Jag vill nog börja med en uppfattning jag alltid har haft – att jag ytterst sällan har varit imponerad av tyska pinotviner. Detta trots att druvsorten med sina 11 790 hektar är landets tredje största druvsort och att den har en historia som på Kloster Eberbach i Rheingau sträcker sig tillbaka till år 1135. Visst finns det utmärkta pinotviner i Tyskland, från eleganterna i svala lilla Ahr i norr till de lite djupare och mer strukturerade vinerna i Baden som har 5 570 hektar av landets areal för Pinot Noir. Och såklart många viner som ligger mitt emellan dessa.
Direkt det här ganska försiktigt prissatta vinet landar svalt i vinglaset inser man att det här är något helt annat än det genomsnittliga tyska vinet av Pinot Noir. Doften är verkligen fin, friskt rödfruktig med nyanser av mörka vildhallon och syrliga röda körsbär och dessutom finns det en stilfullt jordig mineralisk nyans och en försiktig ton av ekfat. Det hela är snyggt och klassiskt. De läckra frukterna och den stora friskheten går igen i smaken och precis som väntat av Pinot Noir är kroppen som mest medelfyllig och tanninerna sammetslena – och mot slutet av smaken ligger det en fint mineralisk spänst. Stilmässigt är det elegant som ett klassiskt vin från Bourgogne, doft- och texturmässigt som ett silkigare vin från Nya Zeeland, och det är verkligen välgjort, typiskt och gott.
Weingut Philipp Kuhn i byn Laumersheim i Pfalz är ett 25 hektar stort familjegods med anor från 1790-talet som fick ny kraft när den bara 20 år gamla Philipp Kuhn tog över vingårdarna 1992. Genom hårt och noggrant arbete i både vingård och vineri, med ständigt fokus på att utveckla kvaliteten och finslipa på detaljerna i vinerna, har han gjort det här godset till en säker källa av verkligt goda och klassiska viner. Och i alla avseenden får man lov att säga att han har lyckats med sin ambition i det här vinet. På sitt sätt kan man säga att det här vingodset är lite annorlunda med tyska mått mätt, men inte eftersom ungefär hälften av arealen är planterade med blå druvor, utan snarare för att man har en mångfald av gröna och blå druvsorter och däribland Viognier, Gamay, Merlot och Cabernet Sauvignon.

Till det här vinet kommer druvorna från två vingårdar med både lerhaltiga jordar och för druvans önskemål mer typiska kalkstensjordar. Klassisk framställning med full avstjälkning, några dagars kallurlakning, jäsning med regelbunden pigeage och därefter malolaktisk jäsning och lagring under 16 månader i äldre 228 liter franska ekfat – allt detta har resulterat i det är riktigt goda och stiltypiska vinet.
Det finns inget behov av att lagra vinet även om det såklart kommer att klara sig väl i utveckling under minst fem år framöver. Servera det gärna direkt från flaskan, de finaste röda fruktnyanserna blommar snabbt ut och ger full valuta. Omkring 16 grader är en passande temperatur, glaset ska såklart vara ett typiskt bourgogneglas och maten densamma som till andra eleganta pinotviner – det vill säga medelkraftiga (som mest) rätter av stekt vit fisk, kyckling och ljust kött eller nötkött i mer eleganta anrättningar. Klassisk rödvinssås, ljusa veloutésåser med grädde och tillbehör som stekt svamp, kål och rotsaker på olika sätt blir utmärkta följeslagare.
På en högre nivå med lite större komplexitet finner man Pinot Noir Kirschgarten Grosses Gewächs, jäst med ungefär 20 procent hela druvklasar och lagrat i franska ekfat som till 70 procent var nya.
Hör du till dem som under åren har haft vissa tveksamheter till tyska pinotviner – framför allt utifrån en djupt rotad passion för vinerna från Bourgogne – kan jag varmt rekommendera dig pinotvinerna från Philipp Kuhn. Det bör göra sitt jobb väl för en omvärdering.

