Vill man få en försmak på hur komplexa och nyanserade vinerna från Barbaresco och Barolo kan vara utan att lägga ut den summa som dessa berömda viner numera kostar, då kan man absolut satsa på vintypen Langhe Nebbiolo. Här ett stilfullt exempel på det.

Till minne av den karismatiska Pio Boffa, ledaren för den i år 140 år gamla firman Pio Cesare som gick bort vid bara 66 års ålder i mitten av april, lyfter jag fram just det här vinet, en finstilt och välgjord Langhe Nebbiolo som har blivit alltmer övertygande de senaste åren.
Själva appellationen Langhe etablerades 1994 med statusen DOC och omfattar omkring 1 620 hektar och ett stort antal vinstilar, plus såklart nedgraderade viner av högre status om producenten själva vill. Insteget är de tre vintyperna Langhe Bianco och Langhe Rosso, som får göras av vilka gröna respektive blå godkända druvsorter som helst, och Langhe Rosato som måste göras till minst 60 procent av Barbera, Dolcetto eller Nebbiolo, en av dem eller flera. Därtill finns det ett antal mer specifika vinstilar med namngiven godkänd druvsort som då måste ingå till minst 85 procent i vinet. Exempel på det är vintypen Langhe Nebbiolo där den nobla Nebbiolo således måste utgöra just 85 procent av vinet.
Ur det avseendet är det här vinet minst sagt ambitiöst, det görs nämligen uteslutande med Nebbiolo som man primärt skördar i Diano d’Alba och La Morra, men också i Serralunga d’Alba och San Rocco Seno d’Elvio. Men det är faktiskt än mer ambitiöst och seriöst än så.
”Jag tar också lite av vinet från barolofaten och lite från barbarescofaten, blandar dem och låter vinet gifta ihop sig, lagras och rundas av under 24 månader i franska ekfat”, berättade Pio Boffa för mig.
Pio tog till skörden 2000 över ansvaret för den idag 17 hektar stor familjeegendomen. Han började arbeta med sin far redan 1973 men skulle först nu på 2000-talet tillsammans med vinmakaren Paolo Fenocchio lyfta firman från en lite mer traditionell till modernare eller åtminstone något djupare och mer välbalanserad elegant stil. Förändringen har skett med fingertoppskänsla och utan att vinerna har förlorat i tradition eller ursprungskänsla.
”Jag vill inte se oss som vare sig traditionalister eller modernister, utan mer som en firma som håller kvar vid den stil och karaktär på vinerna som min far och hans far en gång satte upp”, berättade Pio Boffa när jag träffade honom ett år innan han gick bort.
”Min familj har gjort vinerna på ungefär samma sätt i hundra år, men såväl klimat som kloner och odling har förändrats och utvecklats sedan dess och självklart påverkar det vinernas smak”, förklarade han och lade till att man förr i tiden alltid talade om klonerna Lampia och Michet, men att även dessa kan ses som lite gammaldags idag.
”Det finns nyare och bättre kloner och såklart har vi också planterat dem”, förtydligade han och menade att en annan del i förändringsarbetet är ett lite annorlunda och mer detaljerat vingårdsarbete samt en något högre mognad i druvorna för att hitta en bättre och finare balans i vinerna.

Resultatet av utvecklingsarbetet hittar man i allra högsta grad i det här vinet. Doften bjuder på en hel del typiska druvkaraktärer med en fin blommighet och röda bär i första rummet och det känns rätt lättsamt men ändå med ett viss djup. Om man oroar sig för den för druvan så omtalade strävheten kan den funderingen läggas åt sidan – den strävhet som finns är finstämd och håller mest samman den friska röda och den nästan blodcitrusliknande frukten på ett trevlig sätt. Vinet kan gärna serveras något svalt, låt säga 18 grader, och det trivs allra bäst i en medelstor rundad bourgognekupa. Maten till ska helst inte vara mer än medelkraftig och motsvarande den som serveras till bättre viner av Barbera och klassiska viner av Nebbiolo. Drick vinet nu och de kommande två till fyra åren.
Känner du någon som tvivlar på Nebbiolo, som inte har hittat till druvan än? Då kan det här vinet vara utmärkt för att inspirera och locka.

