”Bordeaux har blivit för dyrt”. Så har det låtit i två decennier i kölvattnet av att många nya marknader (framför allt asiatiska) på allvar började bli stora vinimportörer med följden att efterfrågan på kvalitetsviner ökade. Bordeaux var dock inte ensamt, vinerna från bland annat Champagne, Bourgogne, Piemonte och Kalifornien ökade också i pris mer än önskat. Men ligger det något i påståendet ovan? Till viss del gör det faktiskt det, men sanningen är egentligen att Bordeaux inte alls är så dyrt som det illavarslande ryktet säger. Tvärtom faktiskt, det går att hitta väldigt mycket bra och både rimligt och måttligt prissatta viner i Bordeaux.
Först och främst måste man förstå att Bordeaux med sina 109 857 hektar är den största regionen för kvalitetsviner i Frankrike. Bordeaux består av många underdistrikt, några mycket mer kända (och högre prissatta) än andra, och det finns närmare 10 000 producenter som gör vin i Bordeaux. Ytterst få av dessa producenter gör viner i högre prislägen och de allra flesta av dessa är de slott som klassificerades 1855 – för 166 år sedan!
Château Pierre de Montignac är inte ett av dessa slott, tvärtom ett slott som lever i skuggan, i alla fall sett till geografiskt läge och pris. Slottet och dess bara 25 hektar stora vingårdar ligger i området Médoc i den nordvästra delen av Bordeaux, ett område där det inte gjordes någon klassificering som lyfte vissa slott över andra. Som appellationen är Médoc 5 653 hektar stor (ungefär som hela Chablis) och de bästa slotten här fick med tiden en statusuppdatering till Cru Bourgeoise för att få den rättförtjänta äran av sin kvalitet. Idag finns det drygt 400 sådana slott i Bordeaux och Château Pierre de Montignac är ett av dessa.
Här producerar familjen Sallette sedan 1988 fina och trivsamt prissatta röda viner och enbart med druvor från sina egna vingårdar som har lerhaltiga grusjordar med visst inslag av kalksten. Ambitionen är hög, troligen högre än vad personer som yppar påstående ovan känner till, och odlingen har sedan 2019 börjat konverterats till ekologisk med siktet inställt på att bli certifierade till 2022.

Det här vinet är gjort med 50 procent Merlot, 45 procent Cabernet Sauvignon och fem procent av den mörka, parfymerade och ganska stadigt strukturerade Petit Verdot. De tre sorterna vinifieras separat (eftersom de mognar vid olika tillfällen) i ståltankar och vinerna får sedan mogna i 225 liter ekfat under 18 månader. Att vinets ursprung har fått tillägget Supérieur innebär att kraven för vinet är skärpta. I regel innebär det att man använder sig av sina bästa vingårdar eller äldsta stockar, att druvmognaden är något högre och ger ett vin med lite högre alkoholhalt (idag är just det inget problem) och att vinet har mognat minst tolv månader i ekfat.
I glaset hittar man alla doft- och smakmässiga nyanser som klassiska viner från Bordeaux ska bjuda på och även om vinet är lite mer blygsamt än många av sina betydligt högre prissatta släktingar i Bordeaux är det verkligen bra. Frukten är mörk som förväntat av både Merlot och Cabernet Sauvignon, mer elegant än kraftig, nyanser av ekfaten i form av cederträ finns (med tiden kommer det nog lite cigarr också) och man kan till och med skönja en fint jordig ton med drag åt grus och grafit. Smaken är medelfyllig, mjukt texturerad och elegant med finstilta men ändå inte blyga tanniner och med en fräschör som gör smaken lättgillad. Det är inget vin man måste lagra, men visst kan vinet ligga till sig mot större komplexitet i fem till kanske åtta år. Slå gärna upp vinet i karaff en kvart eller så för att finessen ska bli mer påtaglig och njut av det till medelkraftiga rätter av fågel eller kött med mer klassiskt elegant smakinriktning än kryddig och sötaktig.

Vi kör på med lite mer Bordeauxfakta när vi ändå håller på. Av 109 857 hektar stora vingårdarna är 89 procent planterat med blå sorter (två tredjedelar är Merlot och 20 procent Cabernet Sauvignon) och bara elva procent med Sauvignon Blanc, Sémillon och lite Muscadelle. Ser man till vinet var 84.5 procent rött, tio procent vitt, knappt 4.5 procent rosé och bara en procent sött.

Importör i Sverige är We & Wine, www.weandwine.se

Färgen är djup och mörk med en ungdomligt purpurnyas, ett utseende som för tankarna till att vinet kommer att vara kraftfullt. Riktigt så är det inte – doften är förvisso intensiv men mer elegant än kraftig, på sitt sätt väldigt klassisk och bordeauxliknande och än mer så efter en stunds luftning i glaset. Smaken är medelfyllig och underbart elegant, visst finns här en liten större solkänsla i bärfrukten jämfört med mer klassiska franska förlagor, men finessen finns från början till slutet av den härliga smaken. God syra, tydliga men fin avrundade tanniner, en viss mineralisk nerv och en lång god eftersmak hör också till smakbilden.
Det är ett vin att njuta av redan idag och allra finast upplevs vinet efter en minst 15 men hellre cirk 30 minuter i karaff. Vill man lagra det mot mer förfinade mognadstoner – som kommer att utvecklas i samma riktning som i klassiska bordeauxviner – kan det initialt räcka med tre till fem års lagring, men viner med den här karaktären och strukturen kommer att kunna utvecklas i minst tio år, kanske längre.