Importör i Sverige är Tryffelsvinet, www.tryffelsvinetsvinklubb.se

Piemonte är det rätta, ett av de senaste årens mest trendriktiga vindistrikt om man ska tro vinlistor, försäljningssiffror, sommelierer och i största allmänhet trendkänsliga finsmakare. Och visst finns det massor av gott i Piemonte, den av Italiens vinregioner som har störst andel viner från ursprung klassificerade som DOC och DOCG. Men allt handlar inte om den alltid så upplyfta och nobla druvan Nebbiolo, som faktiskt bara står för tre procent av allt vin i Piemonte, eller om appellationerna Barolo och Barbaresco. Den betydligt mer planterade druvsorten Barbera har massor av gott att erbjuda.
Jämför man vinerna från Alba och Asti brukar man säga att vinerna från Alba har en lite fylligare kropp och både rikare och mjukare fruktighet medan de från Asti är lite lättare med ljusare frukt och större finess. Hos toppfirman Braida är vinerna av Barbera dock något annat och det får sin förklaring när man hastigt kikar i de tidiga kapitlen av historien om vinodlarfamiljen Bologna. Giacomo Bologna hade redan i början av 1980-talet velat lyfta anseendet på den ofta missgynnade druvsorten Barbera, som alltid odlades i sämre lägen än vad Nebbiolo gjorde och sällan fick samma omsorg om vinifiering och lagring som de större och mer exklusiva vinerna. Därför lät han plantera Barbera i bättre vingårdslägen, binda upp och beskära rankorna för lägre skördeuttag och högre druvmognad och dessutom skörda druvorna lite senare än vad hans grannar gjorde. Såklart ansåg de att Giacomo var smått galen, att lägga ner så mycket möda på druvor som skulle ge billiga vardagsviner förstod man sig inte på. Att han dessutom lagrade sina finaste viner i små fat av fransk ek medförde såklart att han än mer sågs som skvatt galen. Men så lanserades vinerna, djupa av mogen frukt och fylligare i smaken än några andra barberaviner, balanserade i syran med fina tanniner – och hyllade av vinhandlare och vinjournalister. En ny tid för Barbera hade inletts, firman Braida höjdes till skyarna, Giacomo Bologna med kultförklarad och med tiden skulle allt fler vinodlare och vinmakare följa i hans fotspår.

Det här vinet kommer från vingårdsläget Montebruna i Asti. Som vanligt hos familjen Bologna har man skördat druvorna vid hög mognad så att vinet ska vinna djup och kropp och få en något mer balanserad syra. Efter sortering och full avstjälkning av druvklasarna jäses musten i ståltankar och vinet dras sedan över slavonska botti som är 2 000 till 5 500 liter stor för malolaktisk jäsning och lagring.
Det här är ingen vanligt Barbera d’Asti, det är en modern och ovanligt tät version med ungdomligt mörk och purpurliknande färg. Doften är medelstor och intensivt, mörkt körsbärsfruktig med ett svagt syrligt inslag och med fina blommiga nyanser som drar åt violpastill. Smaken är heller inte särskilt blyg, medelfyllig och rikare fruktig än i snitt för druvsorten men med den typiskt friska och syran och finstilta tanninstrukturen. Visst finns det en värme i frukten, men att alkoholhalten ligger kring 15 procent känns faktiskt inte.
Servera vinet nu och de kommande två till fyra åren, vid ungefär 16–18 grader för störst fräschör och i glas med stor rundad kupa för bäst aromutveckling. Maten bör vara medelkraftig och ha en fin syra för att möta upp vinets syra. Det kan röra sig om en pastarätt med fint vinsyrlig långkokt ragu av kött, till risottos av olika slag eller grytstekt kyckling med rödvinsfond, till stekt eller grillad vit fisk med stekt svamp och en touch av fin balsamicovinäger eller bara till lagrade ostar och goda charkuterier med fin sälta.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