Importör i Sverige är The Wine & Spirit Collective, www.twscollective.se

Få firmor i Rioja har en så lång historia som Bodegas y Viñedos Marqués de Vargas. Redan 1840 lät Don Felipe de la Mata, den åttonde markisen av Vargas, plantera sina första vingårdar på sin egendom Hacienda Pradolagar utanför staden Logroño. En vanlig uppfattning är att de två äldsta firmorna i Rioja är Bodegas Marqués de Murrieta och Herederos de Marqués de Riscal, men de grundades faktiskt först 1852 respektive 1860. Något eget vineri hade man dock inte förrän 1989 och det är väl det som gör att man aldrig räknar den här firman som så gammal som den egentligen är. Egendomen är fortfarande i familjens ägo och idag har man den 50 hektar stora egna vingården Hacienda Pradolagar runt vineriet, fördelat över 32 vingårdslotter och huvudsakligen planterade med Tempranillo. Den här vingården sköts nästan helt ekologiskt med naturlig kompost som enda gödning och man använder aldrig insektsmedel eller ogräsmedel. Dessutom har man arrende på den 7.00 hektar stora El Cónsul, den 7.00 hektar stora Terrazas och den 3.00 hektar stora Mistela. Man gör bara fyra viner, till volymen mest en Reserva och Gran Reserva och därtill en Selección Privada samt toppvinet Hacienda Pradolagar. De är alla utmärkta och bjuder på en fin kombination av modernt djup och klassisk finess. Det är faktiskt rätt märkligt att vinerna från Marqués de Vargas inte har fått större uppmärksamhet, men det går ju enkelt att ändra på – exempelvis genom att köpa det här vinet.

Det klassiska uttrycket i vinet är lättheten, den eleganta röda frukten och den mjuka vaniljsötman från ekfaten – för en vältränad näsa kan det här inte vara något annat än en klassisk rioja. Tanninerna är sammetslena men ger ändå tillsammans med den fina syran (5.4 gram per liter) en välbehövlig struktur till den charmerande och fint syrliga fruktkroppen. Allra helst ska vinet serveras något svalt, cirka 17–18 grader för att lyfta fram fräschör och elegans, och det kan skänkas i glaset direkt utan någon vidare luftning. Precis som all klassisk rioja är det här fullt drickmoget redan vid lansering, men precis som precis all klassisk rioja är det här ett vin som kan lagras i minst tio eller 15 år.
Maten till bör vara medelkraftig för att inte förta vinets elegans. Fågel eller kött (lamm, fläskkött, nötkött) känns som lämpliga huvudråvaror och de kan i all enkelhet vara stekta eller grillade med smaksättning av grillad citron och god fruktig olivolja. Vill man hellre servera fick är det vit fisk som gäller, med samma tillagning och smaksättning som köttet. Såser och grönsakstillbehör kan gärna vara av lite mildare slag, återigen för att inte överskugga vinets finstilta smaker.
Det här vinet är gjort med ungefär 85 procent Tempranillo med ett mindre inslag av Mazuelo (Carignan) och Garnacha. Druvorna kommer huvudsakligen från den egna vingården Hacienda Pradolagar, där stockarna är någonstans mellan 30 och 40 år i genomsnitt. Här precis som i andra vingårdar i Rioja Alavesa har man en mager kalkstensjord, något som bidrar till den fint syrliga känslan i frukten. Skördeuttagen är förhållandevis små, i regel kring 40 hektoliter per hektar eller strax därunder. Jäsningen äger rum i ståltankar vid 28–30 grader under knappt två veckor med regelbunden överpumpning och tolv dagar förlängd skalmaceration efter jäsningen för att öka texturen i vinet. Vinet fick sedan mogna i franska, amerikanska och till mindre del ryska ekfat, ungefär 20 procent nya, under 20 månader och det buteljerades utan att klaras eller filtreras. Ett normalår gör man ungefär 260 000 flaskor och drygt 5 000 magnumbuteljer av det här vinet.

Importör i Sverige är Hermansson & Co, www.hermanssonoco.se

Södra Rhônedalen hade en del problem med mjöldagg under 2018, dock inte på samma nivå som året dessförinnan. Resultatet var heller inte särskilt dramatiskt, annat än att skördevolymerna blev förhållandevis små, vilket gav fördelen att vinerna vann lite extra kraft. Tack och lov var sensommaren och framför allt september torr och under den perioden nådde druvorna en perfekt mognad utan några problem orsakade av torka eller sjukdomar.
I glaset märks det här med en fint mogen fruktighet med djup och en solig fruktvärme som tangerar en fin sötma i den rika, drygt medelfylliga kroppen som ramas in av en fint polerad tanninstruktur, en skön kryddighet och en inbjudande alkoholvärme mot slutet av smaken. Vinets ursprung går det knappast att ta miste på, det är ett skolboksmässigt vin med tydlig personlighet av huvuddruvan Grenache (70 procent av cuvéen) och med ett mer lågmält men ändå närvarande mörkfruktigt och läckert kryddigt inslag av Syrah och Mourvèdre.
Efter skörden har man gjort en sortering av druvorna, därefter har de avstjälkats fullt och krossats och varje druvsort har vinifierats för sig. Jäsningen har ägt rum i ståltankar med regelbunden pigeage (nerpressning av skalkrosset) som extraktionsmetod. Efter 18–20 dagars skalkontakt drogs vinet med Grenache över till ståltankar för lagring med minimal syrekontakt (eftersom Grenache är oxidationskänslig) för att ge ett druvrent och elegant vin, medan vinet av Syrah, Mourvèdre och de andra sorterna fick mogna i 228 liter stora ekfat som var två till tre år gamla.
Ett bra tips när man serverar viner från Châteauneuf-du-Pape och andra områden i soliga södra Frankrike, är att temperera dem till cirka 16–18 grader för att lyfta fräschören och dämpa lite av den värme som man kan uppleva i eftersmaken när alkoholhalten tangerar cirka 15 procent. För doftens skull är det också klokt att servera vinet i en typiskt rundad bourgognekupa, i en sådan får alla underbara rödfruktiga doftnyanser och den fina kryddigheten bättre förutsättningar att blomma ut.
Även om vinerna från Châteauneuf-du-Pape i mångt och mycket kan beskrivas som höstliga, är de alldeles utomordentligt passande till sommarens grillning. Lägg kyckling, fläskkött, lammkotletter och nötkött på grillen, smaksätt med grillad citron, olivolja och färskt kryddgrönt, gör något gott kryddsmör till (prova gärna klassikern Café de Paris!) och servera med grillade grönsaker med doft av vitlök och rosmarin. Det är precis den sortens mat som den här typen av vin stormtrivs med. Och vill man inte äta kött väljer man grillad vit fisk eller lax – tack vare vinets mjuka struktur reagerar vinet inte alls negativt på umamin i laxen.
Vinet är trots sina knappa tre år perfekt drickmoget redan nu, men vill man uppleva en större komplexitet i doft och smak kan några upp till sex års vidare lagring vara att rekommendera. För den som söker större mognad ligger den horisonten cirka tio till tolv år framåt i tiden.