Avondale är en familjeegendom i Paarl som sköter sina 70 hektar stora vingårdar helt ekologiskt med en helt del inslag av biodynamiska principer. Idag drivs den av Johnathan Grieve som inte bara har lagt vikt vid ekologisk odling utan också en hel del metoder för ett djupare och närmare perspektiv på miljö, exempelvis biodiversitet och kontroll över vattenåtgång och rening samt energiförbrukning. Vid själva vinframställningen använder man enbart den naturliga jästen och den kultur för malolaktisk jäsning som finns naturligt i druvorna och rent allmänt säger han att man har så hög kvalitet på druvorna att man inte behöver justera något i vinerna.
En annan intressant detalj som man ser när man kliver in bakom kulisserna är amforor av lera, qvevri, som man har inspirerats att använda från den mångtusenåriga kulturen att göra vin i Georgien. Idén att för vissa viner arbeta med leramforor ligger helt i linje med den filosofi som driver ägarna – att producera viner som är eleganta och mer bygger på druva och plats än på vinifiering och lagring i ekfat. Utöver druvsorterna till det här vinet odlar man också
Chenin Blanc, Sauvignon Blanc, Sémillon, Chardonnay, Roussanne, Viognier, Grenache, Syrah och Mourvèdre.

Till det här vinet har druvorna skördats i vingårdslotter med mellan 20 och 30 år gamla stockar. Skörden har skett tidigt på morgonen då den svala temperaturen lyfter fram de finast parfymerade druvaromerna samtidigt som fräschören är som störst. Efter sortering har druvklasarna avstjälkats och musten har sedan jästs med den naturliga jästen under drygt en veckas tid, men totalt sett har skalmacerationen både före, under och efter jäsningen sträckt sig över nästan en månad. Därefter har vinet dragits över till franska ekfat, 225 liter stora och till största del ett par år gamla för att inte ge vinet en för markerad ekfatskaraktär, och lagringen sträcker sig upp emot ett och ett halvt år. Den mer exakta tiden bestäms för respektive druvsort.

Vinet serveras precis som alla andra fina bordeauxblandningar, kring 18 grader (helst) i glas med medelstor kupa efter en kort stunds luftning. Man njuter fullt ut av vinet till väldigt många medelkraftiga rätter av kött och vilt som helst bör ha en klassisk smakbalans snarare än kryddig. Det är ett utmärkt vin som ligger i ett mycket attraktivt prisläge.

Importör i Sverige är Handpicked Wines, www.handpicked.se

Ridge Vineyards är kända för många saker. Först och främst som en av de stora pionjärerna för den nyväckta vinkulturen som utvecklades i kölvattnet efter den besvärande förbudstiden. Trots att den upphörde 1933 skulle det dröja mer än tre decennier innan kvalitetsvin av mer modernt snitt skulle börja produceras. Ridge Vineyards grundades 1962, först som hobbyprojekt men snart som fullvärdigt kommersiellt om än lite vineri. För det andra satsade man på kvalitetsviner som skulle tåla lagring lika länge som de bästa vinerna från Bordeaux, något som med tydlighet har bevisats med toppvinet Monte Bello från Santa Cruz Mountains. Årgång 1971 av just det vinet vann år 2006 omprovningen av den berömda The Paris Tasting som hölls 1976 då två amerikanska viner vann över idel ädel fransk kvalitet. För det tredje har man gjort sig berömd genom sin legendariska vinmakare Paul Draper som började här 1971 och fortfarande är kvar. Hans betydelse för utvecklingen av firman är knappt möjlig att mäta.
Ytterligare en sak har man blivit mycket kända för – den stora satsningen på Zinfandel. Visst gjordes det en del fina viner med Zinfandel redan på 1950-talet, men Ridge Vineyard var ett av de första vinerierna i Kalifornien, om inte det allra första, att med övertygelse bevisade att Zinfandel kan ge riktigt fina och till och med stora viner. Och än mer att man kunde producera zinfandelviner som kunde lagras väl i flera decennier.
”Visst hade vi kunskap om Zinfandel, men att vi började producera zinfandelviner berodde faktiskt på att vi 1964 inte fick tag på tillräckligt mycket Cabernet Sauvignon, därför köpte vi Zinfandel från norra Sonoma”, berättade Paul Draper vid ett av många av mina besök på Ridge Vineyards.

Här uppe i norra Sonoma gör Ridge Vineyards ett flertal viner som domineras av Zinfandel (dessutom utmärkta viner av den besläktade men inte helt identiska Primitivo och Petite Sirah). De två mest kända är Lytton Springs, som kommer från vingårdarna runt egendomen i Dry Creek Valley, samt vinet som heter Geyserville. Druvorna till det vinet kommer från vingårdar med grusiga lössjordar i från den västra delen av Alexander Valley, en dalgång som är något varmare än Dry Creek Valley. Det leder i regel till att vinet Geyserville har en lite yppigare kropp och sötare frukt än vad vinet Lytton Springs brukar ha. Så är det också i den här årgången.
Det finns inget fast recept på hur det här vinet görs, andelen Zinfandel har varierat från 65 till 84 procent och i vissa årgångar har inslaget av Petite Sirah varit så högt som 17 procent – i den här årgången bara sju procent. Såklart innebär det variationer i vinets doft och smak, men det rör sig snarare om stil- än kvalitetsskillnader.
Själva framställningen är annars densamma, naturlig jäsning i ståltankar med nerpressning av skalkrosset under upp emot tio dagar, därefter malolaktisk jäsning och lagring i amerikanska ekfat som till 25–30 procent är nya under tolv till 14 månader. Och glöm nu för guds skull precis alla fördomar om översöta, alkoholstinna och onyanserade zinfandelviner, det här något helt annat och i alla avseenden absolut högklassigt! Djup och fint mogen frukt, len men inte mjäkig struktur och en god syra som bidrar till en lätthet i smaken.