Först och främst viktig samhällsinformation – det här vinet släpps först den 23 februari, men av logistikskäl måste jag publicera artikeln redan nu. Således, lägg det underbara och fyndmässiga vinet på minnet, gillar du Riesling vill du verkligen ha det här vinet.
Fram till augusti 2007 talade man om regionen Mosel-Saar-Ruwer, sedan ändrades namnet till Mosel trots att byarna och vingårdslägens utefter floderna Saar och Ruwer fortsatt är inkluderade i distriktet. Av de cirka 9 100 hektar som är uppodlade med vin i Mosel täcks närmare 5 400 hektar med Riesling. Stilen är alltid elegant fruktig, tydligt frisk och mineralisk och för det mest omtalad som halvtorr till halvsöt. Förklaringen hittar man delvis i historien, då odlarna har valt att avbryta jäsningen när musten har jäst till cirka åtta till nio procent alkohol med en nivå av kvarvarande sötma på allt ifrån 20–30 gram per liter till omkring det dubbla. Men det finns såklart absolut torra och nästan helt torra viner här också – är alkoholen i vinet från cirka 11.5 procent och högre är vinet så gott som helt torrt.
Och torrt är precis vad det här vinet är även om den i botten och strax innan slutet av smaken finns en charmerande mjuk fruktsötma. Låt gå för att det här är något att firmans ”billigare instegsvin”, men det finns absolut inget billigt i vare doften, smaken eller kvaliteten, tvärtom är det här ett vin med en stor karaktär och tydlig känsla av mineralitet och jordighet – eller terroir om man så vill.
Som hos så många andra toppodlare i Tyskland drivs Roman Niewodniczanski (som 2000 köpte egendomen av familjen Van Volxem) av att fånga varje vingårdslotts unika terroir och varje vin säregna personlighet. Rör det sig inte om vingårdsspecifika tappningar från lägen som Goldberg, Bockstein, Altenberg, Gottesfuss, Scharzhofberger eller Volz (alla klassade som grosses gewächs, motsvarande grand cru) hittar man en Wiltinger Riesling Ortswein (motsvarande village i Bourgogne), en Riesling Schiefer med de mörka skifferjordarnas steniga mineralitet, en Riesling Rotschiefer från röda skifferjordar och en Riesling VV från lågavkastande vingårdar som skördas lite senare. Vinerna spänner från absolut torra (vilket är mindre vanligt i regionen Mosel) till klassiska men finstilt halvtorra med en sötma kring tio upp till cirka 50 gram per liter.
Vinet Saar Riesling görs med druvor från vingårdslägen som är minst 30 år gamla, skördade för hand vid god mognad och varsamt vinifierade i ståltankar för absolut renhets skull. Efter naturlig alkoholjäsning och som vanligt för Riesling med blockerad malolaktisk jäsning har detta resulterat i ett vin med 12.0 procent alkohol, en mild restsötma på 7.2 gram per liter och en underbart friskt syra på hela 7.2 gram per liter. Att vinet inte ens är av prädikat kabinett, utan är av ”enklare kvalitet” på nivån Qba (Qualitätswein bestimmter Anbaugebit) är faktiskt fullkomligt ointressant – det här ett absolut ljuvligt vin av hög kvalitet. Doften präglas initialt av en slags jordrökig skifferton som ligger strax ovanför en ganska djup stenfruktighet med fina toner av feta citronskal. Efter en kort stunds luftning i glaset växer alla komponenter fram och en större, djupare och totalt sett mer komplex doft och smak. Syran är som väntat hög, men även om frukten bjuder på intensitet känns fruktsötman primär i början av smaken, sedan tar syra och mineralitet över. Totalt sett ett väldigt bra och välgjort som utan större svårigheter passerar sitt motstånd i prisklassen. Köp, drick, men lägg gärna också undan några flaskor att bli fem sex år gamla, än mer komplexitet finns att hämta med bara lite extra ålder.