Familjen Jaume har varit vinodlare i Châteauneuf-du-Pape i snart 200 år. Deras egendom Domaine Grand Veneur har idag ungefär 80 hektar stora vingårdar som sedan 2012 är ekologiskt certifierade. Det här är bara ett av flera viner från Châteauneuf-du-Pape man gör och i toppen hittar man den enastående cuvéen Châteauneuf-du-Pape Vieilles Vignes med en ovanligt hög andel Mourvèdre (cirka 40–45 procent). Därtill gör man utmärkta viner, både vita och röda, på nivån Côtes du Rhône från den 34 hektar stor vingården Les Champauvins som ligger alldeles intill Château de Beaucastel precis på gränsen till Châteauneuf-du-Pape. Läget gör att den här vingården delar precis samma klimat- och jordmässiga förutsättningar som vingårdarna i Châteauneuf-du-Pape.

Importör i Sverige är Hermansson & Co, www.hermanssonoco.se

Xavier Vignon är en hängiven och duktig vinmakare. Det är nu 20 år sedan han i liten skala började tillverka vin i sitt garage av druvor han fick som ersättning för ett par konsultuppdrag till några av sina otaliga vingårdskunder i södra Rhône. Mot sin vetskap skickade hans vänner några av vinerna till den viktiga vinguiden Guide Hachette och vinerna överöstes med beröm. Det ledde till att han 2002 grundade firman Xavier Vins med intentionen att producera viner i större skala – och även det blev såklart framgångsrikt.
Fortfarande idag äger Xavier inga vingårdar, men vad gör det när han har utmärkta kontakter med flera hundra vingårdsägare som han har samarbeten med. Dessa samarbeten gör att han varje år kan köpa druvor av fantastisk kvalitet, inte bara i Châteauneuf-du-Pape som är hans viktigaste fäste, utan också i grannappellationerna Gigondas, Rasteau, Beaumes-de-Venise och även ett stort antal vingårdar i södra Rhône med status Côtes du Rhône och Côtes du Rhône Villages.
Châteauneuf-du-Pape är den mest kända appellationen i södra Rhônedalen. Här odlar omkring 320 odlare vin på en 3 128 hektar stor vingårdsareal som är planterad med 14 godkända sorter där Grenache med drygt 70 procent av arealen är den överlägset viktigaste druvsorten. Syrah och Mourvèdre är också betydelsefulla, till mindre del även Cinsault, Counoise, Muscardin, Vaccarèse och den försvinnande sällsynta Terret Noir. Och de gröna sorterna såklart, med Grenache Blanc, Clairette och Roussanne i ledningen. Bara sju procent av vinet i den här appellationen är vitt, men de gröna sorterna får blandas i det röda vinet och görs så också av flera av de drygt 200 producenter som buteljerar vin här.
I den här årgången har Xavier byggt vinet med två tredjedelar Grenache från gamla vingårdslotter (mycket med upp emot 90 år gamla stockar), vilket är en ganska normal andel av Grenache. Därtill har Mourvèdre från omkring 75 år gamla stockar och lite Syrah från yngre stockar lagts till för mörkare färg och större struktur. De mindre odlade blå druvsorterna och de gröna som hör till den vanliga recepturen i södra Rhône används faktiskt inte. Urvalet av druvor från hela 78 olika vingårdslotter och åldern på stockarna är rätt imponerande. De tre druvsorterna vinifieras separat och med den mer ömtåliga Grenache har enbart mognat i tankar medan de stramare och mörkare sorterna Mourvèdre och Syrah har fått sin uppfostran under ett år i små ekfat som till en tredjedel var nya.

