Chardonnay och byn Le Mesnil-sur-Oger, belägen i underdistriktet Côte de Blancs och klassificerad som grand cru, är allt som oftast en lovande kombination. Lägg till en seriös producent och resultatet blir garanterat. Och lägg dessutom till en bra årgång som 2015 och allt bli ännu bättre.
Le Mesnil-sur-Oger ligger sydost om centralorten Épernay och är en av de mest berömda byarna i Champagne. Det är inte så konstigt, dels har den har statusen grand cru, den högsta, dels brukar byn hyllas som den bästa för druvsorten Chardonnay. En liten del av förklaringen ligger nog också i vingården Clos de Mesnil som toppfirman Krug gör ett väldigt dyrbart vingårdsspecifikt vin från. Byn ligger i distriktet Côte de Blancs som är ursprunget för det mesta av den bästa Chardonnay som odlas i Champagne. Idag finns här sammanlagt 433.80 hektar stora vinodlingar (av byns totala areal om cirka 800 hektar) som till 99.6 procent är planterat med just Chardonnay. De flesta av byns 482 vinodlare är väldigt små och säljer sina druvor till både små och stora champagnetillverkare.

Launois Père & fils är en familjeägd firma i åttonde generation med ungefär 21 hektar stora vingårdar och en årlig produktion på omkring 220 000 flaskor – en droppe i havet jämfört med vad de stora husen producerar. Att man har kvalitetsfokus förklarar också att man är en av bara 27 små familjefirmor som är med i Club Trésors de Champagne som ligger bakom champagnerna som buteljeras som Special Club. För att få denna status och använda sig av namnet och den speciella flaskan för Special Club måste vinet provas och godkännas av en kritiskt jury. Det är tvivelsutan en stor ära att vara med i den här gruppen. En annan sak, är man på resa i Champagne ska man absolut passa på att besöka familjen Launois, utöver att man kan prova deras goda champagner kan man också besöka deras trevliga och med allehanda gamla vinföremål välfyllda museum.
Utöver sin Special Club, som alltid är en toppselektering som görs de bästa åren, gör man åtta champagner. Maxime Grand Cru Millésime är alltid en blanc de blancs gjord uteslutande med Chardonnay från firmans vingårdar i Le Mesnil-sur-Oger. Musten har jästs i ståltankar och vinet har gått igenom full malolaktisk jäsning, något man kanske man uppleva tack vare en fint avrundad struktur i den fortfarande stramt mineraliska och syrafriska smaken. I det här vinet har man (såklart) enbart använt sig av druvor från den utmärkta men något varmare årgången 2015 och efter den andra jäsningen har vinet mognat i drygt fyra år på sin jäst innan dégorgering och en tillsats av 7.0 gram dosage per liter.

Doften är medelstor och rätt markerad av den kritiga jorden i vingårdarna, nästan lite rökig, men också svalt fruktig med nyanser av gula äpplen och citronskal och med en oväntat försiktig rikedom till följd av den ganska varma årgången. En viss kraft (för att vara champagne) finner man i smaken, som har en fint fruktig generositet men ändå stor svalka och en precis så uppfriskande och av kritmineral torr och stram eftersmak som druvsorten och ursprunget lovar.
Det här är en trevlig och för vintypen blanc de blancs nästan ovanligt fint drickmogen och lättdrucken ung champagne. Njut av den nu och de kommande åtta åren för dess stramhets och kritiga komplexitets skull, helst serverad i klassiskt champagneglas vid ungefär åtta till tio grader. Ostron, musslor, elegant fiskrätter med vitvinssås med god syranivå i samt medelkraftiga vitmögelostar blir utmärkta tillbehör till.

Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se

För nio av tio vindrickare, minst, är Nebbiolo intimt förknippat med Piemonte och de välkända och exklusiva vinerna från Barbaresco och Barolo och såklart också den lite enklare och mer tidigt lättdruckna vintypen Langhe Nebbiolo. Ett fåtal vindrickare känner nog till druvan från Lombardiet, inte minst från Valtellina där den kallas Chiavennasca efter orten Chiavenna i provinsen Sondria. Tar vi oss utanför Italien blir Nebbiolo något mer av en obskyr druvsort som sällan ger viner som kan mäta sig med de italienska originalen. Men varför ens jämföra? Alla vinälskare med riktig eller påstådd kunskap om vin brukar ju ständigt åberopa begreppet terroir, känslan av ett vins ursprung, och då bör ju viner vara autentiska för sina respektive ursprung även om ursprunget inte är de ursprungliga.
Här i Australien har Nebbiolo ingen stark historia eller plattform och många australier ser den italienska sorten som lite unik och udda – men ändå med växande popularitet. Sedan slutet av 1900-talet har den odlats på små arealer i flera områden i Australien, men den har visat sig trivas bäst i lite svalare områden som McLaren Vale och Clare Valley i South Australia och King Valley och Mornington Peninsula i Victoria – och i Adelaide Hills i South Australia. Fördelen med dessa områden är att klimatet är lite svalare och Nebbiolo både vinner och får behålla mycket av den parfym, fräschör och syra som hör druvsorten till.