Importör i Sverige är Wineagency, www.wineagency.se

Frågar man äldre österrikiska vinodlare säger de alla unisont att årgångar med 9 som slutsiffra har varit fantastiska så länge de någonsin kan minnas. Det gäller såklart också 2019 som nu artigt ställer sig först i ledet bland toppår.
Att Wachau är ett av världens allra bästa områden för Riesling är väl känt och ett vin som det här ger tydlig förståelse för den uppfattningen. Det här är inget kraftigt vin på det sätt som vissa viner i kategorin smaragd (ungefär en fullt utjäst spätlese) kan vara, istället är det väldigt elegant och har trots en god fruktighet framför allt en slags lätthet och stor elegans.
Loibenberg är en 35.58 hektar stor vingård som ligger intill byn Unterloiben i den östra delen av distriktet Wachau, bara drygt 400 meter från floden Donau som är en viktig faktor för klimatet i regionen. Liksom många andra vingårdar har den här en historia som sträcker sig över 700 år tillbaka i tiden. Läget är brant, i snitt omkring 38–39 procents lutning och som mest dramatiska 81 procent, därför är hela vingården terrasserad.
Här verkar 17 vinfirmor och 13 av de totalt 750 medlemmarna i kooperativet Freie Weingärtner Wachau äger totalt 2.40 hektar med Riesling i Loibenberg. Tack vare de magra vittrade gnejsjordarna blir skördeuttagen små, sällan mer än fem ton per hektar, och skörden sker under oktober då druvorna har nått god mognad. De svala nätterna och de mineraliska jordarna bidrar till att bevara druvornas höga naturliga syra. Att vinet inte går igenom någon malolaktisk jäsning är en annan förklaring till den extremt druvtypiska och limeliknande strama syran.

Nu när vinet är så ungt är det väldigt snarlikt den lika briljanta föregående årgången som jag provade precis i början av januari i år. Det är med tiden som det kommer att visa sig att 2019 är en ett steg vassare årgång – och med tiden menas nog tio år bort från idag. Frukten är precis så klingande rent citrus- och persikaaromatisk man kan önska, den unga blommigheten likaså, och den steniga jordigheten går igen i både doften och den unga livfulla medelfylliga och underbart goda smaken.
Drick vinet svalt, gärna kring tio grader om det serveras som aperitif eller till lättare rätter av fisk och skaldjur, eller omkring tolv grader om maten är något fetare och rikare. Tack vare vinets friska syra kan maträtten gärna ha en syrafrisk smak av vitt vin, citronsaft, lime eller yoghurt och eftersom vinet är torrt ska man vara försiktig med söta ingredienser i rätten.
Som producent är Freie Weingärtner Wachau inte särskilt gammal, men de vilar på en historia som sträcker tillbaka till år 1137. Det är nämligen då som Weingut der Herrschaften von Dürnstein und Thal Wachau (Adelsmännen i Dürnstein och Wachau) i Dürnstein omnämns för första gången. Sedan 1280 kom också de idag flera välkända vingårdar att tillhöra egendomen och under seklernas gång skulle alltmer land läggas. Som markägare skulle egendomen få en enorm makt och under de kommande seklerna blev den stora domänen allt rikare, medan bönderna som fick arrendera marken och betalande tionde och fick slita för brödfödan. Vingårdarna brukades av hundratals arrendatorer fram till 1938 då prins Ernst Rüdiger Starhemberg sålde marken till dem. Eftersom de alla var små jordbrukare och inte hade något eget vineri beslöt de att bilda ett kooperativ – Winzergenossenschaft Wachau. Ur detta föddes det som 1990 skulle komma att kallas Freie Weingärtner Wachau – de fria vinodlarna i Wachau. Idag är det här ett av världens allra bästa vinkooperativ. Domäne Wachau är etiketten för firmans allra finaste vingårdsviner.

