Det är rimligt att anta att man har jäst fruktdrycker i alla tider, men när man på riktigt börjar se någon slags mer utvecklad kultur att producera fruktviner har vi kommit till mitten av 1700-talet. Två skäl gör detta särskilt rimligt. För det första började vi i Sverige då ta mer intryck av utländska seder och bruk, även om Sverige fortfarande en bra bit in på 1800-talet var att betrakta som ett ganska fattigt land i jämförelse med många andra europeiska länder. Vin hade kommit till Sverige redan på 1500-talet, då i liten skala och framför allt för att brännas till den sprit vi kom att kalla brännvin. Då och under de kommande tvåhundra åren var det var också öl och brännvin vi drack i Sverige och den dryckesseden skulle dominera det svenska dryckesmönstret fram till andra hälften av 1900-talet. Efter att Systembolaget hade grundats 1955 skulle vi långsamt se hur vinet tog en alltmer självklar plats i vår dryckeskultur.
För det andra hade man vid mitten av 1700-talet, som en ren följd av de studier av växter, frukter och bär som Carl von Linné hade inlett, börjat inventera vilka lokala frukter och bär som kunde användas till vinjäsning istället för vindruvor. En av anledningarna till det var de höga importkostnaderna för vin, en annan en önskan om att kunna vara mer självförsörjande. Kriterierna man sökte efter i ett vin på den tiden var ”en vacker och klar färg, en god lukt och en fin sötma och en icke obehaglig smak”.
De enbärsviner man sedan länge hade gjort i Sverige var förvisso nyttigt och generellt sett uppskattat, men man visste att det inte var så gott i förhållande till riktigt vin och det fanns en oro att vinproducenter nere i Europa skulle tro att svenskarna hade dåligt smakomdöme. En av kritikerna var Anton Springer, vinskänk i Stockholm under 1750-talet, som menade det fanns stor risk att vintillverkarna i Europa därmed skulle börja skicka de sämsta vinerna till svenskarna.
Istället rekommenderade Anton Springer att man skulle börja jäsa framför allt vita och svarta vinbär, som enligt honom låg närmare smaken av vitt och rött vin, möjligen också åkerbär och hallon även om dessa hade mindre saft och inte ansågs lika nyttiga. Ett annat bär han lyfte fram var blåbäret, som hade fin färg och god smak. Han var övertygad om att de skulle kunna ge ett utsökt vin, om nu någon skulle ha tålamod att plocka dem vill säga. Hallon hade man redan provat att göra vin av på 1730-talet och det fanns en bred uppfattning bland svenska konsumenter att det svenska hallonvinet var godare än de franska vinerna. De få försök till odling av vindruvor som pågick här och var i södra Sverige gav inte alls det resultat man önskade.
Det lär ha fuskats med vin på den här tiden, i alla fall sågs det som fusk att blanda ut fruktvinet med det sämre importerade vinet. Svenskt vin av frukt skulle vara svenskt och inget annat. Att de svenska fruktvinerna var något sötare än importvinerna sågs som en fördel, det passade den svenska smaken och också vår mat som under delar av året var särskilt fet och salt.
Under 1800-talet växte och breddades produktionen av svenska bär- och fruktviner. Fler typer av viner gjordes och fler tillverkare satte upp produktion, som också i vissa fall kunde röra sig i tusentals liter på ett år. Apotekaren Schultz i Stockholm beklagade sig dock över att de svenska fruktvinerna hade något för låg alkoholhalt i förhållande till de importerade vinerna. Samtidigt var just den lägre alkoholhalten något som förordades bland de personer som oroade sig över den ökade alkoholkonsumtionen. Den svenska nykterhetsföreningen hade grundats 1837 just av den anledningen. Vid den här tiden drack svenskarna 46 liter brännvin per capita och år, men bara 0.6 liter importerat vin. Det svenska fruktvinet hade därför ett gyllene läge att växa sig stort … trodde man. Så blev det tyvärr inte.
Grundarna Lars Normark och Li Holmberg i den norrländska bärskogen. (foto: Idunn Wines)
Idunn Wine i Norsjö i Västerbotten tog upp fruktvinskulturen när de gjorde sitt första blåbärsvin 2012. Blåbären kom från byn Rålund, vilket också blev vinets namn. Sedan dess har produktionen utvecklats till att innefatta fler fruktviner av bland annat lingon. Idag gör man ungefär 20 000 liter vin om året.
Bakom firman hittar vi främst Lars Normark, som gör vinerna, och Li Holmberg samt Urban Malmbom. Drivkraften är den historiska svenska fruktvinkulturen och de utmärkta och hälsosamma råvaror som norrlandsskogen bjuder på. Eftersom alla bären plockas i vildmarken är fruktvinerna ekologiska, något man också framhåller som en viktig del i produktionen. Till sin hjälp har man assistans av en god kanadensisk vän som är utbildad vinmakare och farmakolog, dessutom sommelier.
”Vår idé sedan vi startade produktionen har alltid varit att fruktviner av blåbär kan bli minst lika bra som goda viner från Frankrike, Italien och andra traditionella vinländer, dessutom har vi i Norrland en lång tradition att göra Solvin av blåbär och den vill vi väcka nytt liv i”, menar Li.
Att ambitionen inte var övermodig och att man har lyckats mycket väl står klart när man provar deras välgjorda och autentiska viner som har en mer eller mindre torr smak och alkoholhalter kring tolv procent. Då jag inte har någon större referensbas på hur och vad fruktviner ska smaka och utifrån vilka parametrar bortsett från de vanliga vinmässiga man ska bedöma frukterna efter, är det svårt att placera in de här vinerna i någon vanlig kvalitets- och betygsskala. Av den anledningen lämnas inga poäng på dem – läs istället presentationen av dem här nedan och inspireras av hur välgjorda och goda de är.