Nu till vinet som sådant. Försök inte ens leta efter parametrar i doft och smak som knyter vinet till den klassiska druvsortskaraktären i Piemonte, det är verkligen inte den typen av vin. Lika lite som roséviner av Grenache, Syrah eller andra karaktärsfulla blå druvsorter ger rosévinet sina fulla personligheter gör Nebbiolo det. Och så blir det när man inte jäser blå druvsorter med sina skal. Istället får du ett härligt och elegant smultron- och rödvinbärsfruktigt vin med en viss blommighet och skolboksmässigt ”rosévinspersonlighet”. Lätt, somrigt och totalt befriat från ekfat och komplexitet. Smaken är lätt mot medelfyllig, stilmässigt ganska snarlik något rikare roséviner från Provence, mjuk i hullet och livlig i mineralitet, len till struktur och ganska måttlig i syran. Men uppfriskande tack vare att vinet bör serveras vid cirka tio grader.
Longview Vineyard är en familjefirma som grundades 1995 men gjorde sitt första vin 2001. Man håller till i den historiska staden Macclesfield uppe i svala Adelaide Hills och bröderna Saturno jobbar hårt tillsammans med ett litet team av medarbetare i både vingård och vineri för att få alla detaljerna på rätt plats. Just det här vinet och de friska och aromatiska vinerna av Riesling och Sauvignon Blanc jäses och lagras i ståltankar för absolut precision och renhet, men till Chardonnay, Shiraz och Cabernet Sauvignon använder man sig av franska ekfat.

Det här vinet görs uteslutande med Nebbiolo, men man har olika kloner som alla lämpar sig mer för aromatiska lätta viner och rosévin än för välstrukturerade röda lagringsviner. Efter försiktig krossning och en kort stunds skalkontakt dras den rosafärgade musten av utan pressning för jäsning vid låg temperatur. Klassisk rosévinsmakning så det förslår.
Det här är kul och det är gott och det blir definitivt en udda men omtyckt nyhet på sommarbordet. Nebbiolo från Australien, bara en sådan sak, och rosé dessutom!

Importör i Sverige är Wineagency, www.wineagency.se

Jag undrar om inte våren och försommaren är räddad – och det är just det här vinet som är frälsaren. Även om rosévinet från familjen Guigal alltid har varit välgjort, pålitligt och drickvänligt gott känns det som en viss uppdatering i intensitet, parfym och elegans med årgång 2020. Dessutom finns det härligt frisk och stålig renhet och en något salt mineralisk energi i slutet av smaken. Allt det här gör vinet vansinnigt gott och allt ett pris som är lika charmerande som sommarkänslan i vinets fruktighet.
En annan sak – designen. Även om innehållet i grunden är detsamma som tidigare, om än lite bättre, har familjen Guigal tagit ut svängarna från deras alltid mer återhållsamma och traditionella stil och buteljerat vinet i en helt nytänkande och snitsig flaska. När man håller en oöppnad flaska i sina händer märker man troligen ingen skillnad, annat än i ett visst läge och i klart ljus. Men så fort man börjar hälla ur flaskan framträder ett skruvat reliefmönster i flaskans klara glas. Helt klart en kul och snygg utveckling.

Rosévinstrenden fortsätter att peka uppåt och så har det varit under hela 2000-talet. Trots att världen under lång tid har premierat den blekt färgade och lättare roséstilen från Provence har de djupare färgade och mer intensivt fruktiga rosévinerna från södra Rhône vunnit allt större popularitet de senaste åren. Idag står rosévinet för 15 procent av den totala vinproduktionen i det 67 628 hektar stora vinregionen Côtes du Rhône. Just det här året gjordes det i runda slängar 5.74 miljoner flaskor rosévin – och vinet från Guigal har spelat en betydande roll i den siffran. Ett gott år gör man nämligen omkring en miljon flaskor. Imponerande!
Rosévinet från Tavel må vara det mest kända, det är ju den 898 hektar stora appellationens enda vintyp, men just ursprunget Côtes du Rhône gör faktiskt tre och en halv gång så mycket rosévin och är därmed Rhônedalens överlägset största rosévin.
Den här årgången gjordes rosévinet från Guigal med 60 procent Grenache, 30 procent Cinsault och tio procent Syrah från otaliga vingårdar i södra Rhône med omkring 25 år gamla vinstockar. Med ett lågt skördeuttag har vinet vunnit ett fint djup av frukt och jäsningen i ståltankar har bidragit till renheten.
Till skillnad från de allra blekaste rosévinerna kan den här typen av rosévin från södra Rhône faktiskt sparas i några år – och vinner till och med viss komplexitet under lagringen. Men allra godast är vinet att drickas ung, svalt serverat vid cirka 12–14 grader för större upplevelse av frukten än om vinet serveras kylt som vitt vin.
Den här typen av rosévin är trevlig att servera som sällskapsvin, men det är också ett väldigt bra matvin. Tänk dig somriga rätter av grillad fisk, bläckfisk eller halstrade jätteräkor eller stekt kyckling, lamm alternativ grillat kött. Tillbehör kan vara tomatsås, rostade grönsaker i tomat och vitt vin och är det fisk eller skaldjur sitter aïoli eller rouille helt perfekt. Och såklart vill man njuta av vinet till getostar från södra Frankrike och Korsika.