Rent spontant tänker man på bra zinfandelviner till sommarens grill och barbecue, det är klassiska kombinationer som bygger mycket på att grillmaten är smakrik, ofta lite sötaktig av grillsåser och tillbehör och ibland också kryddhet. Sådan smakbalans passar Zinfandel alldeles utmärkt.
Men nu när vinterkylan har tagit ett grepp om oss känns det precis lika rimligt att skänka upp en fyllig och värmande zinfandel till stadiga och smakrika långkok och grytor. Det är också en utmärkt vintyp till vilträtter med sällskap av portvinssås, madeirasås eller helt vanliga skysåser eller gräddsåser med en god gelé vid sidan om.
Vinet är fullt drickfärdigt redan nu, helst serverat i glas med syrah- eller bordeauxkupa vid cirka 18 grader och gärna luftat i karaff en kort stund för lite större finess i nyanserna. Söker man än större finess och en något torrare smakupplevelse rekommenderas åtminstone minst fem års vidare lagring – eller ännu hellre tio år eller längre.
”Jag dricker gärna Geyserville när det är 20 år gammalt, eller 30 år”, säger Paul Draper.
Och det känns ju som en trovärdig källa att lyssna på.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Byn Rouvres les Vignes ligger i Côtes de Bar i departementet Aube i den södra delen av Champagne, gränsande till Chablis ett par mil söderut. Även om det är ett mindre känt område odlas vin här på omkring 7 650 hektar och vinerna från flera av de mindre och mellanstora producenterna hyllas idag internationellt. Sätter man Aube i ett större perspektiv med den totala arealen om cirka 34 000 hektar i Champagne är det ändå ett ganska betydelsefullt distrikt. Innan vinlusen slog till här i Champagne i slutet av 1800-talet var odlingen här i Aube faktiskt mer omfattande än den i departementet Marne. Går man än längre tillbaka i historien var området dessutom välkänt som en av de bättre producenterna av rött vin med Pinot Noir i det storburgundiska riket. Med tiden övergick produktionen till mousserande viner och sedan 1927 är Aube införlivat i Champagne och följer de appellationsregler som gäller i hela Champagne.
Idag finns det flera framstående producenter här i Aube och en av dem är Nathalie Falmet. Egendomen ligger just i byn Rouvres les Vignes som i sin tur inte ligger långt ifrån det historiska Abbaye de Clairvaux som hade grundats av den berömda och sedermera helgonförklarade cisterciensermunken Bernard de Clairvaux och hans tolv anhängare. Familjen Falmet har levt här i generationer och efter att den unga Nathalie, som i många år hade hjälp sin far Michel och farfar Edgar i vingårdarna och den lilla caven, hade avslutat sina studier inom kemi och sedan tog universitetsexamen i Paris tog hon över vingårdarna efter sin far Michel. Det rörde sig inte om några större arealer, 1.50 hektar med Pinot Meunier, 1.00 hektar med Pinot Noir och 0.50 hektar med Chardonnay. Den då strax över 20-åriga Nathalie bestämde sig då för att vidareutbilda sig inom vitikultur och oenologi och etablera ett laboratorium i Bar-sur-Aube för analys av viner. Först därefter kände hon sig redo att fullt ut börja satsa på att producera sina egna viner. Det här är nu 25 år sedan.
Nathalie har idag bara 3.40 hektar egna vingårdar men är öppen för att köpa mer vinmark, eller för den delen druvor att köpa, och gör omkring 30 000 till 33 000 flaskor champagne om året. Hon arbetar i ett litet men toppmodernt vineri med både ståltankar och ekfat för vinifiering och lagring, men en av sina champagner vinifierar hon i amforor. Produktionen omfattar flera champagner, bland annat denna veckas årgångslösa NV Brut, som är en cuvée med cirka 70 procent Pinot Noir och 30 procent Chardonnay som har jästs i ståltankar. Just den här tappningen har årgång 2018 som bas med ett inblandning av cirka 30 procent reservevin i form av en slags solera. Dégorgering skedde i mars 2021 och nivån av dosage ligger på 5.0 gram per liter.

Champagnen är ganska smakrik och härligt brödig, fint äppelfruktig med gula nyanser och rätt mjuk i hullet samtidigt som det såklart finns både syra och mousse som lättar upp. Den är verkligen lättgillad och passar som aperitif och då gärna till tilltugg som har en viss smakrikedom. Det passar såklart också alldeles förträffligt till maten – gärna skaldjur vars umamisötma inte utgör ett ”hot” mot champagnens torrhet utan snarare möts upp av dess rika kropp. Annan typ av matchande mat är stekta fiskrätter, klassiska fiskrätter med vitvinssås eller inte alltför smakrik hummersås eller liknande och självklart också lite lättare och framför allt ljusa rätter av kyckling och kalv. Godast är att servera champagnen vid ungefär tio grader och helst i ett vanligt vinglas för att lyfta fram den komplexitet som bor i frukten.