Ett allmänt intryck är att fruktvinerna är välgjorda och överraskande bra utifrån flera andra erfarenheter av fruktviner, men också att de ligger en liten aning högt i pris, dock inte oskäligt sett till kvalitet. Det blir lätt så med ambitiösa, småskaliga och hantverksmässiga produkter och det gäller för övrigt så gott som samtliga svenska viner också. Håll istället tillgodo med svenskt hantverk och en återuppväckt tradition.
Tillverkas och säljs av Idunn Norsjö Wine & Co, www.idunnwine.se
Bergskär Torrt Vin av Lingon
Till det här fruktvinet använder man ungefär 85 procent frysta handplockade lingon och 15 procent opastöriserad äppelmust. Efter 25 dagars jäsning dras vinet av skalen och klaras lätt. Vinet har en restsötma på 12 gram per liter, klokt med tanke på den höga syran som lingonen har.
Tänk dig ett vackert rosaskimrande rosévin och en doft som drar år syrliga men ändå mogna röda bär, helt befriat från ekfat och utan att man upplever någon publikfriande sötma. Och absolut ren och fin är doften också. Om doften är vinös och påfallande rosévinsliknande, är den lätta till medelfylliga smaken mer präglad av lingonens arom och friska syra med en lätt bitter nyans av oxalsyran. Därmed blir vinet inte lika rosévinsliknande som doften först antydde. Strunt samma, ett fruktvin behöver absolut inte påminna om klassiskt vin, det här är gott och i alla avseenden typiskt och ärligt sitt ursprung precis som det är. Precis mot slutet finns det en mild restsötma som på ett trevligt sätt balanseras syran. Servera vinet till samma mat som klassiska spanska och sydfranska roséviner – inte de allra lättaste bleka från Provence – men låt gärna maten ha en god syra från citron eller varför inte lingon för att möta upp vinets fina lingonsyra.
Finns på Systembolagets beställningssortiment, nr 70697 för 186 kr
Rålund Klassisk Torrt Vin av Blåbär
Man gör fyra olika viner av blåbär, skördade i skogarna i Norrland och sedan frysta innan de bereds till fruktvin. När man inleder vinifieringen tillsätter man vatten och socker, blåbär har för lite socker för att kunna bli ett bra vin, därefter sker jäsningen i ståltankar vid låg temperatur under närmare en månad. Inför buteljering justeras sötman till som mest fyra gram per liter. Till den här varianten går det 420 kilo blåbär till 1 000 liter vin, till den sort man kallar Exklusive använder man 500 kilo blåbär till samma mängd vatten. Man gör också en något exklusivare variant av den senare som heter Rålund Superior som har lagrats i ungerska ekfat i sju månader. Rålund Norrsken är ett mer aperitifliknande blåbärsvin som har spetsas med ett kryddextrakt i sprit och sötats till 75 gram per liter.
Det spontana intrycket av doften i det här blåbärsvinet är att den först är förhållandevis mild på gränsen till blyg, men att den tveklöst går åt lite lättare rött vin till. Skulle man enbart ha fått dofta på vinet, serverat vid sina lämpliga 18 grader ungefär, skulle nog de flesta vinprovare blint säga att det är ett rött vin av lite lättare slag. Kanske ett saftigt fruktigt och lättsamt vin från Beaujolais, typ, eller från Valpolicella eller Abruzzo i Italien. Med en kort stunds luftning blommar frukten ut och doften blir då lite bredare och djupare. Blint provat skulle smaken också lura även mer rutinerade vinprovare – frukten är ren, mörk och lite saftig men absolut inte söt, syran är medelgod och upplevs mjuk, dessutom finns en klädsam bitterhet som ger precis samma struktur som tanniner i lättare röda viner. Det här är inte bara ett kul vin att servera blint för att (med pokeransikte såklart) njuta av vännernas gissningar på vinets druvsort och ursprung, det är också gott – men av lättare slag. Då jag inte ha en aning om hur den här typen av fruktvin utvecklas med lagring är det nog bäst att dricka det inom ett år, kanske två. Servera det vid cirka 18 grader till samma maträtter man tänker sig till lättare viner från Bourgogne och Beaujolais.
Finns på Systembolaget, nr 33353 för 184 kr
Rålund Drottning Aperitif av Hallon och Blåbär
Det här är ett mjukt sötaktigt fruktvin med 34 gram restsötma som görs med hallon och blåbär som jäses i ståltankar med 25 respektive 30 dagar. Även om det här är en blandning med lika delar hallon och blåbär står hallonen i totalt dominans i doften i detta vackert klarröda fruktvin. En liten kryddighet och ett uns av lite mörkare blåbärstoner noteras också och det är en rätt charmig och inbjudande tolkning av den svenska klassikern Drottningsylt. Smaken är medelfyllig och absolut ren, lika tydligt saftig och hallonaromatisk som doften, mjukt söt och balanserat syrlig med en försiktigt gräsig bitterhet och en förnimbar tanninkänsla precis mot slutet av smaken. Det är inte riktigt så sött att jag tänker mig vinet till desserter, däremot kommer det vara ett fantastiskt vin till ostar (gärna mögelostar) med goda söta tillbehör till.
Finns på Systembolaget, nr 35385 för 174 kr (375 ml)