Om rosévinet faller dig i smaken bör du också prova de välkända och storsäljande syskonen Côtes du Rhône Blanc, som har en sällsynt stor del av fruktig och blommig Viognier, och den fina Côtes du Rhône Rouge, som till stor del är byggd med Syrah istället för den mer typiska Grenache. Båda dessa viner är också säkra köp – det röda kan dessutom lagras i många år om man så vill.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Jag känner att det är viktigt att börja med en vanlig uppfattning om Bourgogne och mitt svar nämnda påstående. Påståendet är ”Bourgogne har blivit alldeles för dyrt, det går inte längre att hitta bra bourgogner för vettiga pengar”. Och mitt svar är generellt sett ”nej, bara en liten del av bourgognevinerna har blivit för dyra och det fortfarande är faktiskt ganska enkelt att fortfarande hitta fynd”.
Vill du veta hur man gör? Det enkla svaret är gå bortom de mest välkända byarna och till och med börja botanisera bland den stora volymen av viner i instegsnivån régionale, där man bland annat hittar vintyperna Bourgogne Blanc och Crémant de Bourgogne. Totalt sett finns det 23 sådana ursprung i Bourgogne och eftersom kategorin utgör 51 procent av allt vin i Bourgogne finns det gott om viner att leta bland. Är man särskilt klok tar man sig ner till Mâconnais i södra Bourgogne, som i snitt är den billigaste regionen. Här hittar man 27 byar med sammanlagt 1 768 hektar stor vingårdsareal som trots sina specifika ursprung är klassade som régionale. Just i den här kategorin hittar man mängder med fyndviner!

Byn Verzé ligger mellan två andra kända byar, Igé i norra och La Roche-Vineuse i söder, inte särskilt långt från de mest berömda appellationerna i södra Mâconnais. Såsom de flesta byar här är vinodlingen liten, totalt 60 hektar som till 53 hektar är planterat med Chardonnay och sju hektar med Gamay som används till lite rött vin och ännu mindre rosévin, om ens något. Vinodlingen kan spåras åtminstone 500 år tillbaka i tiden, men första gången vinet omnämns som utmärkt (eller faktiskt mer precist ”inte särskilt dåligt”) var år 1670 och sedan dess har Verzé fått ett allt bättre rykte för sina viner. I modern tid gjorde man ett försök i mitten av 1960-talet att samordna de små vinproducenterna att börja buteljera vinerna själva, inte sälja dem genom kooperativet eller till större négociants. Det gav successivt resultat och snart stod Verzé på stadiga egna ben.
Vinodlingarna ligger huvudsakligen på något västligt exponerade sluttningar på 280 till 410 meters höjd, men det finns också en kort brant sluttning intill som reser sig från 270 till 345 meters höjd. Jordarna är 140–170 miljoner år gamla kalkstensjordar med inslag av mjukare kalkstenslera och det är i de små fickorna med järnoxid som odlarna har valt att plantera Gamay.

Nicolas Maillet är en liten men ändå betydelsefull domän med säte i byn. Man har 7.00 hektar stora vingårdar som till 5.77 hektar är planterade med Chardonnay och resten ganska jämnt fördelat mellan Aligoté (0.60 hektar), Pinot Noir och Gamay. I fyra generationen har familjen Maillet drivit vinodlingen och gjort vin, men 1928 lät man traktens kooperativ buteljera och sälja familjens viner. Det var ungefär så som det såg ut på den tiden. Först 1999 började man återigen göra allt vin själv och sälja det under eget namn och sedan dess har kvaliteten blivit allt bättre. Idag hör man till traktens allra bästa firmor. Odlingen är sedan 2008 certifierad som ekologisk och man arbetar till viss del också med biodynamiska metoder.
Det här vinet görs såklart med Chardonnay och druvorna kommer från 45 år gamla vingårdslotter. Manuell skörd och naturlig jäsning i ståltankar med totalt nio månader lagring. Så ser receptet ut. I glaset hittar i ett i alla avseenden underbart klassiskt och mineraliskt strukturerat vin med en utsökt fruktighet som drar åt citronskal, ljusa persikor och gråpäron. Drick vinet vid cirka 10–12 grader i ett typiskt rundat bourgogneglas och servera det till precis exakt samma typ av mat som till de flera gånger högre prissatta vinerna från byarna uppe i Côte de Beaune. Det här vinet känns som en självklarhet att köpa på sig av och njuta av under de kommande fem till sju åren.