Importör i Sverige är Primewine Sweden, www.solera.se

De senaste åren har det blåst en stark medvind i den engelska vinindustrin. Även om man redan i början av 1980-talet gjorde stilla bordsviner, främst torra men också ett par söta, är det i den moderna vinindustrin de mousserande vinerna som har lyft vinvärldens blickar mot södra England.
Här i Sussex i sydöstra England har man gjort mousserande vin sedan 1988 då Nyetimber började producera vin enligt idéer och tekniker de hade inspirerats av i Champagne. I deras fotspår har faktiskt omkring hundra firmor börjat tillverka mousserande vin och tack vare det lika svala nordliga klimatet och magra kritjordarna som i Champagne kan de engelska vinerna bli påfallande lika i karaktär och smakstruktur som de i Champagne. Rathfinny Wine Estate är i sammanhanget en nykomling, firman grundades så sent som 2010 på en egendom som ligger bara fem kilometer från det svalkande havet. Initialt planterades 20.25 hektar med de klassiska champagnedruvorna Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier samt en liten lott med Pinot Gris. När egendomen är fullt ut planterad tror grundarna Mark och Sarah Driver att de kommer att ha omkring 140 hektar stora vingårdar här. Idén är i största möjliga mån att arbeta naturligt, skörden sker manuellt och vinframställningen är noggrann med sikte på att göra viner i toppklass och fullt i paritet med de finaste i Champagne.
Man gör fyra olika årgångsspecifika mousserande viner, en Classic Cuvée av Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier som har lagrats på sin jäst i 36 månader, en Rosé Brut dominerad av Pinot Noir med en liten andel stilla rött vin i cuvéen som efter jäsning har mognat 24 månader på sin jäst samt Blanc de Noirs Brut med Pinot Noir och lite Pinot Meunier och 36 månaders lagring. Dessutom den här cuvéen, Blanc de Blancs Brut som är gjord med Chardonnay av sticklingar från Bourgogne som efter jäsning i ståltankar, assemblage (blandning) och en andra jäsning i flaskan har lagrats på sin jästfällning under 36 månader innan dégorgering.
Och hur har då vinet blivit? En första sniff lovar gott, det är en sval frukt och kritig jord som sätter prägel på den eleganta men ändå karaktärsfulla och faktiskt ganska djupa doften. Citrusskal, en korsning mellan syrligt grönt och fruktigt gult äpple möter den sötaktiga doften av nygräddad brioche och det hela är nyanserat och finessfullt. Det som nästan alltid skiljer världens mousserande viner från de i Champagne är strukturen – men här hittar man faktiskt den fint kritiga stramhet, mineraliska snärt i slutet av smaken och uppfriskande syra som just champagner har … och numera också flera mousserande viner i södra England. Det är fortfarande en ungt som med en mjukt sötaktig fruktighet som rundar av framför allt eftersmaken och det är därför fint balanserat och väldigt gott att dricka nu, men det är också ett mousserande vin att lägga undan några flaskor av i minst fem år, till att börja med.

Importör i Sverige är Wine Affair, www.wineaffair.se

I byarna Barbaresco och Barolo och dess närliggande byar och dalgångar har man i århundraden odlat Nebbiolo i de bästa sydligt och sydvästligt exponerade sluttningslägen på ungefär 250–450 meters höjd. Druvsorterna Barbera, Dolcetto och en handfull andra mindre kända blå druvsorter har istället fått nöja sig med lägre eller flackare vingårdslägen med annan exponering i samma områden. Det är en av flera förklaringar till att Barbaresco och Barolo och med det druvsorten Nebbiolo har fått en särposition bland vinerna i Piemonte, trots att den nobla druvan bara täcker omkring åtta procent av vingårdsarealen i Piemonte.
Idag finns det omkring 6 000 hektar Nebbiolo i hela världen, faktiskt inte särskilt mycket, och bara ungefär 600 hektar utanför Piemonte. I Barolo täcker vingårdsarealen 1 165 hektar, i Barbaresco bara 578 hektar, därtill hittar man Nebbiolo med snävare ursprung i norra Piemonte och i Lombardiet (framför allt i Valtellina). Men det finns också en hel del odlingar med Nebbiolo som ligger utanför de klassificerade byarna i regionen Langhe i Piemonte och dessa vingårdar ger viner med DOC-klassningen Langhe. Också dessa viner kan vara utomordentligt bra, men de har inte samma struktur och lagringskapacitet som vinerna från Barbaresco och Barolo. En stor fördel är dock priset, de kostar betydligt mindre, och en annan fördel är att dessa viner inte alls behöver lagras särskilt länge.

