av frost (som 2021), hagel eller alltför varmt väder. Blomningen skedde redan i mitten av maj, något tidigare än vanligt, och efter en sval juni som bromsade utvecklingen något, följde en torr och varm men inte för varm period under juli och augusti. Skörden i Beaujolais kunde inledas redan den 20 augusti, ett par dagar till en dryg vecka tidigare än vanligt (numera) och den ägde rum i utmärkt väder gav ett fullgott resultat sett till kvalitet på druvorna.
Totalt sett täcker vinodlingarna i Beaujolais 15 773 hektar, men regionen är indelad i tre kategorier av ursprung och viner där 98 procent är rött och gjort med Gamay. Den ofta lite enklare appellationsnivån Beaujolais, som främst återfinns i den södra delen av distriktet och till större del har sandjordar på lite flackare mark, står för 5 585 hektar av detta. Den lite högre klassade och oftast något bättre Beaujolais-Villages, ett antal särskild utvalda byar som främst ligger i den centrala delen av distriktet, täcker totalt 4 209 hektar. I den kategorin kan man hitta en hel del fina viner som också har ganska god lagringspotential, åtminstone fem till åtta år från skörden. Men det är på nivån Beaujolais Cru, som omfattar tio klassificerade byar med totalt 5 979 hektar stora vingårdar, som de allra bästa och mest lagringsdugliga vinerna finns. Här är inslaget av magra granitjordar stort och att vingårdarna dessutom ligger på sluttningar bidrar till att vinerna kan bli både smakrikare och mer tanninstrukturerade än vad gemene man faktiskt tror att beaujolaisviner kan vara.
En missuppfattning är att alla viner i Beaujolais jäses med den slutna tankmetoden maceration carbonique, kolsyrejäsning, som resulterar i mörka viner med mjuk tanninstruktur och lite saftig fruktighet. I och för sig är det den vanligaste metoden, men många producenter som har en mer burgundisk filosofi jäser musten i tankar med klassisk skalkontakt och extraktion precis som i Bourgogne. Att Château de Jacques gör på det viset är inte så märkligt, man har nämligen sedan 1996 ägts av det stora vinhuset Maison Louis Jadot från norra Bourgogne. Här i Beaujolais har de 87 hektar stora vingårdar, vilket gör dem till en av de större producenterna i norra Beaujolais. De största ägorna har man i byn Moulin-à-Vent (näst störst i Morgon) i närheten av vineriet där man har 37 hektar fördelat över åtta vingårdslägen.

I vingården Champ de Cour i den centrala delen av byn Moulin-à-Vent har man 5.80 hektar. Vinifieringen inleds med att druvklasarna först kyls ner ordentligt över natten, därefter sorteras de för att sedan varsamt avstjälkas utan att druvorna krossas för mycket. Under fyra till sju dagar sker en långsam kallurlakning av druvskal och fruktkött i druvmusten, därefter kommer musten att med dess naturliga jäst börja jäsa i ståltankar och cementtankar och den processen sträcker sig över drygt tre veckor. Framställningen följer ett ultramodernt mönster som inte är särskilt vanligt här i Beaujolais. Därefter kommer vinet att genomgå malolaktisk jäsning och lagring under cirka ett år i 228 liters ekfat som till 35–40 procent är nya.
Här finns egentligen allt som man kan önska av en bra beaujolais, men det är ett tydligt mer strukturerat och tätare vin än vad beaujolaisviner i genomsnitt brukar vara. Och det är ett riktigt bra vin som både vittnar om producentens skicklighet och årgångens stora förtjänster.

Har man inte druckit den här typen av beaujolaisvin tidigare får man nog svårt att placera vinet just i Beaujolais. När man serverar det här vinet ska man inte tänka beaujolaisvin i den klassiska bemärkelsen, snarare en högklassig bourgogne med struktur och potential att lagras. Visst är vinet gott redan nu, men då behöver det en god stund i karaff och gärna serveras till medelkraftiga rätter av kött som bör ha något krämigt tillbehör för att fånga upp strukturen. Ger man vinet fem års lagring börjar det poleras och bli alltmer elegant, ytterligare fem år än mer komplext precis som en riktigt bra bourgogne och därefter kommer det att utvecklas och hålla i ytterligare minst fem år. Av den anledningen bör man köpa ett par flaskor och dricka dem undan för undan från nu till tio år framöver.
Ser man till priset är det ett riktigt fynd!

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se