Importör i Sverige är Provinum, www.provinum.se

Skynda dig att köpa vinet, det kommer tyvärr bara 324 flaskor av det, jag vågar lova att du kommer att tycka om det. Det här är den tjugonde årgången av vinet och det har blivit alltmer förfinat sedan jag provade ett par av de fem första årgångarna.
Firman Decendientes de J Palacios grundades 1999 av Ricardo Pérez Palacios, som året innan hade besökt det nästan helt okända distriktet och fascinerats av landskapets och dess på den tiden rustika men lovande vinerna, och hans berömda farbror Alvardo Palacios som nyss hade blivit superstjärna i Priorat. Inspirerade av de gamla vingårdarna och den lokala druvan Mencía och med en förkärlek till traditionen och strukturen i Bourgogne, som de båda håller som ett av världens bästa vindistrikt, insåg det snabbt att Bierzo hade stor potential. De köpte några vingårdar och ett gammalt vineri i byn Villafranca del Bierzo och satte igång arbetet med att skapa en vinfirma enligt den filosofi om terroir som odlarna i Bourgogne alltid har levt efter.

I stort sett hela firmans vingårdsareal är utspridd kring byn Corullón, en liten bit utanför Villafranca del Bierzo. Här reser sig en amfiteaterliknande bergsrygg, på vilken otaliga små vingårdar klänger sig fast på sluttningar åt alla väderstreck. Vingårdarna ligger på från 500 till närmare 1 000 meters höjd och de har alla ett stort inflytande av både solen och värmen och de avsvalkande vindarna från den svala Atlanten i norr. Ett antal vingårdar vetter mot norr, vilket som ger vinerna en större finess tack vare det ännu svalare klimatet.
”Vi har ett intressant klimat, det är egentligen kontinentalt, men det påverkas av Atlanten, framför allt västerifrån, och vi har oftast tillräckligt mycket regn för att undvika vattenstress”, förklarar Ricardo
Att identifiera enskilda vingårdslotter och deras potential till extraordinära viner var en av deras idéer och fem av deras totalt 40.00 hektars stora vingårdsareal, som fördelas över 220 små enskilda lotter, ser de som sina premier crus. Just det här vinet, Villa de Corullón, är firmans vino de villa, en ren översättning från franskans village och därmed ett vin som ses som byvinet. Därtill gör man ett vin som heter Pétalos som är firmans generiska vin enligt idén Bourgogne Rouge. Alla görs med den lokala druvsorten Mencía, skillnaderna vinerna emellan ligger allra främst i druvornas ursprung.

Det här vinet görs av druvor från 50 till 100 år gamla knotiga stockar i de olika vingårdarna man äger. Musten jäses i ståltankar och öppna ekjästankar med en bit över en månads maceration och vinet dras sedan över till franska ekfat, cirka 70 procent nya, för att först gå igenom malolaktisk jäsning, sedan dras om till rena fat och slutligen lagras i 16 månader i faten. Vinet buteljeras utan att klaras eller filtreras och det har landat på en alkoholhalt kring 13.5 procent. Mer är drygt 23 000 flaskor och ett hundratal magnumbuteljer blev det inte.

Doften är medelstor, djupt körsbärsfruktig med en svagt örtigt och nästan köttig kryddighet och ett stenig jordighet som rent känslomässigt placerar vinet på de solexponerade magra bergssluttningar ovanför dalgångarna i Bierzo. Man kommer inte ifrån känslan av att det här är ett vin som är mer format av terroir än av frukt – och det är såklart något som de flesta genuina vinälskare hållet högt. Mitt i allt det läckra känner man hur tät och koncentrerad frukten är. Smaken är medelfyllig och intensiv, mörkt och lite syrligt körsbärsfruktig med en tydlig och fortfarande ung struktur av odlings- och vinmakamässigt snyggt hanterade tanniner. Här finns det både kraft och finess på samma gång.
Slå gärna upp vinet i karaff en halvtimma innan servering och försök hålla det kring 17–18 grader för fräschörens skull. Vill du lagra det är minst tio år en fullt rimlig rekommendation.

Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se

Det känns som en faslig blandning av druvor i det här vinet – och det är precis vad den intressanta vinstilen gentil handlar om. Förr i tiden var det vanligt att vingårdarna hade otaliga druvsorter samplanterade och därmed föddes den här typen av vin. När man renoverade vingårdarna efter vinlusens framfart i slutet av 1800-talet gick i stort sett alla odlare över till att plantera varje druvsort separat. I Alsace precis som i Tyskland har man därför utvecklat en tradition att göra vin av en enda druvsort och därför får vinerna sina namn av exempelvis Riesling eller Pinot Gris. När man idag blandar druvor faller den möjligheten och därför har man i Alsace återtagit namnet Gentil för den typen av vin. Hur som helst får man däremot inte göra, vinet måste till minst 50 procent var gjort med druvsorterna Riesling, Pinot Gris, Muscat och Gewurztraminer, de sorter som i Alsace benämns som de fyra nobla. Därigenom ska man enligt idén säkerställa att vinet har tillräcklig personlighet avseende doft och smak. Resten kan vara de sekunda druvsorterna Pinot Blanc, Chasselas, Sylvaner och Auxerrois. Den senare är nog den minst kända av druvsorterna i Alsace och den nämns aldrig på vinets etikett trots att den täcker 9.6 procent av distriktets totala vingårdsareal om 15 621 hektar. Istället blandas den in i blandvintyperna gentil eller edelzwicker eller används som Pinot Blanc. Man hittar den således i viner som etiketteras som Pinot Blanc och ett sådant vin kan faktiskt vara gjort uteslutande av Auxerrois.

När man lägger näsan i det här vinet får man en svår längtan efter sommaren. Här finns allt det där blommiga, parfymerade och charmigt gulfruktiga som man önskar av ett sommarvin. Trots bara en några procent vardera av sorterna Muscat och Gewurztraminer finns det gott om blommighet, rosenblad, gul stenfrukt och pepprighet. Till och med om man normalt sett kan ha lite svårt för dessa personliga och doftrika druvsorter kommer man att tycka om det här – de andra druvsorterna ger en mildare och finstämd elegans som gör vinet mycket mer harmoniskt och balanserat än vad vinstilen vanligen bjuder på. Smaken är medelfyllig och mjukt texturerad, en känsla som verkligen är hustypisk, fruktig med en charmerande och snyggt placerad känsla av sötma, men också fint uppfriskande och till och med lite mineralisk.
Druvorna till det här vinet kommer från unga stockar i den 5.00 hektar stora historiska vingården Clos des Capucins där firman har sitt säte. Jäsningen sker i ståltankar med den naturliga jästen, därefter dras vinet över till äldre foudres (stora ekliggare) för lagring.
Sett till doft- och smakupplevelse blir det här vinet det perfekta sällskapet till lätt kryddiga rätter av fisk, skaldjur, kyckling och till och med lamm från det indiska köket – curry och blommigheten från Gewurztraminer är ett sällsynt lyckat äktenskap. Det passar också bra till rätter med halstrade skaldjur eller rätter med lätt sötaktiga skaldjurssåser eftersom vinets milda sötma balanserar skaldjurens umamisötma på ett perfekt sätt. Prova det också till tempurafriterade rätter med sötaktiga och till och med heta såser, det är ljuvligt. Och till ostbrickan!

Samtidigt som det här vinet lanseras på Systembolaget kommer också ett mer klassiskt finstämt vin med god syra och fin mineralitet, 2019 Pinot Blanc Les Terres du Prince (nr 93425 för 329 kr). Druvorna till det här vinet kommer från en lott med gamla stockar i Clos de Capucins samt från en liten lott vid foten av vingården Altenbourg som har kalkstenslera. Vinet har på traditionellt vis mognat i äldre stora foudres. Det kan sparas i fem sex år men är redan nu fullt drickmoget. Servera det till mer klassiska fiskrätter och till milda ostar utan söta tillbehör, såvida det inte dricks som det är – det är en precis lika god idé.
Domaine Weinbach är en av de allra bästa firmorna i Alsace och har varit det under lång tid. Egendomen har ägts av familjen Faller sedan 1898 och sedan 2016 drivs den av Catherine Faller och hennes söner Théo och Eddy. År 1998 började man arbeta med biodynamiska metoder i åtta hektar av sina vingårdar och sedan 2005 är hela firmans 23.50 hektar stora vingårdar biodynamiskt certifierade.