Den här årgången är lite lättare i stilen än föregående, men trots att man hade bekymmer med blomningen för Grenache det här året har man fått till en något större andel Grenache (detta tack vare alla kontakter som Xavier Vignon har) än i många andra årgångar och dessutom fångat druvsortens skönt rödfruktiga och kryddiga personlighet. Både mörka och röda körsbär samt kokta hallon med en liten känsla av salvia, lakrits och torkade sydfranska örtkryddor noteras i den medelstora men inte mäktiga doften. Smaken är soligt fruktig och mogen med medelfyllig kropp, fina och väl integrerade tanniner och en syra som är typiskt måttlig. Det är fullt drickmoget redan nu och bör helst serveras vid cirka 16–17 grader för att lyfta fräschören och dämpa lite av den alkoholvärme som noteras i slutet av smaken. För den som söker mer mognadsnyanser i sitt vin räcker det gott och väl med fem års ytterligare lagring och totalt har vinet en lagringskapacitet på cirka tio år.
Importör i Sverige är Bibendum, www.folkofolk.se

Är man bekant med Napa Valley och Cabernet Sauvignon ser man direkt att priset initialt känns väldigt attraktivt. Med otaliga superexklusiva och mytomspunna viner med Cabernet Sauvignon från de totalt 18 358 hektar stora vinodlingarna i Napa Valley (9 856 hektar av det är Cabernet Sauvignon) har prislapparna skenat iväg en bra bit över 50 dollar för de billigare, 100–300 dollar för de lite exklusivare och 400–600 dollar och uppåt för de mest eftertraktade. I det sammanhanget känns 369 kronor som ett verkligt fynd, inte minst eftersom vinet i alla avseenden är ursprungstypiskt, välgjort – och riktigt gott.
Färgen i detta busunga vin är mörk och tät med en fortfarande purpurnyanserad ytterkant och doften är drygt medelstor och mättad av solmogna mörka bär som björnbär och svarta vinbär med en läcker nyans av svarta oliver. En lätt sötaktig nyans av ekfaten hittar man också i den rika frukten, men den är långt ifrån den tydliga ekkryddighet som ofta kännetecknar unga kaliforniska cabernetvinet. På pluskontot hittar man också en liten grusig jordighet som ger vinet en mer seriös ursprungskänsla. Smakmässigt är vinet generöst fruktigt med en inbjudande sötma i första kyssen, sedan tar en frisk fruktsyra och en tydlig men ändå fin om än ung tanninstruktur vid och ger vinet en lika seriös smakkänsla. Visst är det gott att dricka vinet redan nu, då helst luftat en stund och serverat i stort bordeauxglas till mat som fångar upp lite av den strama avslutningen och rundar av den, men vin av den här smakbalansen är ämnade för omkring tre till fem år lagring till att börja med. Söker man större nyansrikedom, en lite mer återhållsam fruktighet och något lenare tanniner är det klokt att låta vinet fylla tio år, minst.

Druvorna till det här vinet kommer från familjens 38.00 hektar stora Oso Vineyard som ligger på sluttningarna upp mot Howell Mountain i den östra delen av Napa Valley. Druvorna har skördats för hand och förts till vineriet i små plastlådor, där en noggrann sortering har skett varefter musten har jästs i ståltankar under cirka två veckors tid. Därefter har vinet dragits över till 225 liters franska ekfat, ungefär två tredjedelar nya och resten ett par år gamla, för malolaktisk jäsning och lagring under 18 månader. En liten mängd av det finare pressvinet har lagts till i slutblandningen och Petit Verdot och Petite Sirah har tillfört lite extra struktur och både mörk fruktighet och blommighet. Det här året gjorde man 73 800 flaskor av vinet, som har 14.5 procent alkohol och en naturlig syra på 5.9 gram per liter.

Efternamnet Mondavi klingar bekant för alla som har ett intresse för vin, men Michael Mondavi är den mindre kända i familjen. Han är son till den legendariska Robert Mondavi och började såklart sin vinkarriär på familjevineriet i Oakville, där han under lång tid var företagets manager. Vid försäljningen 2004 lämnade han och den vinmakande brodern Tim sina positioner på Robert Mondavi Winery för att påbörja nya firmor (Tim Mondavi grundade firman Continuum). Att Michael Mondavi inte har synts och hörts lika mycket betyder inte att han och hans Michael Mondavi Family står i skuggan. Det första egna vinet gjorde han 2008, ett druvrent vin med Cabernet Sauvignon som man kallade M by Michael Mondavi. Idag är produktionen mer omfattande, man har tre egna vingårdar om totalt 44.50 och köper till druvor för flera av vinerna i de olika serier man gör. Michaels son Robert Mondavi Jr är idag firmans vinmakare.
Ska man summera det här vinet i en mening blir det ungefär så här: ”Det här är årets mest självklara fyndköp från Napa Valley – köp ett gäng flaskor, drick en nu och drick sedan en till varannat år framöver”.