Kikar man i historieboken om firman Renato Ratti läser man att Renato föddes och utbildade sig inom vin i Alba men senare kom att arbeta med produktion av vermouth för storfirman Cinzano – i Brasilien. Idag får vi vara tacksamma för att han 1965 flyttade tillbaka till Alba och köpte ett par vingårdar för Barolo, som året därpå avancerade till kvalitetsnivån DOCG i den italienska vinlagen. Under 1970-talet kom Ratti att bli ett välbekant namn för de som tyckte om de klassiska vinerna från Barolo och sedan dess har firman successivt lyft sig till att vara en av de mest respekterade i Barolo. Idag har man 35 hektar stora vingårdar, gör bland annat tre utmärkta baroloviner (vinet från vingården Marcenasco är det mest kända), en Barbera d’Alba, en Barbera d’Asti, en Dolcetto d’Alba och det här vinet.
Renato Ratti var faktiskt en av de första att göra vintypen Langhe Nebbiolo, redan 1969 gjordes den första årgången av det här vinet. Det görs uteslutande med Nebbiolo som kommer från vingårdslotter utanför Barolo och det jäses i tankar med en ungefär tio dagars skalkontakt varefter det lagras i tankar under ett års tid. Doften är finstämd och nästan förföriskt fruktig och elegant med stråk av hallon, nypon, blodapelsin och rosor, men det finns också en fin underliggande jordighet som breddar nyanserna. Smaken är medelfyllig som mest, rent fruktig och läckert frisk med en viss tanninstruktur som hör druvan till men en mjukhet som mer är väntad på nivån Langhe. Det är verkligen gott och typiskt.

Drick vinet nu och de kommande två till fyra åren då frukten fortfarande är parfymerad och frisk och slå då upp vinet i en bourgognekupa för att lyfta aromerna. Någon luftning behövs inte och en lämplig serveringstemperatur är kring 16–17 grader för störst elegans. Passande mat är densamma som till lättare viner från Barbaresco och Barolo, men egentligen än mer till klassiska eleganta rätter man brukar servera till röd bourgogne. Således lättare rätter av kyckling och kalv med fondsåser som har en god syra att möta upp vinets syra med och tillbehör som exempelvis smörstekt svamp. Det kan också vara stekt fisk med antingen bara brynt smör och citron eller med smörstekt svamp eller liknande tillbehör man tänker sig till röd bourgogne. Och såklart olika typer av pasta med svamp eller vildsvinsragu och till charkuterier och mildare ostar.
Vill man slå på lite större, finns vinet också i magnumbutelj för 399 kronor.

Importör i Sverige är Vinovativa, www.vinovativa.se

För ett par år sedan var Tapiz ett varumärke hos Fincas Patagonicas, numera är Bodega Tapiz en helt egen firma som kan stoltsera med ett trettiotal olika framför allt måttligt prissatta och mer eller mindre druvrena viner av Chardonnay, Torrontés, Sauvignon Blanc, Malbec, Merlot, Cabernet Sauvignon, Syrah och Pinot Noir. Dessutom gör man den cuvée som heter Estate Blend som är en blandning dominerad av Malbec med något mindre inslag av Cabernet Sauvignon och ännu lite mindre andelar Cabernet Franc och Petit Verdot som kommer från olika vingårdslotter i San Pablo Vineyard. Den ligger i distriktet Uco Valley knappt nio mil söder om staden Mendoza och dess ungefär 28 400 hektar stora vingårdar reser sig från 850 till strax över 1 500 meters höjd. Det finns ett par underområden i Uco Valley och av dessa är La Consulta, Vista Flores och Los Chacayes de mest kända.
Klimatet här är likt det i resten av Mendoza, soliga och varma sommardagar men svala nätter som bidrar till att druvorna bevarar full fräschör. Att nederbörden är liten, vanligen omkring 200 till 250 millimeter om året gör att man måste bevattna vingårdarna för att rankorna ska frodas och skördeuttagen inte bli alltför små. Årgång 2017 räknas som excellent och det har gett utmärkta röda viner med mogna tanniner, men det var ett torrt år som gav ovanligt små skördeuttag.
Inte nog med att det här är en bordeauxblend om än lite annorlunda eftersom Malbec är huvuddruva, man har dessutom anlitat den berömda vinmakaren Jean-Claude Berrouet (tidigare flera decennier på Château Petrus i Pomerol, bland annat) som konsult. De olika druvsorterna har jästs separat och sedan blandats efter den i franska ekfat 16 månader lång lagringen.
Malbec har odlats i vingårdarna i Mendoza sedan mitten av 1800-talet, men det var i den kvalitetsmässiga renässansen från mitten av 1990-talet som världen skulle bli varse om kvaliteten hos det argentinska vinet. I denna förändring skulle vinodlingen minska i areal i långsam men jämn takt med att kvaliteten sköt i höjden. Malbec är idag landets mest hyllade och också mest planterade druvsort. Den odlas på 21 200 hektar och passerar därmed sorterna Bonarda (17 200 hektar), Cabernet Sauvignon (16 200 hektar) och Syrah (10 800 hektar) med ganska god marginal. På femte plats kommer en grön druva, den aromatiska Torrontés. Det råder ingen tvekan om att Malbec trivs i Mendoza, där den på hög höjd har hittat en optimal växtplats med en slösande sol och en tunn luft som får druvans tjocka skal att mogna till oväntat finstilta tanniner.
Det är inte bara Malbec som trivs utmärkt här upp i Mendoza – varje komponent i det här vinet drar fördel av den tunna luften, ymniga ljuset och utmärkta klimatet. Frukten är djup och mörk, blåbär och björnbär i modernt fruktig stil dominerar doften och förenar sötma och friskhet, och det finns också en mjukt vaniljsöt och kryddig ton från ekfaten. Smaken är lite mer än medelfyllig och mjuk i texturen och om tanninerna är lena finns det både en liten ekfatsbeska och en mineralisk snärt som ger ryggrad i smaken. Servera vinet i typisk bordeauxkupa vid cirka 18 grader för fräschör och gör som argentinarna – sätt fart på grillen eller stekpannan och ta fram något gott kött!