Importör i Sverige är Wineagency, www.wineagency.se

Innan vi går vidare i texten – det här är ett väldigt välgjort och gott vin som visar att Pinot Noir äntligen på 2010-talet har hittat rätt i Sydafrika. Och en av den nya tidens stjärnor i Sydafrika är den unga firman Newton Johnson. Det är nu 25 år sedan som familjen Newton Johnson köpte en farm i den högre delen av Hemel-en-Aarde Valley och började röja marken för att plantera vin. Klimatet är svalt och jordarna är magra med stort inslag av grus, kvarts och fältspat, i de lägre delarna av vingårdarna med större inslag av lera. Chardonnay och Pinot Noir är det viktigaste druvsorterna. Idag är det Gordon och Nadia Newton Johnson som gör vinerna och att de har Bourgogne som tydlig förebild och inspiration råder det ingen tvekan om när man provar deras viner. Druvorna skördas tidigt på morgonen då det är svalt och de förs till vineriet i små lådor så att druvklasarna bevaras hela. Chardonnayvinerna jäses med den naturliga jästen i 228 och 500 liters franska ekfat, som mest 25 procent nya, och efter malolaktisk jäsning och lagring i tio till tolv månader följt av två månader i ståltank för en sista sedimentering buteljeras de utan att klaras eller filtreras. Pinot Noir följer också klassiskt burgundiskt mönster i framställningen och med full avstjälkning för största elegans.
Hemel-en-Aarde Valley ligger i Walker Bay ute vid kusten sydost om Cape Town och är en ung vinregion. Klimatet är svalt och tydligt påverkat av det kalla havet som ligger mellan fyra och åtta kilometer bort från vingårdarna. De ligger på 150–300 meters höjd och har varierad exponering. Det är framför allt svalodlingsdruvor som trivs här och vinerna får alltid stor elegans, hög naturlig syra och en mer måttlig alkoholhalt, ofta kring 13.0 till 13.5 procent. Årligen faller det omkring 900–1 000 mm nederbörd här, ungefär hälften under växtsäsongen och resten under vintern.

Druvorna till det här vinet kommer från vingårdslotter på 220 till 290 meters höjd med vittrad granitjord på en bädd av järnoxidrik lera, belägna mellan fyra och åtta kilometer från det svalkande havet. Jämfört med vingårdarna för chardonnayvinerna vetter de här lotterna år flera väderstreck, vilket gör några av dem en liten aning varmare (de nordligt exponerade). Skördeuttaget ligger på måttliga 25–35 hektoliter, alkoholhalten landade på 13.7 procent och syran på 5.7 gram per liter. Dessa värden är närmast identiska med de i Bourgogne. Vinet är framställt med full avstjälkning och cirka tre veckors skalkontakt, därefter lagrat i 228 liters ekfat (en fjärdedel nya) under elva månader följt av sex månader i ståltankar. Vinet har inte klarats eller filtrerats.
Som väntat av svala Walker Bay är det här ett mer lättsamt och elegant vin, friskt bärig och sval men också lite jordig och kryddig. Det är primärt inte en sötfruktigt charmig pinot, däremot är den intressant förvisso elegant fruktig men snarare något återhållen och stram med viss komplex, men den blommar upp med luftning. Smaken är ganska lätt, rent fruktig och elegant med en sval och lite stram känsla, men också en stor fräschör. Rent spontant är likheten med ett ungt vin från solig årgång i Beaune inte långsökt och känslan är att det är ett vin som kan behöva ett eller kanske två års flasklagring för att rundas av i slutet av eftersmaken och därmed öppnas upp lite mer. Servera vinet vid cirka 16–17 grader till samma typ av mat man väljer till lite mer eleganta bourgogner.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

I vanliga fall brukar Veckans Vin hålla sig inom spannet kring 100–300 kronor ungefär, men ibland känns det motiverat att i liten eller till och med större utsträckning ta avsteg från det. När kommer till en väldigt bra champagne från det nästan hysteriskt upphaussade året 2008 som fortfarande går att beställa känns det motiverat att till och med dubbla insatsen.
Årgången kan inte beskrivas som annat än exceptionell, något som ingen odlare hade trott på om man hade frågat dem i början eller ens mitten av säsongen. Trots att vintern var kall kom våren tidigt och med kom också frost strax efter knoppningen. Det svala och instabila vädret fortsatte in i början av juni och resulterade i en ojämn blomning och fruktsättning. Men vingårdarna hämtade sig tack vare fint och torrt men fortsatt något svalt väder från slutet av juni och än mer mitten av juli och resten av sommaren kom druvorna att utvecklas långsamt utan några större problem orsakade av sjukdomar. Visst förekom det röta i en del vingårdar under sommaren, men de flesta odlare menade att vädret var perfekt och det positiva med att sommaren inte var för varm var att druvorna skulle bevara sin höga naturliga syra och en fruktighet som senare kom att beskrivas som frisk trots koncentrationen av fruktighet. Det som skulle göra årgången exceptionell var det perfekta och soliga vädret i september. Skörden inleddes i mitten av september och skördevolymerna var något mindre än i genomsnitt. Från många vinodlare och vinmakare hörde man beskrivningar om druvor som aldrig har skördats i mer perfekt mognad, balans och skick än just 2008.

Champagne Henriot är ett av de äldsta champagnehusen. Familjen Henriot har odlat druvor i regionen sedan 1600-talet men vinproduktionen etablerades först 1808 av Appoline Henriot och firman är faktiskt fortfarande familjeägd. När Joseph Henriot gick bort tog en av nevöerna över och från 2005 har man en ny vinmakare och källarmästare, Laurent Fresnet, som har lyft finessen ytterligare i champagnerna. Idag äger firman 35 hektar vingård och till det köper man druvor till en årsproduktion på omkring 1.5 miljoner flaskor. Av det står non vintage för cirka 90 procent. Fokus ligger på eleganta champagner med stor proportion Chardonnay från Côte de Blancs, men man arbetar också Pinot Noir och till mindre del med Pinot Meunier från framför allt Montagne de Reims.