Beställs online för trygg hemleverans från Champagnen.se (ägs av Gassås Wine) genom deras sida www.champagnen.se
Mer precist hittar du vinet på https://champagnen.se/produkt/nathalie-falmet-brut.

Jag har alltid uppskattat vinerna från Domaine Patrick Javillier, klassiska och eleganta men alltid med djup och struktur. När Patrick tog över domänen av sin far 1974 hade man bara en drygt en hektar stor vingård som var planterad med Aligoté, därtill ytterligare en hektar på arrende med Chardonnay. Det var kärva tider och familjen hade svårt att leva på den lilla vinproduktionen. Först 1990 skulle det ändras när Patrick lyckades ta över ett antal kontrakt på arrende så att vinproduktionen kunde öka till skäliga och till och med goda nivåer. Efter att han 1999 hade fått tillfälle att köpa en 0.18 hektar liten lott i vingården Les Pougets för Corton-Charlemagne Grand Cru hade han lyckats utöka domänens egna vingårdar och de han hade kontakt på till 9.58 hektar.
Sätet är i Meursault och det är också därifrån som han och sedan 2008 dottern Marion gör de flesta av firmans viner. Marion har ansvaret för de röda vinerna, medan Patrick själv håller sig till de vita.

”Vi gjorde uppdelning för att jag inte hade tid att koncentrera mig på de röda vinerna, det var redan så mycket jobb med de vita, och dessutom är jag faktiskt inte lika intresserad av rödvinsframställning”, berättar Patrick när vi talar om just de röda vinerna.
”Men ska jag vara helt ärlig är jag nog lite avundsjuk på Marion nu, hennes viner är riktigt fina och hon får väldigt mycket beröm för dem i pressen”, säger Patrick och skrattar.
De röda vinerna är en klassiskt stram och nyanserad Bourgogner Rouge, två viner från Savigny-lès-Beaune som ligger strax söder om Cortonkullen och ett vin från Aloxe-Corton. Ett gott år, i den mån det numera finns sådana, kan man göra upp emot 70 000 flaskor, så det är inget större än en medelstor domän. Toppvinerna är ett par vingårdsspecifika från Meursault samt en lilla volym av alldeles utomordentlig bra Corton-Charlemagne Grand Cru. Men två av de mest intressanta vinerna från Domaine Patrick Javillier är faktiskt två vita viner på instegsnivån régional.

Det här vinet hette tidigare Bourgogne Cuvée Oligocène, men när man 2017 introducerade den nya och lite snävare ursprungsbeteckningen Bourgogne Côte d’Or för att särskilja de regionala instegsvinerna i Côte de Beaune och Côte de Nuits från övriga Bourgogne Blanc ändrades såklart namnet. Vinet är dock detsamma och det är lika bra nu som då.
Cuvée Oligocène är en rätt speciell cuvée från nästan 35 år gamla stockar i den 0.75 hektar stora vingården Les Pellans, alldeles under premier cru Les Charmes i den södra delen av Meursault gränsande till Puligny-Montrachet där jorden består av en brunaktig kalksten. Det intressanta är att man också gör en syskonvin, Bourgogne Côte d’Or Cuvée de Forgets, som kommer från vingårdar i byns norra del. Trots att de två vinerna görs på samma sätt blir de olika och det är en unik duo av regionala bourgogner från samma producent och by.

Druvorna pressas långsamt i hela klasar och musten jäses sedan i 228 liter små ekfat, cirka 20 procent nya, och i dessa går vinet sedan igenom malolaktisk jäsning och lagring utan omdragning under tio till elva månader.
Doften är medelstor och något fet, försiktigt nyanserad av ekfaten och snarare jordigt komplext med ett djup som är större än i de allra flesta generiska vita bourgogner. Smaken är medelfyllig, också den något fet till texturen, och klassiskt frisk med en härlig längd. Bourgogne Côte d’Or Cuvée Oligocène har ett större djup än sitt syskonvin Cuvée de Forgets, och framför allt en mycket mer markerad mineralitet, samtidigt en komplexitet som faktiskt ligger på samma nivå som andra firmors villages eller till och med premier crus. Och sett ur den synvinkeln är vinet snarare billigt!

Vinet beställs online för trygg hemleverans, www.gassaswine.se

Direkt till vinerna: https://gassaswine.se/search.php?search_string=JAvillier

Stellenbosch och Cabernet Sauvignon är en lyckad kombination. I det soliga klimatet trivs den klassiska blå bordeauxsorten mycket bra och av distriktets totala vingårdsareal om 15 339 hektar (vilket gör Stellenbosch till landets största distrikt, strax före Paarl och Robertson) odlas Cabernet Sauvignon på 1 733 hektar. Det gör Cabernet Sauvignon till distriktets tredje mest planterade sort, bara Chenin Blanc och Colombard är något mer planterade.
Klimatet påverkas tydligt av närheten till havsbukten False Bay och det kyliga havet och därför finner man alltid en god fräschör i vinerna från Stellenbosch. Majoriteten av vingårdsarealen hittas på ungefär 100 till strax över 200 meters höjd och fördelningen mellan sydligt havsexponerade vingårdar och något varmare nordligt exponerade vingårdar är 39 respektive 45 procent. Lägg därtill att nederbörden, som i stort sett enbart faller på vintern, pendlar från cirka 650 millimeter omkring Simonsberg och staden Stellenbosch upp emot 1 000 millimeter om året kring Jonkershoek så förstår man att förutsättningarna för vinodlingen är mångfacetterad. Stellenbosch har därför delats in i sju officiella underdistrikt, så kallades wards, och därtill finns det ytterligare flertalet inofficiella underområden.