Importör i Sverige är Vinovativa, www.vinovativa.se

Vill du ha riktigt god och uppfriskande champagne av superhög kvalitet till ett väldigt rimligt pris? Då är det här precis rätt champagne att satsa på. Jag har skrivit om den förut, men den är så god och värd att rekommenderas att den gärna får bli årets avslutande Veckans Vin. Låt det bli en uppfriskande champagne full av energi och spänst att skåla in det nya året med.
Diebolt-Vallois är en liten, ambitiös och anrik odlarfirma som gör utmärkta champagner. Av deras 11.00 hektar stora vingårdar ligger majoriteten i Cramant, resten hittar man i de närliggande byarna Chouilly och Le Mesnil-sur-Oger, också de i Côte de Blancs. I det här området har man de mest kritdominerade jordarna i hela Champagne och det är den främsta förklaringen till att man en gång i tiden har valt att plantera Chardonnay här.
Vi lägger till lite nödvändigt nördig snabbfakta om de tre byarna, som alla är klassificerade som grand cru. Cramant har en totalt 350.90 hektar stor vingårdsareal som till 99.9 procent är planterad med Chardonnay. Typiskt för den här byn är en lite krämigare textur i smaken, som är fint uppbackad av en sval fruktighet. Det är häri det förföriska med den här champagnen ligger. Byn Chouilly är större, 522.50 hektar är planterat med vin och 98.7 procent av det är Chardonnay. Slutligen Le Mesnil-sur-Oger som är 433.80 hektar stor och till 99.6 procent är planterad med Chardonnay och champagnerna från den här byn är bland de stramaste och mest mineraliska i hela Champagne. I den här cuvéen används druvor från de två senare byarna, som bidrar med en lite stramare och mer mineralisk struktur som komplement till den yppigare frukten från Cramant.
För att ytterligare öka texturen har man i cuvéen blandat i två äldre årgångar som har lagrats i gamla ekliggare, ett lyckat drag som ger extra charmpoäng. Tacksamt har man hållit ner vinets dosage (tillsats av socker inför slutkorkningen) till under åtta gram per liter, mer behövs inte för att skapa mjukhet i smaken. Det här är verkligen en champagne som alla kan tycka om, särskilt om man serverar den till något gott tilltugg med viss sälta och syra.
Doften är helt enkelt ljuvlig, fint sammansatt med en sval citrus- och gul äppelfruktighet, absolut ren och frisk och med en ursprungstypiskt kritigt mineralstinn finish. Och den lockar direkt till att ta en klunk, eller två.
Drick den som den är, gärna i glas med lite större kupa så att hela den härliga doften blommar ut, och gärna vid cirka tio grader för att inte dölja något av det finstilta. Väljer du att servera den som skålchampagne eller aperitif kan den såklart serveras i klassiska champagneflöjtar, just stilen blanc de blancs är med sin torrhet och friska fruktighet en utmärkt aperitif.
Samtidigt är det en champagne som blir ett fint sällskap till klassiskt inspirerade rätter av vit fisk eller skaldjur med syrafriska smörsås eller klassisk vitvinssås och helst utan sötaktiga, kryddiga eller för smakrika tillbehör. Några års lagring ger utveckling mot mer jordkomplexa aromer och tycker man om den stilen på champagne rekommenderas fem till åtta års vidare vila. Och då väljer man hellre att servera den till stekt fisk eller halstrade pilgrimsmusslor för att möta upp den då mer mogna doften.