Jag har njutit av den här champagnen vid flera tillfällen det senaste året och den har alltid varit lika god, men med en lite mer förfinad balans idag än för ett år sedan. Den är alltjämt ungdomligt stram av syra och mineralitet, men jag upplever att den har större komplexitet och en mer uttalat brödig nyans av jästfällningen. Smaken har en god intensitet, den är absolut torr men också djup och lång med en utsökt komplexitet, mineralisk spänst och fräschör och i eftersmaken möter en läcker höstäppelnyans en lite krämigare känsla av anklever och rostad brioche. Det här är riktigt gott, men det är ett ungt vin som gärna kan få lagras vidare ett par tre år till och det har troligen minst 20 års vidare liv framför sig.
Man använder sig enbart druvor från tolv till 16 byar med statusen premier cru och grand cru. Blandningen utgjordes av omkring 50 procent Chardonnay och 50 procent Pinot Noir och Pinot Meunier, och tack vare den påfallande höga syran lät man lagra vinet på jästfällningen under nio år istället för åtta år och man lade till sex gram dosage inför slutkorkningen.

Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se

Att som ung vinmakare ta över ansvaret för en av de mest anrika vinerierna i ett av de mest klassiska vindistrikten kräver både mod och mognad. Att axla och respektera tradition och samtidigt putsa dess konturer och nyanser och med det lyfta vinerna till modern finess kräver också en god portion fingertoppskänsla. Det är just vad Andrea Farinetti har, som 2010 tog över ansvaret för produktionen sedan hans familj hade köpt firman Borgogno två år tidigare.

Man kan tro att hyllade vindistrikt som Barolo lever på en fantastisk historia av framgång och guldkant. Riktigt så är det inte. Här liksom i de flesta vindistrikt runt om i Europa var det svårt att leva av vinet och till och med de vinodlare som satsade på kvalitet hade svårt att få verksamheten att blomstra i det ekonomiskt kantstötta Europa under efterkrigstiden. I Barolo valde många firmor att lägga ner, eller åtminstone skala ner. Dessutom ansågs vinerna så nyligen som under 1980-talet vara för rustika och kräva alldeles för lång lagring för att vara kommersiellt framgångsrika. Än mer problematiskt var livet för den mycket billigare druvan Barbera, trots att dess viner ansågs som mer vardagliga. En alltför skarp syra och ogin frukt hörde inte till den då nya tidens smak. Men under 1980-talet moderniserades även vinerna av Barbera med plantering i bättre vingårdslägen, något högre mognad vid en den lite senare skörden, lägre skördeuttag och dessutom lagring i både små och stora ekfat.

Firman Borgogno grundades redan 1761 och är därmed en av de allra äldsta i regionen. I något mer modern tid började Cesare Borgogno lägga undan en del av produktionen av sina bästa viner från Barolo varje toppårgång. Det var ett begåvat drag som i nutid har kommit att spela en viss roll i det klanderfria rykte som firman Borgogno idag har. Dessa äldre och fullt mogna årgångar har successivt sålts och fortfarande idag kan man köpa mogna årgångar av firmans Barolo – därmed kan vi idag uppleva hur storslagna årgångar av mogna viner från Barolo smakar utan att ha egna vinsamlingar att gräva ur.
Fortfarande idag är man allra mest känd för sina viner från Barolo. Från sina 31 hektar stora årgångar kommer närmare 60 procent från just Barolo, där man gör en Classico, en Barolo Riserva och tre vingårdsspecifika viner från lägena Cannubi, Liste och Fossati, dessutom en ljuvligt sötaktig och kryddigt komplex Barolo Chinato. Produktionen omfattar ett par andra viner som är precis lika välgjorda och fina, men av andra druvsorter. Deras Barbera d’Alba Superiore är just ett sådant härligt vin.
Vinet görs enbart med druvsorten Barbera som kommer från vingårdar med kalkstenjordar och märgel och en östlig och nordöstlig exponering utanför Alba (sydligt exponerade vingårdar här är vanligen planterade med Nebbiolo för ursprunget Barolo). Druvorna skördades under den andra hälften av september och efter sortering avstjälkades druvorna varefter musten jästes i ståltankar under tolv dagar. Eftersom man inte har velat förändra vinets doft eller smak lät man omkring 70 procent av vinet mogna i ståltankar, medan resten av vinet fick ligga i botti (stora fat) av slovensk ek.
Vinet provades i ett typiskt Bourgogneglas, den glasdesign som är den perfekta för både Nebbiolo och Barbera, och vid svala 16–17 grader för att lyfta fruktighet och fräschör. Doften är något dovare och mörkare körsbärsfruktig än vad viner av Barbera vanligen brukar ha, den är inbjudande på samma gång som den är lite återhållsam och den är framför alltmer komplex än generös – klassiskt elegant och finstämd med en fin nyans av körsbärskärna. Smakmässigt är vinet medelfylligt och ganska lent fruktig med den för druvan så typiskt friska syran (dock fint balanserad med frukten) och behagligt polerade tanniner.
Det här vinet dricks med stor behållning idag, men det är så pass seriöst att de kommer att kunna lagras i minst fem till åtta år till för en än mer nyanserad doft- och smakupplevelse. Drick det som det är eller till lättare mot medelkraftiga rätter av stekt fisk, fågel och ljusare kött, till risottos med parmesanost och svamp eller till pastarätter med svamp eller raguer av kött. Och till charkuterier och medelkraftiga vitmögelostar, kittostar och hårdostar.