Här liksom i resten av världen talar man också om den globala uppvärmningen. Sedan man började föra mer noggrann statistik inom vinodlingen i Sydafrika har man noterat att temperaturen beroende på område har stigit med mellan 0.5 och 1.7 grader från 1942 fram till idag, med den största accelerationen från slutet av 1990-talet. Tack och lov får kustnära distrikt alltid svalkande vindar från havet och dessutom har odlarna här precis som överallt anpassat sig till den nya verkligheten.
Att Sydafrika fram till början av 1990-talet mer eller mindre var isolerat på grund av apartheidpolitiken och därför inte exporterade särskilt mycket vin, medförde att kvalitetsutvecklingen tog fart först efter landets öppning. Och det är nu på 2000-talet som den verkliga kvalitetsrevolutionen har skett. Dels har en ung och mycket ambitiös och utbildad generation vinodlare och vinmakare tagit vid, dels har man i vingårdarna fått bukt med de tidigare stora problemen med virus, planterat nya och mycket bättre kloner på ett mycket bättre sätt och dessutom ökat detaljfokus ner till enskilda vingårdslotter och vinrankor. Kvaliteten idag är avsevärt mycket bättre än för bara 15–20 år sedan.

Det här vinet, 2017 Cabernet Sauvignon från Hartenberg Cellars i underområdet Bottelary (som är det största i Stellenbosch), är ett riktigt bra exempel på modern kvalitet. Doften är medelstor och både skolboksmässigt druvtypisk i sin mörka men ändå friska bärfrukt (åt svarta vinbär och blåbär med en sval gräsighet) och den är elegant i en absolut ren stil. Det finns också en finstämd och svagt cederliknande ekfatsnyans som bidrar till finessen och även om det inte fullt ut är bordeauxliknande (eftersom frukten är lite för saftig för det) finns det än återhållsamhet och en modern finess som är tilltalande. Smaken är medelfyllig och precis lika fruktig, elegant och uppfriskande som doften har lockat med och det hela toppas med en ypperligt fin och seriös tanninstruktur som stramar upp smaken precis lagom.
Servera vinet vid cirka 18 grader för den finaste balansen mellan frukt och elegans, i ett glas med typisk bordeauxkupa och gärna efter en halvtimmas dekantering i karaff, också det för att lyfta fram än mer nyans och komplexitet i vinet. Maten till? Medelkraftiga rätter av helst fågel eller kött med svamp eller tryffel, gärna en mörk fondsås som har fått ett litet syralyft av rött vin under koket och till det något tillbehör som fångar upp de ändå rätt fina tanninerna. Det kan exempelvis röra sig om en potatisgratäng, en luftig potatispuré eller gräddkokta svartrötter.

Hartenberg Cellars är en familjeegendom med fantastiska anor – här började man odla vin redan 1692, bara 33 år efter att de första vinstockarna sattes i sydafrikansk jord. År 1987 köpte familjen Mackenzie den ganska illa skötta egendomen och påbörjade ett mödosamt arbete med att renovera vingårdarna. Idag har man 150 hektar stor vinodling som delas in i flertalet vingårdslotter med hela nio olika jordtyper och odlingen sker med ekologiska principer.
Det här vinet har gjorts uteslutande med Cabernet Sauvignon och det har mognat i franska ekfat om 225 liter, hälften nya, under 20 månader.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Staden Casablanca började ta form för drygt 250 år sedan, då som en ganska liten ort, och under decennier och sekler, kom den att utvecklas till en industriort. När Chile började utvecklas till ett modernt vinland för ungefär 40 år sedan skulle Valle Casablanca komma att spela en viktig roll. Fram till dess var den chilenska vinodlingen framför allt centrerad till Valle Central söder om Santiago de Chile, och allra främst Valle Maipo, och Valle Aconcagua i norr där Viña Errazuriz var ensamma men betydelsefulla. Med Valle Casablanca skulle chilenska vinodlare och vinmakare snabbt förstå fördelarna med närheten till det svala havet. De första vinstockarna planterades i den ungefär 30 kilometer långa öst-västligt orienterade dalgången i mitten av 1980-talet. Resultatet blev överväldigande, aldrig tidigare hade man gjort viner med Chardonnay och Sauvignon Blanc med sådan fräschör som just här. Och det blev faktiskt startskottet på den chilenska vitvinsrevolutionen.