Importör i Sverige är Wineagency, www.wineagency.se

De senaste åren har det gått väldigt bra för champagnehuset Louis Roederer. I slutet av 2018 kammade de hem fler priser för sina champagner vid den välrenommerade Champagne & Sparkling Wine World Championship i London än något att vinhus i världen. Det är inte bara i lyxsegmentet med årgångschampagnerna Cristal och Cristal Rosé och Louis Roederer Rosé som de kammar hem priser, även instegsnivån NV Brut Premier i magnum har fått den kräsna juryn att kora champagnen till den bästa. Det är lätt att förstå, champagnerna håller en hög och över årgångarna mycket jämn kvalitet.
Den årgångslösa Brut Premier är en cuvée som framställs av cirka 40 procent Pinot Noir, 40 procent Chardonnay och resten Pinot Meunier. Druvorna kommer till hälften från egna vingårdar, i Champagne är det väldigt ovanligt med så stor andel egna druvor i en stor instegscuvée, resten köps från kontrakterade odlare i 50 byar.
”Hur stor andel varje druvsort får beror helt på året, jag söker smakmässigt balans för varje årgångs karaktär och tycker att det är viktigt att årgången i basvinet alltid slår igenom – därför kan vinet variera i karaktär från tappning till tappning”, förklarar Jean-Baptiste Lecaillon som är chefsvinmakare hos Louis Roederer.
Av den anledningen söker han primärt viner som är något mer försiktiga och till och med en hel del viner som är neutrala när han börjar bygga årets blandning. På så sätt, menar han, hittar han den rätta smakprofilen.
Komplexiteten i doften och smaken kommer delvis från urvalet av druvor, delvis från jäsning och lagring. Omkring 15 procent av basvinet är nämligen jäst i foudres av ek, resten i ståltankar. I den tappning vi har nu är det den utmärkta men lite varmare årgången 2016 som är bas i blandningen, därtill har man lagt till omkring 25 procent av mognare reservevin för att öka doft- och smakbredden. Vinet mognar sedan drygt tre år på sin jäst innan dégorgering och vid slutkorkning tillsätter man en dosage på nio gram per liter, en minskning från tidigare tolv gram per liter, något som tydligt har bidragit till en förhöjd fräschör och finess nu på 2010-talet.
Det här är gott, doften har precis det jag söker i en champagne, en lika stor portion av sval elegant fräschör och charmerande fruktighet och den nyansering som kommer från både ekfatsjäsning och längre lagring på jästfällningen. Dricker man champagnen ung är det framför allt finessen man får, låter man champagnen ligga till sig något eller några år är det balansen mellan fräschör och komplexitet som uppnås. Och torr är den också, föredömligt torr utan att bli krävande stram.
Drick den här champagnen som den är, tack vare balansen är den supergod att dricka utan något att äta till. Men tack vare smakdjupet är det också en champagne som trivs utmärkt i sällskap med mer eleganta fisk- och skaldjursrätter som allra helst ska ha en smakbalans av feta texturer, fin sälta och god syrafriskhet för att på ett perfekt sätt matcha vinets smakbalans.

Ett smart tips är att köpa på sig några halvflaskor (nr 7602 för 249 kr), det är ett utmärkt format för champagne. Varför? Jo, det är mycket lättare att bestämma sig för att korka upp en halvflaska när andan faller på, och det gör den oftare när du har halvflaskor, för att skapa lite mer kalas i vardagen. En annan fördel är att halvflaskorna mognar lite fortare och därmed får man möjlighet att njuta av mogen komplexitet tidigare än om man köper helflaskor och stoppar undan. Jag själv har alltid halvflaskor med god champagne i kylen – det borde du också ha.

Importör i Sverige är VinUnic, www.vinunic.se