Importör i Sverige är Wineagency, www.wineagency.se

I dessa dystra tider med restriktioner känns det underbart att solen har börjat titta fram och bana väg för de första tecknen på vårens ankomst. Låt oss åtminstone slopa en restriktion, återhållsamheten, och hänge oss och njutning och lyx i form av champagne, utan någon annan anledning än att det är gott och vi är värda det.
Vad passar då bättre än att fira med den årgångslösa champagnen från Taittinger, som nyligen har bytt importör. Sådant brukar leda till en nytändning och lite ökat fokus på varumärket. Vi hyllar det och vrider korken ur en lagom kyld (10 grader) årgångslös Brut Réserve. Till den här cuvéen har man använt cirka 40 procent Chardonnay (för friskhet och stringens), 35 procent Pinot Noir (kropp och struktur) och 25 procent Pinot Meunier (fruktighet) som har växt upp i 35 olika vingårdslotter i de olika underdistrikten i Champagne.
Taittinger är ett medelstort champagnehus med 288 hektar stora egna vingårdar som till ungefär 45 procent fyller jäsningstankarna med varje års vinbehov. Resten av druvorna köps in. Pinot Noir är med cirka 137 hektar husets främsta druvsort, följt av ungefär 105 hektar Chardonnay, vilken man har en ovanligt stor andel av i denna utmärkta årgångslösa cuvée. Det förklarar såklart den stora finess och elegans svala fruktighet som den här champagnen har. Just den dansanta lättheten är något som huset är känt för och den är väldigt lätt att uppskatta. För att ge vinet lite extra djup har man använt knappt 20 procent av ett par år äldre reserveviner i cuvéen sedan lagrat vinet under fyra år på jästfällningen innan dégorgering.

Vi dricker champagnen som den är, gärna sval och på egen hand passar den bra i en klassisk champagneflöjt men än hellre i ett glas med lite större kupa för att lyfta fram mer av det djup som faktiskt finns i champagnen. Det är faktiskt så att champagne liksom vitt och rött vin utvecklas med luftning i glaset och därför är val av glas precis lika betydelsefullt för champagne. Den här mer eleganta champagnestilen är den perfekta aperitifen, lättsam och inbjudande frisk, och vill man ha tilltugg till är det milda tilltugg med smakorientering åt sälta och syra som gäller – inte för smakrika eller sötaktigt smakande munsbitar, det förlorar champagnen på. Samma sak om man vill servera NV Brut Réserve till mat, vilket är en utmärkt idé. Välj lättare fiskrätter med klassisk vitvinssås, där en fin vin- och citrussyra i såsen möter upp vinets syra och skapar en perfekt helhet. Champagne är också ett fint sällskap till lite mildare ljusa ostar som Brie, Camembert, Brillat-Savarin och Chaource och liknande, men stå över de söta tillbehören man så ofta lägger till ostarna. All form av sötma i maten tonar ner vinets försiktiga och svala frukt och lyfter stramhet och syra till en mindre balanserad nivå.
All champagne kan lagras och det gäller såklart också den här tappningen. Köp gärna några flaskor och låt dem ligga ett par år, då kommer det att växa fram ett lite större djup och en mer komplex doft och smak. Gillar du champagne med viss mognad kan det vara klokt att köpa champagne i halvflaskor – de mognar ju lite fortare. Såklart finns NV Brut Réserve på halvflaska för 249 kronor. Fördelen med halvflaska är också att det ligger väldigt nära tillhands att öppna en sådan, precis just när suget efter champagne blir stort.
Och vill du verkligen slå på stort känns den återlanserade 2008 Comtes de Champagne som det självklara köpet även om en flaska kostar 1 795 kronor (nummer 92267). Denna åtråvärda och exceptionella champagne är gjord uteslutande med Chardonnay hör till distriktets finaste pjäser – men den här gången har den släppts på Systembolagets web-lansering den 25 februari och där tog den troligen slut direkt.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se