Dalgången ligger ungefär 100 kilometer nordväst om Santiago de Chile och hör märkligt nog till vinregionen Aconcagua. I sig känns det orimligt eftersom Valle Aconcagua är mycket varmare, men sedan kustnära och svala Aconcagua Coast utvecklades för omkring 15 år sedan känns det ändå rimligt. Nederbörden ligger i snitt på cirka 550 millimeter om året och klimatet är överlag svalt. Det blir sällan varmare än 26–28 grader mitt på dagarna och på eftermiddagarna sveper det in svalkande kustvindar som är drar ut på druvmognaden och är undergörande för vinernas aromer och fräschör. De mest kustnära vingårdarna ligger omkring 30 kilometer från havet och dit når också kustdimmor som har precis samma funktion som de i Kalifornien. Av de ungefär 3 600 hektar som idag är planterat här står Chardonnay för hälften och just tack vare Valle Casablanca skulle Chardonnay bli en av landets viktigast gröna druvsorter, idag nummer fyra (efter Cabernet Sauvignon, Sauvignon Blanc och Merlot) med totalt 11 415 hektar av landets totala areal om cirka 214 000 hektar.

Viñedos Veramonte grundades 1995 av visionären Agustin Huneeus som var en av de allra vinodlarna i Valle Casablanca när han lät plantera 40 hektar med Sauvignon Blanc. Sedan 2017 ägs Viñedos Veramonte av spanska Gonzales Byass (en mycket bra producent av sherry och brandy) och man har en 350 hektar stor sammanhängande vingård i Valle Casablanca samt ytterligare cirk 150 hektar stora vingårdar i Valle Colchagua och Apalta. Allt detta är ekologiskt certifierat och de flesta viner är också vegancertifierade, exempelvis just detta.
Ritual Chardonnay kommer uteslutande från Valle Casablanca och druvorna skördas tidigt på morgonen för att bevara maximalt med friskhet och elegans. Klasarna pressas varsamt och musten jäses sedan i en kombination av cementägg och 400 liter stora franska ekfat som bara till 20 procent är nya. En kort tids lagring på jästfällningen med viss bâtonnage för att öka texturen – men ingen människa på jorden skulle kunna påstå att det finns något av den smörighet i vinet som bâtonnage så ofta förknippas med. Frukten är underbart frisk och sval, texturen len och smaken oväntat stilfull och lång för den försiktiga prislappen. Köp, bara köp!

Vill man ägna sig åt tekniska detaljer kan man fastna på alkoholhalten 13.5 procent (precis som i förstklassig bourgogne) och ett pH-värde på väldigt låga 3.05 (helt klart under förstklassig bourgogne). Och med dessa kanske tråkiga siffror kan man utgå från att det här supergoda vinet kan komma att lagras väl i minst tio år framöver.
Servera det som du serverar vinerna från Chablis eller Bourgogne.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Crozes-Hermitage Domaine de Thalabert har i flera decennier varit ett av de bästa om inte det allra bästa vinet från den idag 1 696 hektar stora appellationen som breder ut sig på sluttningarna bakom och öster om samt på flacklandet söder om berget Hermitage. I årgång 2019 bekräftas detta igen. Trots att vinet bara är två år gammalt är det öppet och yppigt och bjuder på en underbart ren och djup mörk bärfrukt med finstilta och lite bakomliggande nyanser av en blåblommighet, krossad vitpeppar och en slags stenig jordighet. Ek känner man inget av alls, vilket inte är så märkligt eftersom man bara har använt 20 procent nya ekfat (228 liter stora) för den ungefär ett år långa lagringen.
Tanninerna är aldrig lika uttalade i vinerna från Crozes-Hermitage som i de större vinerna från Hermitage och grannappellationen Cornas i väster. Här är de eleganta och finputsade och håller samman smaken på ett riktigt fint sätt. Vinet serverades direkt ur flaskan och glas med stor kupa avsedd för just Syrah, den druvsort som vinet uteslutande är gjort med, men det skulle under den kommande timman växa i framför allt finess och nyansrikedom. Ett gott råd är därför att slå upp vinet i karaff om det dricks ungt. Vill man njuta av större mognad är det här ett vin som bevisat har utvecklats väldigt fint i minst 15–20 år.

Den 45 hektar stora Domaine de Thalabert, som ligger i den södra delen av Crozes-Hermitage, är en av appellationens mest kända i trakten. Den planterades redan 1946 och är faktiskt en av de allra äldsta vingårdarna i Crozes-Hermitage. Här är marken är flack och jordarna till stor del täckta av galets, den typen av knytnävsstora rullstenar som är särskilt vanligt förekommande i Châteauneuf-du-Pape och som här liksom där vittnar om att vingården en gång i tiden var en flodbädd. Stockarna är idag mellan 40 och 65 år gamla stockar och de ger sällan ger ett större skördeuttag än 30 hektoliter per hektar, vilket förklarar vinets djup. Den här vingården är uteslutande planterad med Syrah.
Firman Paul Jaboulet Aîné äger också Domaine Mule Blanche, en 7.00 hektar stor vingård som ligger en bara en liten bit bort från Domaine de Thalabert. Den har också en motsvarande stenig jord och gamla stockar av ungefär lika andelar Marsanne och Roussanne och ger ett typiskt och stilfullt vitt vin som också klarar av lagring, men snarare tio år än längre än så.
Man gör ytterligare ett vitt vin från Crozes-Hermitage, men från den ursprungliga norra delen av appellationen. Här ligger den 5.15 hektar stora Domaine de Roure som ofta ger ett djupare och av stenig jord mer komplext rött vin från 2.15 hektar av arealen. I det svalare och mer utsatta klimatet är det faktiskt inte alla år som druvorna når den perfekta mognaden i den här vingården. Man har också 3.00 hektar med omkring 80 till 100 år gamla stockar av Marsanne i en granit- och lössjord som här ger ett fint mineraliskt och friskt vitt vin.