Importör i Sverige är Tryffelsvinet, www.tryffelsvinet.se

”Blanc de Negre”, vitt av svarta, berättar etiketten. Men innehållet i flaskan är snarare vackert ljusrosa. Glöm allt var kommersiell och billig cava har gjort för din bild av cava, här har vi en ambitiöst satsande producent som gör förstklassigt mousserande vin av riktigt spännande lokala blå druvsorter. Det är till och med så att Pepe Raventós, som 2001 tog ansvaret över den över 500 år gamla familjetraditionen att odla vin, valde att lämna DO Cava eftersom han ansåg att alldeles för mycket cava var massproducerad och inte alls höll den kvalitet han själv söker. Istället etablerade han en egen appellation, DO Conca del Ríu Anoia, i den dalgång söder om Barcelona här familjens omkring 100 hektar stora areal med 44 små vingårdslotter ligger. Här är det enbart klassiska spanska druvsorter som gäller, odlingen måste vara ekologisk och lagringen på jästen sträcka sig minst 18 månader jämfört med nio månader för cava. När appellationen etablerades 2013 var priset på de druvor som vinmakarna fick betala fem gånger högre än snittpriset för volymgjord cava, ett måste för att odlarna ska ha råd att sköta om vingårdarna på rätt sätt. Hos Raventós i Blanc är odlingen ekologisk sedan 2009 och från 2013 också certifierad som biodynamisk.
Xarel-lo Vermell är minst sagt en unik druvsort som man ser som en naturligt uppkommen mutation med ett ganska tjockt rosarött skal av den mycket mer kända gröna sorten Xarel-lo som är en av de vanligaste druvorna för cava. Jämfört med den gröna originalversionen mognar den här färgade mutationen minst en vecka senare. Den hittas här och var i Penedés där det finns drygt 60 år gamla stockar av dem. Exakt när mutationen ska ha skett vet man dock inte.
Bastard Negre är en annan anrik blå druvsort här i Katalonien som länge förväxlades med Monastrell. Hos Raventós i Blanc är man dock noga med att lyfta fram de lokala druvsorterna och säkerställa att de överlever och när man 2015 genom DNA-studier fick reda på att det inte var Monastrell gav man druvan dess egna namn (den finns i Italien med namnet Bastardo). Den här blå druvsorten ger välstrukturerade viner med hög syra.
Den tredje klassiska druvsorten är Sumoll, en stordruvig sort som kan ge ganska rustika röda viner som behöver lite tid att rundas av. Den används bäst som blanddruva, till roséviner eller som här i mousserande vin. Idag finns det inte mycket mer än cirka 100 hektar kvar av den i Spanien, bland annat hittar vi den under namnet Vijariego Negro på Kanarieöarna.

Tillbaka till vinet som sådant. Druvorna till det här vinet kommer från den högst belägna och därmed svalaste vingårdslotten där kalkjorden är mager och stenig och de gamla stockarnas rötter har trängt långt ner i jorden. Årgång 2016 blev både solig och ovanligt torr, men tack vare de djupa rötterna led vinrankorna inte särskilt mycket. De tre sorterna vinifieras var för sig i ståltankar och vinet med Bastard Negre har fått ett par timmars skalkontakt för färgens och strukturens skull. Efter den andra jäsningen i flaska har vinet mognat på sin jäst i 48 månader och ingen dosage har tillsatts efter dégorgering.
Doften är medelstor och mer nyanserad och brödigt komplex än vad de allra flesta cavas är. En fin ton av röda äpplen och mosade solmogna smultron med tillhörande somrigt grässtrå finns också där och just dessa detaljer brukar snarare hittas i champagne än i cava. Smaken är medelfyllig, fint äppelfruktig med röda toner och en nyans av blodapelsin samt med en härligt frisk syra och spänstig kolsyra. Och en absolut torr eftersmak, vilket lyfter kvalitetskänslan ett par steg ytterligare. Det här är ett mousserande vin som verkligen kan rekommenderas, det är faktiskt ett av de mest nyanserade och komplexa spanska mousserande vinerna som går att köpa i Sverige. Drick det nu och de kommande åtta till tio åren.

Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se

Fred Loimer kan nog räknas till veteranerna i det pånyttfödda vinlandet Österrike. Hans bas är regionen Kamptal och hans klassiska främst vita viner präglas av renhet och finess. Fred har alltid varit något av en egen vinmakare. Han växte upp i en traditionell vinodlarfamilj i regionen Kamptal i en tid då vinet var en självklar del av det dagliga livet i Österrike men på inget sätt var en utvecklad vinindustri. På den tiden var vinet snarast en oftast småskalig hobbyodling. Fred hade andra idéer och utbildade sig därför inom vinodling och vinframställning vid Klosterneuburg i Wien, landets berömda vinuniversitet. När han klev in i familjerörelsen i mitten av 1990-talet var landet fortfarande sargat efter 1985 års stora vinskandal.
Tidigt började Fred göra saker som egentligen ingen annan vinmakare hade gjort, som att jäsa Grüner Veltliner i ekfat eller att göra fatjästa viner av Chardonnay. År 1998 tog han över ansvaret för familjens vinodlingar och vinframställning helt och hållet. Familjen Loimer gjorde enklare mousserande viner, så kallad sekt, fram till 1998. Under Freds utveckling mot dagens filosofi och kvalitetsambition höll han upp med produktionen av sekt, men sedan mitten av 2010-talet har han åter börjat göra mousserande vin, både vitt och rosé. Till skillnad från dåtidens viner, som främst gjordes med Grüner Veltliner och andra gröna druvor, har man nu börjat använda Pinot Noir och den för mousserande viner mindre vanliga blå sorten Zweigelt.
Som vanligt tar Fred Loimer uppgiften på fullaste allvar och skördar druvorna för hand i slutet av augusti till början av september med efterföljande sortering. Därefter följer en försiktig pressning som resulterar i bara 50 liter must per 100 kilo druvor (mer normalt är cirka 60–65 liter) och musten sätts sedan att sedimentera vid låg temperatur i två dygn så att alla orenheten och alla fasta partiklar sjunker till botten i tanken.
Den helt klara musten jäses sedan med den naturliga jästen i ståltankar vid måttliga 18–20 grader för att säkerställa en hög aromatisk profil. I vanliga fall inleds blandningsarbetet för mousserande vin redan efter tre till fyra månader, men Fred Loimer låter vinet mogna i totalt åtta månader på sin fina jästfällning innan blandning, buteljering och den andra jäsningen i flaskan.
Österrikisk sekt har aldrig varit så här ”avancerad”, än mindre har vinerna fått mogna hela 33 månader på jästfällning innan dégorgering (Fred säger själv minst 18 månader), fullt i klass med andra förstklassiga mousserande viner i Champagne och resten av världen. Inför slutkorkning har han lagt till en dosage på bara två gram per liter.

Så vad smakar då detta högintressanta ljusa mousserande vin? Doften är precis så rödaromatisk och äppelliknande som man väntar sig av mousserande viner med stor andel blå druvsorter, men också fint brödig med toner av ljusa vetebröd och nygräddad brioche tack vare den långa jästlagringen. På så sätt är doften väldigt inbjudande. Smaken är knappt medelfyllig och friskt fruktig med samma fina röda äppelnyanser och det finns också en trevlig karaktär av jästlagringen, dock inte särskilt mycket mineralitet. Tack vare den ganska yppiga frukten känns det befriande att man knappt har lagt till någon dosage – eftersmaken är utmärkt torr men på inget sätt så grinigt stram som lågdoserade champagner är.
Det här är ett mousserande vin att njuta av direkt och inom några år och det kan gärna serveras vid cirka tio grader. Drick det som sällskapsvin eller till lättare till medelkraftiga fisk- eller kycklingrätter samt till krämiga komjölkostar.

Importör i Sverige är Lively Wines, www.livelywines.se

Det känns som ett riktigt skönt läge att fira att vi är på rätt väg med pandemin och allt elände som det har fört med sig. Och vad kan då vara trevligare (och godare) än att skjuta ut korken från en underbar champagne och bara njuta.
Det pratas mycket om årgångar i Champagne, helt naturligt med tanke på det nordliga läget där klimatet varierar stort från år till år. Nu senast har man hyllat de ännu inte lanserade årgångarna 2018 och 2019, båda soliga och varma, och innan det har den stora hypen legat i årgång 2008. Efter två lite mindre skördar 2012 och 2013 kom 2014 som en efterlängtad påfyllning i lagringskällarna hos odlarna. Champagnerna har precis som sina besläktade viner i Chablis och Bourgogne en underbart klassisk finess, stramhet och känsla av terroir. Kort beskrivet inleddes växtsäsongen med en mild till relativt varm vår och några problem med frost hade man inte. Juli blev sval med sporadisk nederbörd, men regnet orsakade inte några skador. Den första veckan i augusti klarnade vädret upp och resten av månaden och början av september var solig och varm och skörden hos Taittinger kunde inledas den 8:e september. Ett par dagar innan skörden visade många uppmätta värden att syranivån i druvorna var närmast identisk med den i den erkänt syrafriska årgången 1996. Dock skulle varma dagar och nätter fram till skörden reducera syran i druvorna något, till en utsökt balans i vinerna ska tilläggas. Så kan man sammanfatta året.

Vinet är gjort till lika delar av Chardonnay (fräschör, stringens, ljus frukt) och Pinot Noir (kropp, röda äppelnyanser) som har skördats i byar som till 70 procent är klassificerade som grand crus och resten premier crus. Efter den andra jäsningen har vinet mognat med jästfällningen i fem år innan dégorgering, en tidsperiod som har börjat göra kolsyremoussen betydligt finare än vid kortare lagring och samtidigt ökat doftens och smakens komplexitet. Inför slutkorkning har man tillsatt en dosage på nio gram per liter.

