Årgången beskrivs av odlare och kännare som fantastisk och klassisk. Växtsäsongen inleddes svalt med en sen vår och knoppning, man undslapp tack och lov vårfrost men hade en del regn under blomningen i maj och det ledde till en störd fruktsättning och omkring 15–20 procent lägre skördeuttag jämfört med full skördevolym. Både juni och juli var soliga och varma med ett par värmeböljor, framför allt mot slutet av juli, och solen gjorde att man till viss del började se tecken på solbrända druvor mot slutet av augusti. I september blev de svalare och man fick till och med ett par smärre hageloväder, framför allt kring La Morra. Den milda hösten och dess svala nätter sträckte ut säsongen, skapade en underbart hög parfym i druvorna och fullt bevarad fräschör och syra. När skörden började bärgas i mitten av oktober var det druvor av perfekt fenolisk mognad och högsta kvalitet som tog plats i vinerierna.
Barolo var det första vinet som Pio Cesare gjorde 1881, men då gjorde familjen framför allt vinerna till sig själva och sina vänner. Man kan gott tro att ett så berömt vinområde som Barolo var välkänt redan då för snart ett och ett halvt sekel sedan, men vid den här tiden fanns det faktiskt inte mer än en handfull vinproducenter i Barolo och Barbaresco. Idag finns det snarare över 600 producenter som gör allt från 5 000 flaskor upp till stora volymer, av enklare eller högre kvalitet och av traditionell eller mer modern stil.
Idag har Pio Cesare omkring 75 hektar stora ägor i 18 olika vingårdar i Barolo och Barbaresco och det räcker till årsproduktion på mellan 420 000 och 450 000 flaskor. Man gör både generiska viner från Barbaresco och Barolo och ett par lite mer småskaligt gjorda och exklusivare viner från enskilda vingårdslotter. Vinet Barolo, som till stor del ska representera traditionen och en övergripande känsla av appellationen, är alltid en blandning av druvor från olika vingårdar i flera delar i Barolo. Vanligen kommer druvorna från samtliga sju vingårdar man har ägor i här, framför allt Ornato (oftast omkring 50–60 procent i slutblandningen). Andra vingårdar är exempelvis Collaretto och Lirano i Serralunga d’Alba och Roncagile i La Morra. Efter noggrann sortering av druvorna och fullständig avstjälkning, jäses musten i ståltankar och sedan följer en 28–30 månader lång lagring i stora botti (90 procent) gjorda av fransk och slovensk ek. Endast tio procent av vinet får mogna i 225 liter stora franska ekfat, men dessa fat är aldrig nya.
Importör i Sverige är The Wine & Spirit Collective, www.twscollective.se
2019 Barolo
93 p
I glaset har vi ett vackert klarrött vin med ungefär medelhög intensitet, en friskt rödfruktig och elegant doft med druvaromatisk och något rosenblommig karaktär. Den här nästan förföriska charmen går igenom även i smaken, som bjuder på intensitet och lätthet, en fint silkig textur och en uppfriskande syra. Och hur är det då med druvsortens så typiska tanniner? Jodå, de finns här, de stramar upp smaken en liten aning, men de är så fantastiskt fint polerade att man faktiskt kan njuta av vinet precis som det är.
Servering vid omkring 16 till som mest 18 grader är alltid bra för viner av Nebbiolo, särskilt i så här eleganta och charmiga årgångar, och glaset bör ha en så kallad bourgognekupa. En halvtimma i karaff är av godo, men intressant nog och i ärlighetens namn inte nödvändig. Maten bör vara klassiskt elegant och såklart kan man landa i förväntade rätter som risottos och pasta med krämig textur (det fångar upp tanninerna) och tryffel alternativt karljohansvamp eller annan smörstekt svamp, men även rätter med kyckling, kalv och faktiskt grönsaker med motsvarande krämig textur och kanske bara riven parmesanost (sälta) som bidragande mjukgörare.
Drick vinet nu och de kommande tio åren för just sin charm och de följande fem till åtta åren för komplexitet.
Finns på Systembolaget, nr 93954 för 699 kr.