Paul Jaboulet Aîné hör till de mest anrika firmorna i norra Rhône. Den grundades 1834 av den unga Antoine Jaboulet, till en början enbart med viner av köpta druvor. Med tiden skulle familjen Jaboulet köpa vingårdar till en areal som idag uppgår till 113 hektar, framför allt belägen i Crozes-Hermitage, Hermitage, Cornas, Côte-Rôtie och Condrieu. Med de exceptionella vinerna från årgångarna 1961, 1978 och 1990 av vinet Hermitage La Chapelle skrev man in sig bland de mest enastående vinproducenterna i historien. Tyvärr skulle storhetstiden falna mot slutet av 1990-talet och när Gérard Jaboulet gick bort 1997 gick det utför allt fortare. Räddningen blev familjen Frey från Château Lagune i Bordeaux (och delägare i champagnefirman Billecart-Salmon) som köpte firman 2005 och tillsatte dottern Caroline som ansvarig vinmakare. Inom ett par år hade man fått ordning på firman i sedan ungefär 2009 och 2010 är vinerna åter på topp igen.

Importör i Sverige är Nigab, www.nigab.se

Petite Sirah lär ha kommit till Kalifornien redan 1884 och då tillsammans med andra franska druvsorter men då i tron att det var Syrah man hade fått. De första planteringarna skedde i en vingård i utkanten av San José, senare till större del i Contra Costa innanför den stora havsviken vid San Francisco. I många vingårdar skulle den här sorten samplanteras med Zinfandel och otaliga andra sorter i så kallade field blends och därmed närmast försvinna i mängden av sorter, samtidigt bidra med färg, kraft och struktur i de viner den ingick i.
Precis som Zinfandel har Petite Sirah blivit en druvsort som mer eller mindre kan sägas vara typisk för Kalifornien. Det är också i Kalifornien som merparten av världens odlingar av Petite Sirah finns, trots att den sedan slutet av 1970-talet har varit på kraftig neråtgång. För drygt 40 år sedan fanns det ungefär 5 600 hektar av den, allra mest i Central Valley där den användes till billigt bulkvin, men också i just field blends i vingårdar i Napa Valley, Sonoma och Paso Robles. Till mitten av 1980-talet hade arealen sjunkit till 2 025 hektar, för att tio år senare vara nere på endast 1 090 hektar. Då var det bara ett 60-tal vinerier i Kalifornien som producerade druvrena viner av Petite Sirah. Sedan dess har arealen ökat markant, till ungefär 2 200 hektar till år 2005 och 4 114 hektar idag. Av det hittar man 1 220 hektar i den stora varma San Joaquin Valley, 688 hektar i Paso Robles och 441 hektar i Sacramento uppe i bergen i Sierra Foothills. I Sonoma hittar man bara 263 hektar, framför allt beläget i de varma appellationerna Dry Creek Valley, Alexander Valley och Sonoma Valley.

Petite Sirah är en naturlig korsning som upptäcktes av druvutvecklaren François Durif i hans experimentvingård i Languedoc, där man mellan lotterna med Syrah och Peloursin upptäckte en druvsort som visade sig vara just en korsning mellan de två sorterna. Någon succé skulle det inte bli för den nya druvsorten i hemlandet, men under namnet Durif tog den sig ut i världen till Australien och även till Kalifornien där den fick namnet Petite Sirah. Det skulle dock dröja innan den fick stå på egna ben, först i slutet av 1960-talet skulle Concannon Vineyards i Livermore Valley buteljera de första druvrena vinet med Petite Sirah. På 1970-talet kom det flera viner, både från Stags Leap Winery och Inglenook i Napa Valley – och från Ridge Vineyards som hade börjat köpa Petite Sirah från York Creek Vineyards i Napa Valley.

Ridge Vineyards är en av de mest klassiska firmorna i Kalifornien. Allra mest känd har man blivit för sitt fantastiskt lagringsdugliga cabernetvin Montebello från magert steniga och svala vingårdar högt upp i Santa Cruz Mountains, men under mer en ett halvsekel också för viner med främst Zinfandel från norra Sonoma County. Det är från det senare området som Lytton Estate Petite Sirah kommer. Det är nu 30 år sedan Ridge Vineyards köpte den 86 hektar stora egendomen Lytton Springs i Dry Creek Valley som har en 52.65 hektar stor vingård som planterades 1900 till 1905 med framför allt Zinfandel, men också med en betydande mängd Petite Sirah och Alicante Bouschet Alicante Bouschet. Dessutom hittar man ett flertal andra druvsorter som är inplanterat till en field blend, däribland Grenache, Mataro (Mourvèdre), Grand Noir och de gröna Palomino, Burger och Grenache Blanc. På senare tid, 1997 och 2008, har man låtit plantera om en del stockar i den här vingården och man gör flera viner härifrån – detta just med Petite Sirah som huvudattraktion.