Det här är en väldigt årgångstypiskt stram och syrafrisk champagne med en ypperligt välbalanserad doft där både Chardonnay och Pinot Noir ger sig tillkänna i full jämlikhet. Fortfarande ung är det fruktighet, blommighet, en försiktig briocheliknande brödighet och den typiska kritiga jordigheten som styr doften. Smaken är knappt medelfyllig, uppfriskande lätt och fräsch och här känns stramheten och finessen från Chardonnay tydligare än den kropp och rikare röda äppelfruktighet som Pinot Noir brukar ge. Dessa toner kommer troligen växa fram med kanske fem till åtta års vidare lagring – och champagne är en vintyp som gärna kan få lagras i några eller en bra bit över tio år.
Den här champagnen är primärt lämpad som aperitif till lättare och framför allt salta och något syrliga tilltugg, samt till ostron naturell, lättare fiskrätter med klassisk vitvinssås, smörsås eller musselbuljongbaserad sås. Dessutom är champagne av den här smakprofilen utmärkt till mildare komjölkostar. Tack vare vinets syra och den livliga kolsyran kommer ostarnas feta textur att upplevas lättare.

Taittinger är ett familjeägt champagnehus som grundades 1931 när Pierre Taittinger köpte firman Fourneaux. Tidigt bestämde sig familjen för att satsa särskilt mycket på Chardonnay eftersom de ansåg att den gröna druvsorten gav de finaste champagnerna – och sedan 1952 gör de prestigetappningen Comtes de Champagne uteslutande med Chardonnay. Idag täcker familjens vingårdsareal 288 hektar som fördelas över 34 vingårdar i 26 byar. De egna vingårdarna täcker bara cirka 45 procent av behovet, resten av druvorna köps från kontrakterade odlare.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Den här veckan tar vi oss upp till vindistriktet Alto Adige i provinsen Trentino i norra Italien. Området är också känt som Südtirol. Det är ett 13 600 kvadratkilometer stort område där Alperna och Dolomiterna möts och ger en underskönt landskap med höga berg och om somrarna grönskande och bördiga dalgångar. Floden Adige flyter stilla genom landskapet och bidrar till utmärkta förutsättningar för vin- och fruktodling samt boskapsuppfödning. Trots det nordliga och framför allt höga läget präglas klimatet faktiskt rätt mycket av Medelhavet och Alto Adige kan sägas vara ett soligt och stundtals varmt distrikt i en annars sval region. Framför allt är dagarna varma med temperaturer som mitt på dagarna kan nå upp mot 26–30 grader. Det är faktiskt varmare än i exempelvis Bourgogne. Men om nätterna faller temperaturen då kall luft pressas ner från de omgivande bergen som reser sig upp emot 2 000 till 3 000 meter. Klimateffekten blir att vinerna får en generös fruktighet med en bevarad syra och fräschör. Ett normalår ligger nederbörden kring 720 millimeter, fullt tillräckligt för vinodlingen.
Cantina Terlan är ett kooperativ med anor, grundat redan 1893 och med det en av regionens mest omtalade och viktiga vinproducenter. Kooperativet ligger i byn Terlan och har 130 medlemmar med sammanlagt 190 hektar stora vingårdsägor. Något större kooperativ rör det sig alltså inte om och produktionen bör därför ses som hantverksmässig.

”Vår tradition bygger mycket på cuvéer av olika druvsorter, så gjorde man viner här förr i tiden, men i mitten av 1950-talet började vi också producenter druvrena viner och de har blivit en naturlig del av vår tradition”, säger Rudi Koffler som är kooperativets vinmakare.
”Sauvignon Blanc är definitivt en viktig druvsort för oss, vi har odlat den i 120 år och alltid använt den i blandningar för aromens och friskhetens skull, men sedan 1956 gör vi också druvrent vin av den”, lägger han till.

Man har olika kloner av Sauvignon Blanc som alla i det bergig landskapet, där man har sina vingårdar på sluttningar på 260 till cirka 600 meters höjd, alltid får små skördeuttag och med det en god intensitet i vinerna. Rudi förklarar att det för Sauvignon Blanc till skillnad från andra druvor här är kritiskt att hitta det absolut perfekta skördedatumet. Samtidigt betonar han att det är en utmärkt druvsort här, mycket tack vare att den bevarar så mycket syra och fräschör även om sommaren är varm. Kooperativets Sauvignon Blanc odlas i jordar som har ett stort inslag av kiseloxid som bidrar till en fin nerv och struktur i vinet.
Vinet jäses till största del i ståltankar, men en viss del av vinet tillverkas i 2 000 liter stora gamla ekliggare för en ökad textur, något som till viss del förstärks av lite bâtonnage under lagringen. Trots den naturligt höga syra går vinet inte igenom någon malolaktisk jäsning.
Druvsorten ger sig tydligt tillkänna, det fint gräsiga och blommiga klorofyllet med drag åt vinbärsblad, nässlor, grön paprika, fläder och gröna äpplen, men stilen ligger snarare mellan den sydligt österrikiska (Steiermark) tack vare sin soliga intensitet och det mer nyanserade och mineraliska i Loire. Det är nämligen svalare och lättare i stilen är vad nyzeeländsk sauvignon är. Smaken är lätt och mjukt fruktig med nyanser av både gröna äpplen, lime och citrons, tydligt frisk och helt torr och precis som i doften mer europeiskt elegant.
Det här är ett skolboksmässigt vin, lättdrucket och somrigt och det passar allra bäst till lättare grönrätter, vårens sparris (vit eller grön), sallad med räkor, lättare fiskrätter med örtgrön sås med frisk syra i och till en uppsjö av milda getostar.
”Du kan dricka vinet direkt vi har lanserat det, men det är faktiskt ett vin som kommer att rundas av och utvecklas fint i flaskan under flera år”, säger vinmakaren Rudi.

Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se

Glöm alla eventuella fördomar om att det ner mot Medelhavet skulle vara för varmt för att odla druvor till eleganta viner och friska mousserande viner. I 150 år har man ju gjort cava i trakten kring Barcelona i Spanien och det har ju gått bra. Men det är faktiskt snart 500 år sedan som man började göra mousserande viner i Limoux i sydvästra Frankrike. Året var 1531 när benediktinmunkar vid Abbaye de Saint-Hilaire började tillverka vin på ett nytt sätt genom att istället för i träfat börja jäsa sitt vita vin direkt i glasflaskorna. Resultatet blev fullgott och elegant, men man fick såklart jäsningens kolsyra kvar i vinet. Numera är det vida känt och dokumentera att Limoux var över hundra år före Champagne med att producera mousserande viner och det var just här som det flaskjästa mousserande vinet uppfanns.
Och distriktet är Limoux som ligger knappt tre mil rakt söder om Carcassonne och bara ungefär 60 kilometer från Medelhavet. Nog finns här god solvärme i det idag 1 800 hektar stora vinområdet, där vingårdarna huvudsakligen ligger på 200 till 400 meters höjd, men tack vare omgivande berg och läget vid foten av Pyrenéerna skyddas vingårdarna från den högsta värmen och dessutom rasar det ner kall luft från bergen om nätterna. I de kalkstensrika och magra jordarna är förutsättningarna idealiska för produktion av eleganta och även syrafriska vita viner.

Man gör fem olika typer av viner i appellationen Limoux. Utöver lite vanligt vitt och rött bordsvin är man såklart mest kända för sina mousserande viner. Det vin som buteljeras som Blanquette de Limoux och det lite mer hantverksmässiga och kolsyrerika Blanquette Méthode Ancestrale, är både mousserande viner gjorda med en andra jäsning i flaskan och med den lokala druvsorten Mauzac som minst 90 procent av innehållet. Resten får vara Chenin Blanc och Chardonnay. Vinet Crémant de Limoux görs också av de tre druvorna, men som mest med 20 procent Mauzac Blanc i blandningen. Det här vinet domineras av Chardonnay och efter den andra jäsningen i flaskan har det mognat under 18 månader på sin jästfällning innan dégorgering och en tillsats på försiktiga åtta gram dosage per liter.
Maison Antech är en anrik familjeägd firma i Limoux och den drivs i sjätte generation av Françoise Antech-Gazeau. Redan i början av 1900-talet stack man ut för sina viner och nästan lika mycket för att man hade en av traktens första kvinnliga vinmakare, Eugénie. I och med att Edmond Antech gifte in i sig i familjen ändrades namnet till Antech år 1933. Liksom sina föregångare är Françoise ambitiös och har alltid siktet inställt på kvalitet. Deras 72 hektar stora vingårdar skördas alltid för hand, vilket medger en bättre kontroll på sorteringen av druvorna. En detalj man är strikt med är låga skördeuttag, aldrig mer än cirka 50 hektoliter per hektar. Det är mycket lägre än i genomsnitt här och det förklarar vinernas fina intensitet.
Rent spontant hade man på doften kunnat tro att det var en champagne eller en crémant från Bourgogne, friskheten i frukten och elegansen finns där, till och med en hel del av den kalkaromatiska jordigheten om än inte lika kritigt stram som i Champagne. Men det är rent och det är snyggt och det är väldigt välgjort utan någon som helst känsla av att vinet kommer från soligare breddgrader. Smaken likaså, ungdomligt frisk och elegant med en fin frukt och helt torr smak och möjligen mer fruktig än mineraliskt komplex. Men kvaliteten och karaktären och priset – vilken underbar trio. Drick vinet nu vid cirka tio grader och gärna i ett champagneglas med något rundad kupa för att förhöja doften lite mer.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se