Att Petite Sirah är en potent och allt annat är försiktig druvsort märks tydlig i det här vinet. Färgen är djupt purpur och tät och doften är stor och generöst fruktig med generösa toner av mörka bär (björnbär, blåbär och körsbär) och med en liten violliknande nyans som skänker viss elegans i kraften. Ett uns av ekfaten (15 månader i 225 liter stora amerikanska fat, 15 procent nya och resten ett till fem år gamla) noteras i form av en vaniljsötma och i smaken en viss tanninstruktur. För övrigt är det medelfylliga och rikt fruktiga vinet tydligt men ändå fint strukturerat och på hustypiskt vis måttligt i alkoholen, cirka 13.5 procent. Om Petite Sirah ibland kan upplevas som lite rustikt, är det här snarare ett mycket välgjort och modernt stilfullt exempel på vad druvsorten förmår att prestera.
Dricks vinet nu och de kommande få åren kan det gärna få en stunds luftning i karaff och det bör serveras vid cirka 18 grader till ungefär samma typ av mat som bra Zinfandel och Syrah. Vill man lagra det kan man lugnt och ledigt räkna med ett utmärkt liv under de kommande 15 åren, eller mer.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

När Alsace började klassificera sina vinmarker i en mer noggrann form och introducerade kategorin grand cru år 1975 var det bara vingården Schlossberg i byn Kientzheim som fick den statusen. I den andra vändan 1983 upphöjdes 23 vingårdar till grand cru och vingården Altenberg i byn Bergheim var en av dessa. Inte så märkligt egentligen, den här vingården var omtalad redan på 1100-talet för sina fina viner. Den ligger på en tydligt sydligt exponerad sluttning ovanför byn och den reser sig från 220 till 320 meters höjd. Jorden är överlag mycket mager och stenig med inslag av kalksten och fossilrik märgel som daterar sig tillbaka till mitten av Juraperioden. Det är framför allt Riesling som odlas här, men ett par odlare gör också fina viner med Gewurztraminer och Pinot Gris härifrån.
Sedan 1983 har ytterligare ett antal vingårdar uppgraderats 1992 och 2007 och idag finns det 51 grand crus i Alsace. Totalt täcker de 1 822.60 hektar av den i Alsace totala vingårdsarealen om 15 621 hektar, vilket egentligen är väl mycket (11.66 procent av total areal, jämfört med 1.6 procent i Bourgogne) och det finns såklart en stor kvalitetsskillnad mellan både vingårdslägen och producenter. En sak är dock tydlig, Altenberg de Bergheim hör helt klart till de allra bästa av dessa grand crus.

Gustave Lorentz är en anrik producent, grundad 1836 och idag ledd i sjunde generation av Georges Lorentz. Även om man vilar på gedigna traditioner är man i allra högsta grad en nutida producent. I vinkällaren arbetar man med moderna pneumatiska pressar och ståltankar för kallsedimentering av musten innan jäsning samt jäsning och lagring av vinerna. För tolv år sedan började man konvertera sina 33 hektar stora vingårdar till ekologiska och 2012 kunde man certifiera sig enligt normerna för Ecocert.

Altenberg de Bergheim är en av firmans viktigaste vingårdar. Här har man 12.00 hektar, således drygt en tredjedel av denna fina grand cru, och stockarna i genomsnitt 35 år gamla med de äldsta strax över 50 år gamla. Familjen Lorentz hör till de odlare som också har lite Gewurztraminer och Pinot Gris i den här vingården. Man har ytterligare 1.75 hektar i grand cru Kanzelberg, resten av vingårdsarealen är klassificerad som generisk Alsace.
Årgång 2016 var till en början lite besvärlig med torra jordar till följd av den torra och varma sommaren 2015. Knoppningen förlöpte utan bekymmer och frost, men under blomningen i mitten av juni var det svalt och det ledde till en långsam blomning och något fördröjd fruktsättning. I juli regnade det lite samtidigt som det var varmt. Tack och lov skulle vädret bli torrare och svalare och från mitten av augusti blev vädret soligt och torrt. Slutet på säsongen var perfekt och skörden kunde bärgas i utmärkt väder med druvor av högsta kvalitet och utan skador eller sjukdomar.
Efter en skonsam pressning och kallsedimentering av musten för klarning under ett dygn har jäsningen ägt rum i ståltankar. Efter en kort tids lagring buteljerades vinet efter en försiktig filtrering. Alkoholhalten landade på 13.04 procent och syran på 7.2 gram per liter med en balanserade restsötma 4.65 gram per liter.
Det finns helt klart en fördel i filosofin hos Gustave Lorentz som man skulle önska att fler producenter följde – att lagra sina finaste viner några år i vineriet innan man släpper dem. Det märks tydligt i det här vinet som fortfarande är ungt men efter några år ändå har börjat öppna upp sig och bjuda på en större doft och finare balans. Rieslingdruvans tydliga fräschör och något blommiga och gulfruktiga toner finns här precis som en lätt jordrökig nyans, men det finns också en avrundning i smaken som gör att syran känns väldigt behaglig. Det är ett vin att njuta av redan idag, men det kommer också att hålla i troligen minst tio år till i en bra vinkällare. Tack vare den avrundade mjuka fruktsötman kan vinet med fördel serveras till umamirik mat som skaldjur och raw food i stil med sashimi och sushi. Det är också passande till de flesta typer av ostar, men helst inte alltför smakrika blåmögelostar.

Importör i Sverige är Altia Sweden, www.folkofolk.se